Den välinformerade skribenten Janerik Larsson ger oss fortlöpande initierade orienteringar om trender inom världspolitiken, och särskilt i amerikansk politik. Det han skriver tillhör det omistliga. Naturligtvis är han Amerika-vän, liksom säkerligen en betryggande majoritet av Sveriges befolkning, men han tillhör inte korsfararna och han avstår från råsopar. Hans attityd till tänkbara utvecklingsvägar är den övertygade liberalens. Han vill inte veta av maktpolitik.
Larssons referenser (Svenska Dagbladet 20/3) till Anne Appelbaum och Barak Obama bör tas på största allvar av alla Nato-svärmare, men också av Nato-skeptiker. Nato finns och har en funktion att fylla, det har vi inte förnekat på den här sajten, men vad kan organisationen göra i ett skarpt läge? Och dessutom: befinner sig Förenta staternas informella imperium i ett första skede av avveckling? Atlantpaktens östliga frontstater har mer än en gång ställt sig den frågan. Svenska aktivister vill att Sverige ska intressera sig för deras försvar, nu när USA:s intresse för Europa med omnejd synes avta och det synes uppstå ett vacuum. Officiella företrädare för de baltiska staterna har mer eller mindre pockat på detta. Det är en livsfarlig väg att beträda.
Frank Rossavik fördjupar problematiken i Norges ledande dagstidning Aftenposten (som originellt nog utkommer på morgonen: se http://www.aftenposten.no/meninger/kommentarer/Ingen-kan-ignorere-realpolitiske-hensyn–Frank-Rossavik-8400452.html#xtor=RSS-3). Nato-medlemskap kan för många vara en nödvändighet – för Norge har det säkerligen uppfattats så, även om där från början har funnits dissidenter från såväl vänster som höger – men det utgör ingen som helst försvarsgaranti, vilket svenska medlemskapsförespråkare har försökt intala sig själva och andra genom sturska analogier med brandförsäkringar och liknande ”trygghetssystem”. Rossavik, en pro-Nato-man med bakgrund i Sosialistisk Venstre, skriver insiktsfullt:
”NATO-traktatens artikkel fem fastslår ikke, som noen tror den gjør, at et militært angrep på ett medlemsland skal besvares militært av hele alliansen i fellesskap. Artikkel fem består av noen svevende vendinger om at væpnet makt er en av mulighetene, men at det blir opp til den enkelte medlemsstat å vurdere hva den vil gjøre.”
Läs mer:
http://www.aftenposten.no/meninger/kommentarer/Ingen-kan-ignorere-realpolitiske-hensyn–Frank-Rossavik-8400452.html#xtor=RSS-3
http://www.svd.se/usas-nya-roll-i-varlden/om/larsson-laser
För alliansfriheten.se.