Finlands, Norges och Sveriges försvarsministrar undertecknade en uppdaterad trilateral avsiktsförklaring den 22 oktober i Oslo.
Dessa länder, inklusive Danmark och Island, har också sedan tidigare en överenskommelse om militärt samarbete inom Nordefco. Samarbetet bygger på frivillighet och utökad samverkan och kommunikation.
De nordiska försvarscheferna tog på ett möte den 15 oktober fram förslag på samnordiskt agerande då Sverige och Finland blir medlemmar i Nato. Bland annat föreslogs gemensamt nordiskt kommando för luftövervakningen i regionen och längre gående integration av ländernas försvar på alla områden.
Den nya trilaterala avsiktsförklaringen är inte särskilt specifik vad gäller vad gäller målen.
Man skriver att mot bakgrund av den rådande säkerhetspolitiska situationen vill de tre länderna ta gemensamma steg att förbättra förmågan att genomföra militära operationer och anger särskilt de stora återkommande övningarna Cold Response, Arctic Challenge Exercise och Trident Juncture som riktgivande.
Försvarsministrarna förutser en integration av ländernas försvar inom ramen för Natos gemensamma försvar för att kunna genomföra gemensamma militäroperationer. Vidare avser man bilda en militär koordineringsgrupp mellan de tre länderna.
Planering skall göras för operationer inom ländernas områden i norr och förbereda militära operationer i norr.
Det är viktigt att säga att avsiktsförklaringen inte innebär någon skyldighet att vidta militära åtgärder. Sådana åtgärder kräver alltid separata nationella politiska beslut. Avsiktsförklaringen är inte ett rättsligt bindande dokument.
Det har från flera håll kommit förslag att de tre nordiska länderna vid svenskt och finskt medlemskap i Nato skall upprätta ett nytt Nato-kommando för att leda övervakning, övningar och operationer på Nordkalotten och i Arktis. Främst har det förts fram att kommandot skulle leda de nordiska ländernas flygstyrkor, och Kallax i Norrbotten har varit ett av förslagen. Både Kallax och Rovaniemi har pekats ut som huvudcentra för Natos flygoperationer i norr. I Norge har det talats om utbyggnad på flera ställen: Narvik, Setermoen, Tromsø och Skibotn.
Föreställningar finns på olika håll om att ett nordiskt gemensamt försvar kommer att innebära inte bara högre effektivitet utan också högre grad av nordiskt självbestämmande inom Nato.
Mot detta står att USA stärker sitt grepp om den militära planeringen för Nordkalotten och Arktis.
Natos övervakningscenter för Arktis och Nordkalotten ligger idag på Nato-basen i Keflavik. Alla Nato-stater åläggs att i tur och ordning delta i att övervaka och vid behov försvara Islands luftrum och luftrummet över Arktis.
Av parterna i avsiktsförklaringen är Norge genom sitt starka beroende av USA och brist på egen militär styrka det land som har minst manöverutrymme för egna nationella militära prioriteringar.
I den senaste långtidsplanen för norska försvaret ändrades huvuduppgiften från att vara avhållande mot ett angrepp från Ryssland och att utgöra en tröskel för en angripare till att vara ”avskräckande”. Det senare betyder att man infogas i USA:s strategiska avskräckning som bygger på att också Norge med sina F-35 plan skall kunna nå mål in på ryskt territorium.
Norge har gått med på att upplåta fyra militärbaser till USA. Tre flygbaser, Rygge, Sola och Evenes, samt en örlogsbas, Ramsund.
Ett långtgående steg har tagits med konsekvenser för Norge i och med att USA från våren 2023 tar över alla beslut om militära operationer på Nordkalotten och Arktis. Det innebär att alla insatser i norra Norge och den kringliggande regionen beslutas i Norfolk i Virginia i USA, vilket vi kommenterat på den här sajten.
Mot den här bakgrunden av ökad kontroll från USA:s sida och att Nato efter toppmötet i Madrid angivit Arktis som ett av alliansens strategiska områden är det svårt att se att de nordiska länderna kan forma en försvarsgemenskap som skulle sätta de nationella intressena före USA:s strategiska intressen i norr.
Även om ett gemensamt nordiskt kommando kan sättas upp för regionen blir det ytterst underställt USA. Det är också talande att avsiktsförklaringen tar upp just de tre storövningarna i norr, Cold Response, Arctic Challenge Exercise och Trident Juncture, som av USA angivits som de viktigaste i den amerikanska Arktisstrategin.
Likväl måste en nationell försvarsopinion i Sverige verka för att svenskt självbestämmande bevaras så långt möjligt på alla områden och hävda att svenskt försvar inte får dras med i stormaktspelet kring Arktis.
Norge är hårt pressat av USA att gå i konfrontation med Ryssland i strid med den tidigare norska politiken, som framgångsrikt bidragit till att Nordkalotten och Arktis kunnat vara lågspänningsområden.
Norge har varit försiktigt med att delta i USA-ledda övningar alltför nära Ryssland och sagt nej till militära installationer nära ryska gränsen.
Man försöker manövrera när det gäller frågor där det går att hålla en någorlunda normal mellanstatlig relation till Ryssland och har lyckats få en överenskommelse mellan de två länderna om fiskekvoter i Barents hav, trots det pågående kriget i Ukraina.
Sverige borde på liknande sätt agera för att ta steg mot avspänning i områdena i norr, vare sig vi blir med i Nato eller inte. Vi borde verka för att Arktiska rådet åter släpper in Ryssland för att säkra civilt samarbete i regionen.
Det ligger i vårt nationella intresse att Nordkalotten och Arktis inte blir arenor för kamp mellan världens två största kärnvapenmakter där vi riskerar dras med.