Det så kallade värdlandsavtalet har tillkommit därför att Sverige inte har analyserat sina försvarsbehov mellan stormakterna/kärnvapenmakterna sedan ÖB Helge Jungs tid (1946).
Då konstaterade ÖB i två väsentliga bestämningsfaktorer för svensk försvarspolitik – de har senare förfuskats.
Den ena faktorn var hela Sveriges territoriums militärstrategiska läge för båda stormakterna. Den andra var att om någon av stormakterna valde att angripa Sverige kunde vi inte hejda stormakterna vid gräns och kust (hur gärna vi än skulle vilja detta). Slutsatsen blev att Sverige måste räkna med att föra en defensiv militärstrategi över hela sitt område.
Men eftersom båda stormakterna hade stort militärstrategiskt intresse av svenskt territorium, skulle ingen av parterna av egenintresse kunna låta den andra få behärska vårt territorium. Detta var en väsentlig styrka i svensk försvarspolitik, menade ÖB Jung, som undersökte hur snabbt och med vilka medel de olika stormakterna kunde komma att ingripa på svenskt territorium.
Nu vill regeringen ta bort den styrka som redan finns i Sveriges militärstrategiska läge genom att sluta ett ”värdlandsavtal” med Väst, med Nato. Detta är till stor skada för trovärdigheten i vår säkerhetspolitik och för styrkan i våra möjligheter att skapa en stark försvarspolitik med rimliga ekonomiska medel.
Politikerna saknar en totalstrategisk analys. Låt den komma före beslut om värdlandsavtal!
Anmärkning. – Författaren är överste 1 gr. och har tidigare medverkat på denna sajt.