Det är värdefullt att frågan om alliansfrihet eller Natomedlemskap diskuteras med sakliga argument och helst inte med invektiv som ”oerhört naivt, på gränsen till ren dumhet”.
Det kan också i detta sammanhang vara värt att påpeka att alliansfrihet inte innebär att vi måste vara neutrala i krig. Som alliansfri stat har vi i varje konflikt frihet att välja det som passar vår säkerhet bäst.
Alliansfrihet är naturligtvis ingen garanti för att inget krig kommer att drabba Sverige men det är knappast ett Nato-medlemskap heller. Kanske är det större risk att vi drabbas av krig om vi gör oss till en direkt fiende till vår mäktige granne. Det enda vi kan konstatera säkert är att vår 200-åriga alliansfrihet som har syftat till att hålla oss utanför stormaktskonflikter har fungerat väl. Alliansfriheten var en hörnsten i svensk försvarspolitik även när Sovjets potentiella anfallsstyrkor var betydligt större och närmare oss än de ryska är nu.
Säkerhetspolitiska beslut ska fattas med kallhamrade övervägande där fördelar och nackdelar noggrant vägs mot varandra. Inte som nu av känslomässigt upprörda politiker som under årtionden undergrävt vårt försvar genom nedrustning, utförsäljning, HBTQ – och genuscertifiering och mångfaldsrekrytering. Nu vill de kasta alliansfriheten över ända i hopp om en genväg till militärt försvar. Läs artikel