[…] Säkerhetspolitiskt och militärt har vi bundit oss till Nato fast vi inte ”ännu” är medlemmar. Detta innebär i praktiken att Förenta staterna allt mer inverkar på vår säkerhetspolitik och kanske också utrikespolitik i framtiden. Vi är inte självständiga ”på riktigt”. Vi är alla allierade utan att vara det, utan rösträtt i organisationen. Har vi blivit ”drivved” inom Nato?
Vi har i denna nya säkerhetspolitiska situation de facto tagit ett allt större ansvar för de baltiska staternas och kanske också för Ukrainas militära säkerhet. Statsministerns utspel gällande donationer av Hornetplan till Ukraina kan ses som omogen ”cowboypolitik”. En alltför lång maktposition förblindar. Vi har sett detta i Nokia-koncernens fall, bland politiska ledare i många andra länder.
Vi är i dag både ekonomiskt och säkerhetspolitiskt i en limbosituation. Läs artikel