Sverige och Nato

Debattinlägg i Malmö 20 maj 2023

Den socialdemokratiska regeringen beslöt den 15 maj 2022 att Sverige skulle ansöka om medlemskap i Nato.  Med stöd av de borgerliga partierna inlämnades en formell ansökan till Nato den 18 maj 2022.

Jag anser att detta svenska beslut var förhastat och i sak felaktigt. Det borde ha övervägts grundligare, förslagsvis genom en särskild parlamentarisk utredning. Att en rådgivande folkomröstning inte har hållits i denna för Sverige så avgörande fråga är anmärkningsvärt, när man betänker folkomröstningarna om medlemskap i EU 1994 och om införande av Euro-valutan 2003.

Som jag förstår det motiverades det svenska beslutet av följande skäl:

1. En förståelig upprördhet över Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022 och fruktan för att detta kunde betyda att Ryssland även skulle komma att militärt hota Sverige.
2. En påverkan av den finska statsledningens bestämda avsikt att söka medlemskap i Nato och vilja att få med Sverige på detta.
3. Valtaktiska skäl från det socialdemokratiska partiets sida att inte låta de borgerliga partierna få driva Nato-medlemskapsfrågan mot Socialdemokraterna inför riksdagsvalet i september 2022.

Enligt min mening var dessa skäl otillräckliga:

1. Rysslands anfall på Ukraina är förfärligt och brottsligt. Det har sina speciella orsaker i motsättningar mellan Ryssland och Ukraina och i synnerhet i den långvariga säkerhetspolitiska konfrontationen mellan Ryssland och USA/Nato. Det är riktigt att det säkerhetspolitiska läget i Europa, inklusive i Nordeuropa, avsevärt har försämrats under det senaste decenniet. I vårt närområde uppträder numera Ryssland och USA mycket mera konfrontatoriskt mot varandra än de gjorde under det kalla kriget. Icke desto mindre är det helt osannolikt att Ryssland oprovocerat skulle vidta ett militärt angrepp mot en europeisk stat, som är medlem i Nato och/eller EU. Det finns inga motiv på rysk sida för ett sådant angrepp, vilket skulle utsätta Ryssland för en förödande militär vedergällning från USA:s och Natos sida.
2. Finland har andra skäl än Sverige att vilja bli medlem i Nato. Dels har finländarna ett konkret minne av hur de angreps av Sovjetunionen i Vinterkriget 1939 i en situation som delvis påminner om det aktuella kriget i Ukraina. Finland liksom Ukraina gränsar till Ryssland; det gör inte Sverige. Dels har det i Finland efter tre hundra år av politisk dominans av först Sverige och sedan Ryssland uppstått en bestämd strävan att politiskt flytta Finland från öst till väst efter det att möjligheten uppstod i och med Sovjetunionens upplösning 1991. Det öppnade vägen för Finland att bli medlem i EU, inklusive i euro-området, köpa amerikanska stridsflygplan i stället för svenska och nu gå in som full medlem i Nato. Sveriges geopolitiska situation och traditioner är helt annorlunda Finlands.
3. Det valtaktiska skälet från Socialdemokraternas sida att göra en tvärvändning i Natofrågan är ovärdigt. Nato-beslutet, som innebär en total förändring av en svensk säkerhetspolitisk ordning som fungerat i över hundra år, var för viktigt för ett agerande på detta sätt.

Vad gäller medlemskap i militäralliansen Nato är den första fråga man måste ställa sig vilka hot som föreligger mot Sveriges säkerhet och hur de kan minskas genom medlemskap i Nato. En objektiv analys leder till att det värsta som kan hända är att Sverige hamnar i krig med Ryssland. Ett isolerat oprovocerat ryskt anfall på Sverige är som sagt helt osannolikt. Däremot är det stor sannolikhet att, om ett stormaktskrig uppstår i Nordeuropa mellan Ryssland och USA/Nato till följd av de spänningar som existerar redan idag, kommer svenskt territorium att bli utsatt för stridshandlingar från rysk sida vare sig vi är medlemmar av Nato eller inte. För att undvika att en sådan situation uppstår bör vi i första hand i samarbete med andra europeiska länder, som Frankrike och Tyskland, verka för att stormaktsspänningarna i Europa minskar och därmed även krigsriskerna. Det kräver dialog och kontakter mellan Ryssland och USA, återupptagna förhandlingar om åtgärder för att begränsa rustningar och andra förtroendeskapande åtgärder. Ryssland med sitt stora territorium och 145 miljoner medborgare kommer alltid att finnas i Sveriges närhet. Det är ett förhållande som inte kan tänkas bort utan som måste manageras.

Ett svenskt medlemskap i Nato leder åt andra hållet. Det medför ökad amerikansk närvaro i vårt närområde och på vårt territorium, vilket föranleder ryska motverkansåtgärder och därmed ökad militär spänning och större risk för farliga incidenter, när stormakternas krigsmakter kommer för nära varandra.

Det andra huvudskälet till att Sverige inte borde söka medlemskap i Nato är att vi har mycket goda erfarenheter av vår traditionella politik av militär alliansfrihet. Den bidrog till att hålla oss utanför Krimkriget, Första Världskriget och Andra Världskriget. Vi klarade att stå emot diktatorer som Hitler och Stalin. Skall vi inte även kunna klara av Herr Putin? Det är sant att vår alliansfrihetspolitik hade stöd av ett starkt svenskt försvar och goda relationer med västmakterna. Det var vi själva som rustade ned det svenska totalförsvaret under 1990- och 2000-talen. Det borde vi inte ha gjort, och det är bra att vi nu försöker återställa vår försvarskraft.

Det tredje huvudskälet till att vi inte borde överge vår traditionella alliansfria politik och gå med i Nato är att vi förlorar den mycket stora bonus vi haft av vår gamla politik. Den har gett Sverige en särställning internationellt bland andra mindre stater. Vi har på ett positivt sätt kunnat bidra till fred och avspänning inom FN:s och andra internationella organisationers ramar och också på egen hand genom bilaterala kontakter och i vår biståndspolitik. Sverige har uppfattats som en positiv och oberoende röst i världspolitiken. Det har varit till gagn för vårt samhälle, inklusive för näringslivet, kulturen och turismen.

Problemet med det svenska Natobeslutet är att det i praktiken är oåterkalleligt. Visserligen har det svenska medlemskapet ännu inte ratificerats av Turkiet och av Ungern, vilket har skadat Sveriges rykte internationellt. Min uppfattning är att Sverige inte borde ha försatt sig i denna situation där vi tvingas lobba gentemot enskilda medlemsstater i Nato. Vi borde den 18 maj 2022 ha förklarat att vi söker medlemskap i organisationen Nato, period. Därefter ankommer det på Nato som organisation att ge oss ett slutligt svar, sedan man kommit överens med alla sina medlemmar. Nu blir vi sannolikt upptagna som medlemmar i Nato inom några månader och går därmed in i ett nytt och, enligt min mening, farligare förhållande, som ökar risken för att vi blir indragna i krig. Betänk att vi redan förhandlar med USA om amerikanska installationer på svenskt territorium, vilka kan användas för ingripande på andra sidan Östersjön; vidare att svenska stridskrafter i händelse av krig kommer att styras av Natos kommandon.

Jag varnade för svenskt medlemskap i Nato i en debattartikel i DN den 26 april 2022. Som jag skrev då, var den enda fördel jag kunde se av ett svenskt medlemskap i Nato att det leder till att alla de fem nordiska länderna står på samma säkerhetspolitiska grund, vilket bör förenkla och förbättra vårt interna samarbete. Men det uppväger inte de ökade säkerhetspolitiska risker vi ådrar oss och inte heller den bonusförlust vi gör genom att ge upp vår traditionella politik.