Åtminstone jag kunde inte föreställa mig att Sverige skulle hamna i den situation att vår statsminister reser till USA för att, i alla fall indirekt, verka för att avancerade amerikanska stridsflygplan ska exporteras till Turkiet. Ett land som idag som kan bedömas vara en ”elektoral autokrati” – flerpartival genomförs men väsentliga fri- och rättigheter saknas.
Redan har den sittande regeringen utlovat konstitutionella förändringar och hävandet av restriktioner för vapenexport till Turkiet. När detta skrivs har just en dom meddelats av Stockholms tingsrätt gällande indrivning av pengar till PKK. Något som enligt domen bedömts som ”försök till finansiering av terrorism”. Detta kunde utrikesministern sedan samma dag triumferande visa upp för sin turkiska kollega som ett bevis för våra ansträngningar att tillgodose ställda krav.
Jag menar inte att domstolen utfört ett ”beställningsverk” men hörde till exempel Sveriges tidigare ambassadör i Turkiet, Michael Sahlin, i en radiointervju där han inte kunde undvika att notera att domen kom ”lämpligt” och att brottsutredningen genomförts ”överraskande snabbt”. Läs artikel