Ambassadör Staffan Carlssons skrift om Dag Hammarskjöld har några politiska syften utan direkt samband FN:s generalsekreterares liv och gärning. Carlsson argumenterar nämligen för svenskt medlemskap i Nato och anser sig ha stöd i den uppfattningen av Hammarskjöld, död sedan över sextio år. I hastigheten skriver han också utan skymten av belägg in Göran Persson i Nato.
Carlsson ställer också till svars de svenska politiker som verkat för alliansfrihet. Den huvudanklagade är den före detta utrikesministern Östen Undén, avliden för snart femtio år sedan. Författaren kallar honom antiamerikan, prosovjetisk och likgiltig för Europa.
Carlsson representerar en bred allians av pensionerade svenska diplomater. Äntligen kan de säga sanningen om sina plågsamma och skamliga uppdrag på UD.
Staffan Carlsson anser med all rätt att språket är diplomatens arbetsredskap. På sina 500 sidor prickar ambassadören ideligen in formuleringar som ”orosmolnen skockar sig,” ”sticka under stol”, ”slipa redskapen” och ”spetsa öronen”.
Språklig yrkesskada.
Bokens huvudberättelse om Kongos kamp för avkolonialisering under tidigt 60-tal är däremot av intresse, fast boken är ytligare och mer partisk än Susan Williams ”White Malice: The CIA and the Neocolonialisiation of Africa”. Den kom ut för ett par år sedan men nämns ogeneröst nog inte av Carlsson. Läs artikel