Den ansedde Östeuropakännaren Olof Kleberg, ett känt namn i den liberala pressen, skrev en artikel om Rysslandsdebatten för sajten manskligsakerhet.se. Den godtogs av redaktionen men stoppades i sista stund av chefredaktören som varande för ensidig. Detta ledde till att en av sajtens grundare och dess biträdande chefredaktör, professor Lars Ingelstam, avgick.
Här den stoppade artikeln:
Ryssland hotar, upprustar och underminerar. Detta hör vi dagligen. Även från kretsar och organ som oftast vårdar sig om saklig debatt, också med åsiktsmotståndare. Polariseringen är beklämmande.
Några exempel från senare tid:
- Enligt försvarsminister Peter Hultqvist innebär Rysslands agerande ett ”hot mot rätten att göra nationella vägval i alla länder i dess närhet”. (Tal vid Natomötet i München 13/2 2016)
- Dagens Nyheter, en gång bastion för rationella politiska resonemang, beskriver i en ledare 20/3 alla som vill försöka förstå något av Rysslands agerande som ”Putins svenska vänner”, en del av ”Putins svenska brigad” (enligt rubriken; i texten dock nedbantad till ”bataljon”, i en ledarkommentar 11/4 ytterligare minskad till ”Putins patrull”).
- Samma Dagens Nyheter beskriver de allvarliga uppgifterna i Säpos årsbok 2015 om ryska agenters spaningar mot svensk infrastuktur som ”krigsförberedelser” (Mikael Holmström, 18/3). Säpo talar dock inte alls om krigsförberedelser utan skriver, som ett ansvarigt statligt organ: ”Rysslands spionage i och mot Sverige är mycket omfattande.” Detta är illa nog – men ”krigsförberedelser”? Det är att skapa alarm i stället för information.
Ett annat typiskt exempel gäller nätattacken mot de största dagstidningarna som på kvällen den 19 mars lamslog sajterna på Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet och Sydsvenskan under en timme eller mer. Logiskt att den kommer från Ryssland, ansåg genast chefen för Försvarshögskolans Centrum för asymmetriska hot Lars Nicander (Svenska Dagbladet 21/3): ”Ryssland vill ge igen och är irriterad över bilden i svenska medier av Ryssland.” (Dagens Nyheter 21/3)
Ännu vet man inte säkert syftet med nätattacken, men så mycket tycks klart att överbelastningen orsakades av en mängd, miljontals, datorer både i Ryssland och i västvärlden. Experter talar om att attacken var ”amatörmässig”. Den tycks ha varit riktad mot kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet, möjligen för deras grävande journalistisk om näthat på Flashback, Avpixlat med mera.
Glåpord regerar
Även annars sansade och respekterade skribenter övergår till glåpord mot dem som anser att man måste anstränga sig för att försöka förstå den ryska synen – men därför naturligtvis inte godta den. Ansedda veterandiplomater som Hans Blix, Rolf Ekéus och Sven Hirdman buntades (utan namns nämnande) i ett Nato-upprop i Dagens Nyheter (7/1) av sina gamla diplomatkolleger samt vissa militärer ihop till Rysslands ”apologeter i väst” (ett populärt uttryck i vissa, inte alltid rumsrena högerkretsar).
Uppseendeväckande nog använder Dagens Nyheter själv i en ledarkommentar (11/4) av Erik Helmerson detta propagandauttryck: ”Putins svenskspråkiga apologeter.”
De kända Rysslandskritikerna Bo Hugemark och Jan Leijonhielm hävdar på Natobloggen (6/4) att Sven Hirdman andas en ”kålsuparmentalitet” när han (Svenska Dagbladet 2/4) kritiserar att Ryssland får all skuld för det förvärrade läget.
”Kålsupandet” är inte alls bara svenskt. USA:s förre försvarsminister (1994–97) William Perry, demokrat, beklagar i sina färska memoarer (My Journey at the Nuclear Brink) att USA gick fram för snabbt med utvidgningen av Nato österut med ryska motreaktioner som följd.
Sydsvenskans ledande politiske kolumnist Per T. Ohlsson avfärdade Nato-kritikern Sven Hirdman, under tio år svensk ambassadör i Moskva, som ”den nyttigaste av Rysslands nyttiga idioter” (Sydsvenskan 27/3).
Varför sänker sig respekterade debattörer så lågt? Per T. Ohlssons rallarsving är ungefär lika begåvad som enklare vänsterdebattörers när de avfärdade Folkpartiets utbildningsminister Jan Björklunds utspel om mer ordning och reda i skolan med att dessa kom från ”major Björklund”.
Skilj kritik från smutskastning
Ryssland uttalar sig för visso provokativt om kärnvapenanvändning, hotar att placera ut långskjutande Iskandermissiler i Kaliningrad och gör demonstrativa flygningar mot svenskt territorium. Men samtidigt förstärker USA och Nato sin militära närvaro i östra Europa – USA förnyar kärnvapnen i Tyskland och fyrdubblar försvarsanslaget till östra Europa. Nato skapar snabbinsatsstyrkor. Det är inte bara Ryssland som rustar.
Om orsak och verkan kan man och bör man diskutera. Men detta måste kunna ske på ett civiliserat sätt – då använder man inte glåpord som argument eller pådyvlar meningsmotståndare uppfattningar som dessa inte rimligen har. Man kan driva sina teser bestämt utan att kasta smuts omkring sig.
Det finns ett gammalt talesätt: Har du svaga argument, så höj rösten. Detta kan passa in på Donald Trump i hans amerikanska valkampanj.
Men jag tror att dagens svenska Rysslands- och Nato-debatt är tecken på något värre.
Kan nivåsänkningen vara en följd av inflytandet från brutaliteten i sociala medier? Eller är det en spridning av den enkla maximen som då och då upphöjs till politik: ”antingen är du med oss eller emot oss”?
Ingen tjänar på dessa typer av förenklade förnedringar. Inte heller de som tillverkar dem.
Anmärkning.– Författaren är vice ordförande i OSSE-nätverket och tidigare chefredaktör på Västerbottens-Kuriren (liberal).