Försvarsmakten har så ont om personlig utrustning – kängor, regnställ och termosar – att anställda som arbetar på staberna ombes lämna in sina persedlar. Ändå räcker det inte till de nyinryckta. Hur länge orkar de anställda kämpa på i en organisation som inte förmår förse dem med de mest basala?
Följetongen om personlig utrustning i Försvarsmakten har pågått i många år, men i samband med höstens inryck tycks situationen ställd på sin spets. Redan i våras hade tidvis tjänstgörande personal svårt att få ut de persedlar de behövde under övning, och under sommaren har det varnats från flera håll att det inte finns utrustning till de nya rekryterna. […]
Samtidigt föreslår Peter Hultqvist, nu Försvarsutskottets ordförande, ett nytt regemente i Kiruna. Det är ganska symptomatiskt för försvarsdebatten i stort. Det är ju så mycket roligare att klippa band till ett nytt regemente – helst i den egna valkretsen – eller inviga dyra, avancerade vapensystem än att beställa kängor och regnställ.
Men så länge det inte går att utrusta och utbilda de värnpliktiga som finns är nya regementen det sista som behövs. Så länge vi inte har officerare, soldater och sjömän att bemanna dem gör de dyra vapensystemen ingen nytta.
En armé kan inte marschera utan kängor. Läs artikel