Syftet med Finlands utrikes- och säkerhetspolitik är att förhindra att Finland blir part i en militär konflikt. I synnerhet Östersjöområdets stabilitet och den nordliga dimensionen är viktiga för Finland med tanke på samhällets säkerhet och funktion.
3.1.2 Allmän försvarsplikt
Enligt grundlagen är ”varje finsk medborgare skyldig att delta i fosterlandets försvar eller att bistå försvaret på det sätt som bestäms i lag.” Enligt värnpliktslagen ”är varje manlig finsk medborgare värnpliktig från ingången av det år när han fyller 18 år till utgången av det år när han fyller 60 år”. Den allmänna värnplikten uppfattas som den verkliga grundstenen i det nationella försvaret. Endast med dess hjälp kan vi producera den resurs som är viktigast för att kunna försvara hela landet: en försvarsvillig, skicklig reserv som kan använda de redskap som anvisats den. Att värnplikten är kostnadseffektiv kan inte bestridas. Grunden för värnplikten står att finna i medborgarnas skyldighet att försvara landet, om vilken bestäms i grundlagen. Det sätt på vilket den genomförs bestäms i värnpliktslagen, lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor och övriga förpliktande lagar och förordningar som kompletterar värnpliktslagen.
Med termen ”allmän värnplikt” avses i Finland målsättningen att utbilda hela den tjänstdugliga manliga åldersklassen. Kännetecknande för ett försvarssystem som bygger på allmän värnplikt är en liten fredstida reserv, som utökas genom att beordra reserven i tjänst. Upprätthållandet av en värnpliktsarmé förutsätter att Försvarsmakten är starkt integrerad i samhället och dess strukturer. Å andra sidan stärker värnpliktssystemet samhällets förmåga att hantera kriser genom att ge medborgarna de färdigheter som behövs. Fullgörandet av värnplikten omfattar beväringstjänst, repetitionsövning, extra tjänstgöring och tjänstgöring under mobilisering samt deltagande i uppbåd och kontroll av tjänstdugligheten. En värnpliktig är i tjänst eller hör till reserven eller den ersättande reserven. Läs utdrag ur handboken