Hur kommer det säkerhetspolitiska läget i norr att påverkas i framtiden av de 44 baser USA nu kan få tillgång till genom DCA-avtal med Norge, Sverige och Finland?
Under de stora militärövningar som genomförs årligen på Nordkalotten av både Nato/USA och Ryssland finns alltid risker för incidenter som kan vara oavsiktliga eller en följd av medvetna provokationer från någon av sidorna.
En föraning av hur det kan bli, då USA får tillgång till baser som ligger nära Arktis och den ryska gränsen, får man av agerandet i samband med avslutningen av den stora norskledda Nato-övningen Nordic Response 24 där 20 000 soldater deltog och där 50 ubåtar, olika örlogsfartyg inklusive hangarfartyg var involverade.
På övningens sista dag den 24 mars genomförde USA plötsligt en som det förefaller oväntad manöver genom att skicka två strategiska bombplan av typen B-1B mot Kolahalvön där Ryssland har sina viktigaste kärnvapenbaser.
Ryssland sände upp en MiG-31 från en flygbas i Murmansk för att möta bombplanen. Enligt det ryska försvarsministeriet närmade sig planen men vände bort då de möttes av det ryska flyget.
Det har inte från den norska försvarsmaktens sida meddelats vad syftet var med bombplanens uppträdande. För Barents Observer uppgav övningens norske talespersonen att planen styrde ut från norskt territorium för att sedan flyga över internationellt luftrum mot Kolahalvön. Talespersonen kunde inte uppge syftet och säger till Barents Observer att det var USA som styrde manövern men att den var godkänd av norska försvarsministeriet.
Sverige deltog i Nordic Response 24, och Kallax-basen vid Luleå (ett av de 17 svenska baser USA får tillgång till genom DCA) användes av USA både för tankningsflyg som servade bombplanen och för stationering av de två B-1B-planen.
Bombplanens uppträdande avvek, vad man kan förstå, från uppläggningen av Nordic Respons 24 som enligt förhandsbesked skulle handla om en ren försvarsövning enbart inom norskt territorium. Två dagar senare genomfördes ytterligare en inflygning mot den ryska Kolahalvön, återigen av två B-B1-plan, samtidigt som ett amerikanskt underrättelseplan och ett svenskt signalspaningsplan (Korpen) flög i området runt Kolahalvön. Liksom tidigare gick en MiG 31 upp och avvisade bombplanen.
Uppträdandet påminner om USA:s agerande 2019 under övningen Arctic Challenge Exercise 19 (ACE 19) som genomfördes i norra Sverige under svensk ledning. Scenariot var enligt Försvarsmakten en fredsfrämjande insats med FN-mandat.
Amerikanska flygvapnet gav en annorlunda bild av ACE 19 och angav för en amerikansk försvarstidskrift att det för USA handlade om att träna för att slå ut fiendens försvarssystem genom fysisk förstöring eller genom att blockera dem genom elektronisk krigföring.
Småstater som Norge och Sverige har begränsade möjligheter att påverka en stormakt som USA ens under en övning. Nordic Respons 24 leddes av Norge, och även om USA:s flygning mot Kolahalvön godkändes av Norge är det inte säkert att man kunde påverka USA. Norge har varit försiktigt med att tillåta militärövningar och militära överflygningar av den 24:e longituden som går genom Finnmark för att inte i onödan provocera Ryssland, och regeringen har trots att röster höjts för att slopa den begränsningen stått fast vid sin strikta policy. Då statsminister Jonas Gahr Støre fick frågan om regeringen skulle tillmötesgå kraven att lyfta restriktionerna blev svaret nekande, och han förklarade för Barents Observer den 8 februari:
“I mean Norway’s policy over time, in the way we act, practice, is predictable, serve us, serve the allies, serve stability and security in the north.”
Arctic Challenge Exercise 19 leddes av Sverige, men uppenbarligen hindrade inte det USA från att ha en egen agenda.
Genom att USA kan få tillgång till 44 baser i Norge, Sverige och Finland (samt 3 i Danmark) ökar risken för att de nordiska länderna dras in i stormaktspelet i norr där USA och Ryssland står mot varandra och där det för båda sidor handlar om att säkra strategiska kärnvapen. Det är konfrontationer som de nordiska länderna inte kan ha något intresse av att delta i. Tvärtom har vi allt att vinna på att spänningarna sänks och att Nordkalotten åter blir High north – low tensions som varit ledstjärnan sedan murens fall.
Från Finland och Sverige kommer numera snarast motsatta signaler.
Finland har gett USA tillstånd till flygningar längs hela den ryska gränsen på ett avstånd mindre än 5 mil, och Sverige har flugit signalspaningsplan upp mot Kolahalvön.
Den danska inställningen när det gäller Grönland borde mana till eftertanke.. Danmark är klar över riskerna med stormakternas kapprustningar på Nordkalotten och Arktis och har deklarerat att man inte avser att delta i sådan upprustning vid Grönland:
”Vi skal investere i nye kapaciteter i henhold til aftalen om dansk forsvar. En del af aftalen går ud på, at vi skal investere i nye kapaciteter i Danmark og hele rigsfællesskabet. Vi har ikke interesse i at lave en oprustningsaktivitet i og omkring Grønland. Regeringen i Danmark vil gøre alt for at sikre Grønland som lavspændingsområde.”