Den norska regeringen har lagt fram en ny långtidsplan för det norska försvaret, som ska behandlas i Stortinget. I förslaget är betydelsen av de nordliga områdena ett genomgående tema. Några uttryckliga hänvisningar till den traditionella och försiktiga norska baspolitiken görs inte. Om behovet av att reducera spänningar mellan staterna talas det inte. Inte heller säger regeringen något om hur det är tänkt att de baser, som amerikanska militära styrkor har tillgång till i Norge och som nu ska adderas med ytterligare fyra, ska synkroniseras med norska strategiska överväganden.
Det norska försvaret ska gå från en till tre brigader: en brigad i Finnmark, en i Troms och en i södra delen av landet. Försvaret i Finnmark ska förstärkas med bland annat luftvärn och en artilleribataljon. Finnmark gränsar mot Ryssland och ligger nära Kolahalvön, där Ryssland har ubåtar med kärnvapenbestyckning. Den nordligaste brigaden är placerad bara fem kilometer från den ryska gränsen.
Norge kommer enligt förslaget att satsa 600 miljarder norska kronor på försvaret under de närmaste tolv åren. Statsminister Jonas Gahr Støre framhöll då planen presenterades: ”Norge hotar ingen och Nato hotar ingen, men vi måste kunna försvara oss …Vi måste förhålla oss till en farligare och alltmer oförutsägbar granne under många år framöver.”
Statsministern lyfte särskilt fram betydelsen av områdena i norr: ”Vårt viktigaste strategiska intresseområde får större geopolitisk och militär betydelse för oss och för många andra länder. Vi behöver ett försvar som förmår att vara på plats för att förebygga, förstå och forma våra omgivningar.”
Den norska marinen ska stärkas med åtminstone fem fregatter, ytterligare någon ubåt och flera ytfartyg. Satsningen på marinen är den mest kostsamma i långtidsplanen. Norges försvarsminister Bjørn Arild Gram underströk: ”Norge är ett land med stora havsområden. Det är naturligt att vi har ett starkt maritimt fokus … Ryssland har sina främsta maritima styrkor, de strategiska atomubåtarna, i norr. Vi vill ha en situationsförståelse och god översikt av våra närområden.”
Därutöver omfattar planen bland annat satsningar på luftvärn, övervakning och Brigade Nord. När det gäller personal ska försvaret stärkas med över 20 000 värnpliktiga, anställda och reservister.
I planen lyfter regeringen fram följande perspektiv:
”Finsk og svensk NATO-medlemskap styrker Norges sikkerhet. Regjeringen ønsker at Norden skal bli den mest integrerte regionen i Europa. I et strategisk perspektiv vil vår sikkerhetspolitiske orientering forsterkes regionalt og østover. Norge blir viktigere som mottaks- og transittland. Den sikkerhetspolitiske utviklingen innebærer et større behov for flere og mer tilgjengelige styrker med kort reaksjonstid, evne til tilstedeværelse og kontinuerlig samvirke med allierte styrker, også i fredstid.”
I planen anges inte vilka prioriteringar som är en följd av Norges deltagande i Natos övergripande planeringsprocess och vilka som bottnar i genuint norska nationella intressen. Den valda inriktningen mot nordområdena tyder på ett inte obetydligt tryck från Natos och USA:s sida. Något försvar av hela landet som det talas om i planen lägger den knappast grunden för. Den norska hären förblir i likhet med den svenska klen.
Flera av de frågeställningar som inte berörs i själva långtidsplanen kommenteras i den norska regeringens proposition. Där diskuteras bland annat den norska baspolitiken, geopolitiska bedömningar, USA:s strategiska inriktning, satsningen på områdena i nord, avtalet med USA om etableringen av baser i landet samt synen på relationen till Ryssland med tankegångar om stabilitet och spänningar.
Propositionen kan läsas här:
Prop 87 S (2023–2024) (regjeringen.no)
Långtidsplanen kan läsas här:
Et historisk forsvarsløft for å trygge Norge – regjeringen.no