Ernst Trygger om riskerna för en småstat att gå i allians med en stormakt

”Av vad jag i det föregående anfört, torde väl åtminstone det framstå som ovedersägligt, att frågan om ett garantifördrag icke är en så enkel sak, som somliga vilja hålla före. Man har därför goda skäl att, till undvikande av allt missförstånd, i tid förbehålla sig sin handlingsfrihet. Under första intrycket av en tilltalande idé bör man taga sig väl till vara att för en ringa penning sälja sin förstfödslorätt. Stora och mäktiga stater kunna mer lättvindigt ingå överenskommelser, ty om dessa visa sig alltför obekväma, bruka tvingande statsskäl åberopas vid deras borttolkande eller åsidosättande. För dem är den ’heliga egoismen’ ej så sällan en ledande princip, som de vid behov ej tveka att till och med uttryckligen åberopa. De små staterna åter måste vara mer försiktiga, innan de binda sin handlingsfrihet. De böra i deras minsta detalj undersöka alla rättigheter, alla förpliktelser, som skulle framgå av ett av dem erbjudet avtal. De mäktiga medkontrahenternas statsmän och kronjurister äro icke att leka med, då de söka till sina länders förmån utnyttja särskilt ett politiskt avtal … Regeringarna ha fått en stor färdighet i att taga ut ur de mångtydiga avtalen, vad som passar deras syften. Denna statsjuridik påminner i mycket om skolastiken. Då världen och staterna leva i en dylik juridisk atmosfär, gäller det därför för de små staterna att ej ingå överenskommelser, vilkas förutsättningar och följder de ej noga prövat.  Det är långt mindre äventyrligt att förklaras kättare, därför att man ej velat underskriva de papper, som blivit en förelagda, än därför att man icke skulle ha fullgjort vad man genom ett undertecknande åtagit sig.”

Ernst Trygger, ämbetsmanna- och förstakammarhögerns ledare, utvecklade i konservativa organet Svensk Tidskrift 1923 sin grundläggande inställning med anledning av ett förslag inom Nationernas förbund till utvidgat garantifördrag. Läs mer om detta på: alliansfriheten.se 19 augusti 2018, Om att oförsiktigt luta sig mot stormakter och de fördärvliga risker som kan vara förenade med sådana bindningar.