Försvarsberedningen föreslår i sin rapport att försvarets budget skall ökas med 52,8 miljarder kronor fram till 2030. Satsningarna ska bland annat gå till utbyggt luftvärn, fler värnpliktiga soldater och ytterligare en armébrigad utöver de tre som är beslutade men bara delvis realiserade.
Beredningen föreslår ökad utbildning av värnpliktiga, från dagens 8 000 till 10 000 år 2030 och 12 000 år 2032.
Vidare vill beredningen tidigarelägga två brigader, med inriktningen att ha tre mekaniserade brigader och en infanteribrigad i allt väsentligt operativa 2030.
Frågan om brigader är viktig då dessa utgör kärnan i ett territorialförsvar och krävs för att hindra o
Regeringen skriver i sitt pressmeddelande den 26 april att beredningen följt ÖB:s råd till regeringen som kom i november förra året. ÖB föreslog då att de två nya brigaderna skjuts på framtiden och att två brigader skulle öronmärkas för Nato-insatser i andra länder, i första hand de baltiska staterna.
Det fick tidigare försvarsministern Peter Hultqvist att protestera och ställa frågan om Sveriges territorialförsvar skulle bestå av hemvärn.
ÖB motsatte sig även nya regementen ute i landet som hade kunnat bidra till lokal förankring av ett territorialförsvar. ÖB vill inte låta försvaret styras av politiska beslut utan kräver fria händer för att efterfölja Natos krav. ” Försvarsmakten behöver handlingsfrihet såväl med tilldelad ekonomi som i utformning av vår organisation för att i tid kunna möta upp kommande förmågemål inom Nato. Ett alltför detaljrikt försvarsbeslut som låser oss vinner vare sig nationell eller kollektiv försvarsförmåga på.” ( pressmeddelande från Försvarsmakten 26 april).
Trots beredningens plan för ökat antal värnpliktiga är det långt ifrån tillräckligt för ett territorialförsvar. Sverige kommer fortsatt att ha ett yrkesförsvar. Allmän värnplikt ingår inte med i förslaget.
Även inom försvaret ställs frågor om hur Sverige skall försvaras. Arméchefen Jonny Lindfors vill se ett bättre territorialförsvar:
”Det saknas ett territorialförsvar som vi hade en gång i tiden men avvecklade. Nu flyttar vi fältarméförband österut med en bataljon i Baltikum och försvarsplaneringsmässigt så tänker vi nog oss att försvaret av Sverige börjar i östra Finland. Då uppstår det ett tomrum i strategiskt viktiga områden i Sverige som hemvärnet inte kan fylla.” (DN 26/4)
Arméchefen tar upp det som är kärnfrågan: Är svenska försvaret i första hand till för att skydda vårt land eller för att användas för Nato-insatser? Utan ett tydligt svar att det är det förra som gäller är det mycket svårt att på allvar stärka den egna svenska försvarsförmågan, som utgör en grund för vår självständighet som stat. Detta gäller även nu när vi har blivit medlem av Nato.
Beredningens förslag innehåller delar som stärker totalförsvaret, så som en ökad satsning på civilförsvar och utbyggnad av luftvärnet, men som helhet är förslaget inriktat på att ställa om försvaret till att passa Nato.
Försvarssamarbetsavtalet med USA (DCA-avtalet) berörs bara helt kort i rapporten. Man kunde annars förvänta sig att ett så omfattande avtal, där USA ges obehindrad tillgång till 17 baser och fri genomfart av det svenska territoriet med fordon, flyg och flotta, skulle föranleda beredningen att kommentera hur avtalet påverkar försvaret av Sverige. Nu kommer beredningen bara med en from förhoppning om att avtalet ”ytterligare förbättrar förutsättningarna för det bilaterala försvarssamarbetet”.
Det beror helt enkelt på att avtalet inte innehåller några förpliktelser från USA:s sida att försvara Sverige. Att baserna kan medföra att vi dras in i ett storpolitiskt manövrerande där USA sätter sina intressen först kommenteras inte i rapporten.
Rapporten präglas av alliansstyrda utgångspunkter och överväganden när kraften borde läggas på att stärka den egna försvarsförmågan.