Remissvar över betänkandet Stärkt konstitutionell beredskap (SOU 2023:75) (dnr Ju2023/02742) , regeingen.se

Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen (Juristkommissionen)

[…] Trots denna accepterade bedömning av Sveriges utsatta läge idag och att Sverige inte är immunt mot auktoritära krafter har utredningen SOU 2023:75 om Stärkt konstitutionell beredskap, som nu remitterats av regeringen, föreslagit att regeringen själv ska få avgöra om, när och hur ett undantagstillstånd ska införas och ha kompetens att lagstifta och ändra lag utan riksdagens medgivande. Detta står i tydlig motsats till de tidigare förfäktade uppfattningarna av våra högsta jurister och den tidigare utredningens slutsats om faran för vad en tillfällig extrem politisk majoritet kan vidta för åtgärder. Undantagstillstånd är ett laddat ord som kan väcka starka känslor. Utredningen SOU 2023:75 talar i stället om delegering av normgivningskompetens. Det är ett svårbegripligt begrepp som lätt flyger under mediernas och allmänhetens radar. Vad utredningen föreslår är att det i regeringsformen tas in ett nytt kap 16 där det ska regleras att ”… när det är uppenbart att riksdagens beslut inte kan avvaktas får regeringen själv fatta beslutet, då ett dröjsmål skulle leda till avsevärt men för angelägna allmänna intressen”. Detta innebär att regeringen själv föreslås kunna bestämma och initiera om, när och hur ett undantagstillstånd ska införas och att ny lag utfärdas. Med andra ord, regeringen får en makt att stifta lagar om exempelvis begränsningar i mänskliga rättigheter utan riksdagens medgivande. Om en regering som för tillfället är extrem och auktoritär skulle ha denna makt reglerad i Regeringsformen, kan en mycket allvarlig situation uppstå. Ingen etablerad demokrati, och inte heller Sverige, har konstaterats vara immunt mot överträdelser som en sådan regering kan göra sig skyldig till. Det innebär att vårt skydd för demokrati och mänskliga rättigheter kan komma att sättas ur spel. Förslaget skulle ge en tillfälligt extrem auktoritär regering rätt att avgöra vad ”angelägna allmänna intressen” innebär och då få möjlighet att inskränka centrala mänskliga fri- och rättigheter. Utredningen har märkligt nog samtidigt konstaterat att bestämmelser om undantagstillstånd har principiell betydelse och att ”…förändringar av dessa kan vara förenade med risker. Det kan till exempel inte uteslutas att särskilda lösningar för kriser, som ger regeringen större makt, kan komma att användas i fall som de inte är avsedda för”, (s. 20 i betänkandet). Utredningen har dock inte utvecklat detta närmare eller analyserat vad det exempelvis skulle innebära i de fall framtida förändringar i opinionen leder till att idéer om demokrati, respekt för grundläggande fri- och rättigheter ifrågasätts och ställer krav på lagändringar. Utredningens allvarliga konstaterande har inte satt något som helst spår i utredningens förslag. Som utredningen nämner, har regeringens normgivningskompetens i allvarliga fredstida kriser utretts förut i SOU 2008:125 på s. 524–527 och förslag lades som liknade det som nu föreslås. Den utredningens förslag möttes av strak kritik från bland annat Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som menade att förslaget innebar svåröverskådliga konsekvenser samt var principiellt. Läs dokumentet