Historien började inte den 7 oktober 2023. Men sedan dess har man nästan varje morgon plågats av upprörande nyheter om blodiga övergrepp mot civilpersoner i mycket stor skala.
På sin hemsida har regeringen den 2 november 2023 uttalat sig om situationen. Innehållet i uttalandet har sedan dess ändrats några gångar. Det i skrivande stund senaste ”Vad regeringen gör” är uppdaterat 15 april 2024. Där sägs bland annat följande:
- De senaste stridigheterna mellan Israel och Hamas har nu pågått sedan terroristgruppen Hamas fruktansvärda attacker på civila män, kvinnor och barn i Israel den 7 oktober 2023. Omkring 1 200 människor dödades och över 200 civila, inklusive barn och äldre, togs som gisslan och fördes till Gaza. Israel har drabbats av det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen. I det efterföljande kriget har tiotusentals palestinier dött, inklusive tusentals barn. Det mänskliga lidandet är enormt för civilbefolkningen.
- Sveriges ställningstaganden bygger på folkrätten. I kriget mellan Israel och Hamas uppmanar regeringen kontinuerligt alla parter att följa den internationella humanitära rätten:
- Israels rätt att försvara sig måste utövas i enlighet med folkrätten inklusive den internationella humanitära rätten.
- Alla parter i konflikten har enligt den internationella humanitära rätten ett ansvar att se till att civilbefolkningens humanitära behov tillgodoses.
- Civila måste alltid skyddas i enlighet med den internationella humanitära rätten. Direkta attacker mot civila och civil egendom är inte tillåtna. Civila får inte användas som mänskliga sköldar. Principerna om åtskillnad mellan militära mål och civila objekt, proportionalitet och försiktighet måste alltid tillämpas.
- Sjukhus och sjukhustransporter åtnjuter ett särskilt skydd enligt den internationella humanitära rätten.
En skillnad gentemot tidigare versioner av regeringens uttalande är att ”den internationella humanitära rätten” lyfts fram ännu fler gånger än i tidigare versioner.
Regeringen nämner staten Israels rätt att försvara sig som ska utövas i enlighet med folkrätten. Detta för tankarna till undantaget i FN-stadgans våldsförbud i artikel 51 som ger en stat rätt till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av ett angrepp från en annan stat. För att vara självförsvar måste våldsutövningen stå i proportion till angreppet. Avsikten med självförsvaret skall vara att slå tillbaka angreppet och få detta att upphöra, inte att hämnas och inte att avsätta en regering. Våldet ska riktas mot angriparens militära styrkor, inte mot civilbefolkning och infrastruktur.
Europaparlamentets har hävdat att Israels rätt att försvara sig bygger på FN-stadgans artikel 51. (Europaparlamentets resolution av den 19 oktober 2023 om Hamas avskyvärda terroristattacker mot Israel, Israels rätt att försvara sig i enlighet med humanitär och internationell rätt samt den humanitära situationen på Gazaremsan (2023/2899(RSP))
Även om FN-stadgans artikel 51 varit tillämplig hade Israels våldsutövning gått utöver den gräns som proportionalitetsprincipen sätter. Syftet med operationen ”att krossa Hamas” är oklart och knappast förenligt med självförsvarsrätten.
Många folkrättsexperter, till exempel Mary Ellen O’Connell anser att artikel 51 inte tillämplig, bland annat eftersom den endast reglerar förhållandet mellan två stater.
Om staten Palestina existerar idag är mycket omtvistat.
”Nutidens Palestina är ett embryo till stat, en statsbildning som påbörjades på 1990-talet och har erkänts politiskt av många länder. Men dess gränser är inte fastställda och stora delar av landet är antingen ockuperade av Israel eller under blockad. Intern osämja mellan palestinska fraktioner förlamar beslutsfattandet.” (Citat från Utrikespolitiska institutet (UI), Landsguden)
Det Palestinska folket existerar och de flesta borde vara överens om att det har rätt att bilda en egen stat. Men UI pekar här på två ytterligare kriterier som enligt etablerad folkrätt måste vara uppfyllda för att man ska kunna tala om en stat, fastställda gränser och en regeringsmakt. (Se Om erkännanden av stater av dr Rolf H. Lindholm i Svensk Juristtidning 1993 sid 665).
Om Palestina är en egen stat så måste den staten kunna hållas ansvarig för Hamas attack om artikel 51 ska kunna tillämpas. Internationella domstolen i Haag (ICJ), är ett av FN:s huvudorgan, Domstolen har avgivit ett utlåtande om Israels barriär på Västbanken (ofta kallad muren) den 9 juli 2004. Domstolen uttalade sig i paragraf 139, sidan 62 om huruvida artikel 51 kunde rättfärdiga uppförandet av muren. Det hot som muren var avsedd att stoppa härrörde från ockuperat Palestinskt område. Område som således kontrollerades av Israel. Situationen hade därför ingen likhet med situationerna i de resolutioner som Israel åberopat. Domstolen drog slutsatsen att artikel 51 inte hade någon relevans i detta fall.
Israel dock har inte åberopat artikel 51 som stöd för det pågående kriget. (Se uttalande från Israels utrikesdepartement.) Israel ser nuvarande invasion av Gaza som ett led i ett sedan länge pågående krig med Hamas.
ICJ anser att Gaza fortfarande är ockuperat och har i februari 2024 genomfört en hearing i ett mål mot Israel om ockupationen av Palestinska områden. Ärendet har initierats genom en resolution i FN:s generalförsamling nr 77/247, antagen 30 december , 2022,:“Legal Consequences Arising from the Policies and Practices of Israel in the Occupied Palestinian Territory, Including East Jerusalem.”
Såväl Israel som Hamas militära gren måste följa den internationella humanitära rätten.
Den internationella humanitära rätten ingår i vad som också kallas krigets lagar och har en lång historia där berömda svenskar spelat en inte obetydlig roll. Reglerna gäller för alla stridande, oavsett om det är reguljära arméer eller gerillasoldater/terrorister. Reglerna gäller alla länder, inte bara de länder som ratificerat respektive konvention, eftersom de numera utgör allmän folkrätt. Reglerna gäller alla väpnade konflikter, inte bara krig mellan nationer utan också till exempel inbördeskrig.
Traditionellt sett har krigets lagar delats in i Genève- och Haagregler.
Haagreglerna innehåller restriktioner för själva krigföringen, soldaternas beteenden mot varandra på slagfältet. Det gäller både stridsmetoder och förbud mot vissa vapen som skapar ”onödigt lidande”. Dessa regler har sitt ursprung i de två fredskonferenserna som hölls där 1899 och 1907.
Genèvereglerna består av de olika Röda Kors-konventionerna som antagits i Genève, 1864, 1906, 1929 och 1949 samt två tilläggsprotokoll som antogs i Genève 1977.
Inför 1899 års Haagkonferens gav August Strindberg ut fredsnovellen Samvetskval med omslag av Carl Larsson. I denna skrift kritiseras dåvarande bristfälliga humanitära regler. I bokens slutscen lyses himlen upp av ett fyrverkeri som formar ett rött kors mot en vit bakgrund.
Genom Haagreglerna stadgades 1907 förbud mot användning av gifter eller förgiftade vapen. Där återfinns också förbud mot att såra eller döda en fiende som nedlagt vapnen eller som inte längre är i stånd att försvara sig. Artikel 42 om ockupation har åberopats av Israel som stöd för deras åsikt att ockupationen av Gaza skulle ha upphört 2005. Då drogs ockupationstrupperna tillbaka från sina positioner inne i Gazaremsan till positioner utanför gränsen. Dock gav Israel aldrig upp kontrollen av Gazas gränser och införde 2007 en mycket omfattande blockad av land-, vatten- och luftområdet. Dessutom har Israel hela tiden kontrollerat en stor del av energi- och färskvattenförsörjningen.
Röda Korset och den Internationella Röda Kors-kommittén grundades 1863 i Genève. För att hedra värdlandet fick organisationens symbol bli den schweiziska flaggan med omvända färger. Två svenska läkare deltog i den efterföljande expertkonferensen om sårades vård i fält. Detta ledde till den första Genevkonventionen1864.
Under andra världskriget var krigsfångar skyddade av reglerna i 1929 års Genèvekonvention. Dessa regler åberopades som stöd för greve Folke Bernadottes framgångsrika humanitära aktion med ”de vita bussarna” våren 1945. Bernadotte fick också leda den konferens i Stockholm 1948 som förberedde följande års Genèvekonferens.
Genèvekonventionen 1949 ger humanitärt skydd åt de persongrupper som inte deltar i striderna: sårade och sjuka soldater, krigsfångar och civila med flera. Den internationella Röda Kors-kommittén (ICRC) har en övervakande roll i sammanhanget.
1949 års Genèvekonferens resulterade i fyra konventioner, varav den fjärde saknade tidigare motsvarighet. Den handlade om skydd av civila under ockupation.
Reglerna om ockupation är enligt ICJ direkt tillämpliga på Gaza och övriga områden som Israel ockuperade 1967. Dessa regler bygger på tre huvudprinciper: 1. Civilbefolkningen ska respekteras. 2. Ockupationsmakten ska upprätthålla ordning och grundläggande offentlig service. 3. Ockupationsmakten ska inte förändra lagar och ägarförhållanden och får inte flytta in egen befolkning på ockuperat område. Det ockuperade området ska en dag återlämnas.
De rättigheter som krigets lagar ger en ockupant vad gäller administration av ockuperat område innebär inte ett erkännande av en rätt att ockupera området i fråga. Krigets lagar söker tillvarata civilbefolkningens intressen genom att skapa en balans i rättigheter och skyldigheter i relationen till den ockuperande makten.
Den gemensamma artikel 3 i Genèvekonventionerna 1949 inleds med orden: ”För den händelse väpnad konflikt som icke är av internationell karaktär uppkommer … skall varje part i konflikten vara skyldig att tillämpa åtminstone följande bestämmelser:” Sedan fortsätter texten med bestämmelser om förbud mot att behandla personer som inte direkt deltar i stridshandlingarna eller som har nedlagt vapnen illa. Ingen ska utsättas för sämre behandling på grund av ras, färg, religion eller tro, kön, börd, förmögenhet eller dylikt. Dessa får inte heller mördas, stympas, utsättas för grym behandling eller torteras. Tagande av gisslan samt kränkning av den personliga värdigheten förbjuds också.
Förhållandena under Vietnamkriget ledde till att Röda Korset-rörelsen tog initiativ till två tilläggsprotokoll som antogs i Genève 1977. För svensk utrikespolitik var den internationella humanitära rätten vid denna tid en profilfråga. Den svenska delegationen i diplomatkonferensen som verkade mellan åren 1974 och 1977 leddes av Hans Blix, som vid den tiden tjänstgjorde som UD:s folkrättssakkunnige.
Det första tilläggsprotokollet gäller internationella väpnade konflikter. Det innehåller bland annat särskilda regler för skydd av kvinnor, barn, miljön och flyktingar. Vissa regler har också förtydligats. I protokollet förtydligas även reglerna om hur man får utföra militära operationer. Det innehåller definitioner av vad ett militärt mål är och slår fast grundläggande principer i den humanitära rätten, såsom distinktionsprincipen, proportionalitetsprincipen och försiktighetsprincipen.
Det andra tilläggsprotokollet utvecklar regler för vissa typer icke-internationella väpnade konflikter, vid sidan av dem som finns i Genèvekonventionernas gemensamma artikel 3.
En bra sammanfattning av innehållet i den internationella humanitära rätten finns på Svenska Röda Korsets hemsida.
Genèvekonventionerna kräver att staterna förser relevant personal med utbildning och information om texternas innehåll. Detta gäller både i fredstid och i krigstid och är inte enbart begränsat till försvarsmaktens personal. De svenska reglerna om detta återfinns i Totalförsvarets folkrättsförordning (1990:12). Folkrättsliga rådgivare skall finnas på länsstyrelserna och i Försvarsmakten.
Nürnbergtribunalen blev ett genombrott för idén om det individuella ansvaret under folkrätten. I 1949 års Genèvekonvention slogs fast att svåra överträdelser av konventionerna skulle vara straffbara. Det skulle vara en plikt för varje stat att lagföra eller utelämna den misstänkte till en annan stat. I Sverige gäller bland annat lag (2014:406) om straff för vissa internationella brott.
Många handlingar är också kriminaliserade i särskilda konventioner.
I Nürnbergstadgan kriminaliserades krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten samt dessutom brott mot freden. De tyska ledarna dömdes för angreppskrigen. Också brott mot freden finns sedan 2010 i Internationella brottmålsdomstolens ICC:s stadga. Andra brott mot den internationella humanitära rätten kan begås av lägre befattningshavare, men brott mot freden kan bara begås av ledarna. Saken är således kontroversiell och ingen av de största staterna har skrivit under tillägget om brott mot freden. Sverige har dock ratificerat tillägget, genom lag (2014:406) om straff för vissa internationella brott. I dess 11 a § betecknas brott mot freden som aggressionsbrott.
Enligt de folkrättsliga principerna kan varje land döma för vissa brott oavsett var de har begåtts, av vem eller mot vem.
Alla ICC:s pågående mål gäller i skrivande stund afrikaner. Inget mål mot någon israel eller någon medlem i Hamas är anhängiggjort vid den internationella brottmålsdomstolen. I november 2023 lämnades dock en formell anmälan in gällande israeliska statsledningens agerande i konflikten. Bakom anmälan står över 160 NGO:s och fler än 600 advokater från världen över.
Israels blockad av Gaza som startade 2007 är en sanktion med uttalat syfte att beivra terrorbrott begångna av Hamas. Också EU har infört sanktioner mot Hamas vilka skärptes efter attacken den 7 oktober.
Sydafrika driver en process mot Israel i ICJ (internationella domstolen som ska lösa tvister mellan FN:s medlemsstater). Målet gäller brott mot 1948 års konvention om förebyggande och bestraffning av folkmordsbrott. Folkmordskonventionen kom till som en reaktion på Förintelsen. Konventionen var det första fördraget om mänskliga rättigheter som antogs av FN:s generalförsamling.
ICJ:s beslut om interimistiska åtgärder kom den 26 januari 2024. Domstolen ställde i sitt avgörande hårda krav på Israel: att ”vidta alla åtgärder inom sin makt för att förhindra och bestraffa direkt och offentlig uppvigling till folkmord” i förhållande till palestinier i Gaza, efter att domstolen hade konstaterat att det kom ”tydligt folkmordsinriktad och avhumaniserande retorik från högt uppsatta israeliska regeringsföreträdare”. Efter beslutet har fick Israel en månad på sig att rapportera hur de uppfyller domstolens beslut. (Tidskriften Advokaten 2/2024.)
Men en rad internationella bedömare har pekat på att Israel snarare fortsätter att begå just de gärningar som ICJ förelagt Israel att upphöra med. Att ett beslut är interimistiskt betyder att det fattas i avvaktan på att målet ska avgöras slutligt. Handläggningen vid ICJ fortsätter.
ICJ:s beslut har påverkat EU och regeringen:
Israel hävdar att man utkämpar ett krig mot Hamas och följer alla den internationella humanitära rättens regler, för säkerhets skull såväl de regler som gäller internationella konflikter som de regler som gäller icke-internationella väpnade konflikter. Man har utbildat sin personal o reglerna och Israeliska domstolar står beredda att lagföra eventuella överträdelser. Som nämnts ovan anser Israel dock att Gaza inte längre är ockuperat, varför man inte tillämpar reglerna som gäller under ockupation. (Se Israels utrikesdepartement: Hamas-Israel Conflict 2023: Key Legal Aspects.)
Tvärt emot vad man hävdar så bryter också Israel mot den internationella humanitära rättens regler. Med hänsyn till antalet dödade och mängden förstörda byggnader kan man redan nu konstatera att det dessutom är fråga om grova brott. Frågan om det är någon idé att hävda reglerna när de så ofta överträds är lika gammal som reglerna själva.
Röda Korset-bestämmelserna har dock skyddat många människor, även om brott mot dem ständigt förekommer, inte minst nu i Gaza. Man kan också notera att till exempel USA, Israel, Ryssland samt Kina verkar rädda för att ansluta sig till exempelvis Internationella Brottmålsdomstolen. Någon verkan måste reglerna då ändå ha.