USA presenterade en uppdaterad strategi för Arktis den 24 juli i år.
Det är en i förhållande till tidigare strategin något förändrad politik som lanseras för den arktiska regionen.
USA ser Arktis som säkerhetspolitiskt viktigt område som kommer att få ökad betydelse i takt med den globala uppvärmningen.
I tidigare strategidokument har Ryssland pekats ut som USA:s viktigaste motståndare men i den nya strategin tar man upp utmaningen och på sikt hotet från Kina före Ryssland.
I det nya dokumentet nämns samarbetet mellan Ryssland och Kina om bland annat flottövningar i norr och USA pekar särskilt på övningar 2022 och 2023 utanför Alaskas kust.
Från 2019 har USA ändrat sin politik för Arktis då man gick från att söka samarbete med Ryssland till att kunna möta Ryssland militärt i regionen. Redan då fanns ett framtida hot också från Kina med. Arktis definierades som ett område där attacker kunde riktas mot det amerikanska fastlandet.
Vidare slog man fast att USA kommer att vidmakthålla och utöka sin militära närvaro I Arktis.
I den så kallade genomförandeplanen för Arktis som kom 2023 var tonen skarpare: “To secure our interests as attention, investments, and activity grow in the Arctic over the coming decades, the United States will enhance and exercise both our military and civilian capabilities in the Arctic as required to deter threats and to anticipate, prevent, and respond to both natural and human-made incidents.”
Regionanpassade övningar som Arctic Edge och Arctic Challenge skall genomföras tillsammans med allierade och partners.
I den nya strategin 2024 är en skillnad, förutom att Kina nu sätts före Ryssland, att språket är mindre skarpt och konfrontatoriskt.
USA säger sig nu sträva efter att regionen är fredlig, stabil, framgångsrik och samarbetsvillig. Det är dock oklart om man alls vill inkludera Ryssland eller Kina i detta. Ryssland ingår inte längre i Arktiska rådet som hanterade icke-militära frågor för regionen.
USA:s militära närvaro i Arktis är till främst för att skydda det egna hemlandet och man vill tydligare än i tidigare dokument involvera allierade i sin Arktis-strategi. Man pekar på betydelsen av att Sverige och Finland har blivit medlemmar i Nato och kan komma att få ta sin del i den amerikanska övervakningen och närvaron i Arktis:
”Nordic defense cooperation, will create new opportunities for combined planning, information sharing, and exercises that will expand regional collaboration.”
USA skall fortsätta att investera i infrastruktur i regionen och utnyttja baser på allierades och partners territorium. Här kan man anta att DCA-baserna i de nordiska länderna avses.
En stor vikt läggs på att bygga upp kapacitet för övervakning, sensorer, kontrollsystem, satellittäckning med mera.
Parollen är ”Övervaka och sedan svara” (monitor and respond) vilket möjligen kan tyda på en reaktiv hållning snarare än en aktivistisk och konfrontativ hållning.
I en dansk kommentar till den nya strategin trycker forskaren Amelie Theussen på att den är ett steg av USA i mindre konfrontatorisk riktning och betydelsen av att USA vill involvera allierade mer i strategin, och hon ser där en möjlighet för Danmark att kunna spela en större roll i övervakningen av Arktis.
Från kinesisk sida är uppfattningen en helt annan. I Global Times som speglar Pekings syn hävdas istället att USA med sin strävan att dra in sina allierade i strategin ökar spänningarna i norr. USA:s grepp över sina allierade beror mycket på att man kan frammana säkerhetshot mot dem.
“USA vill dela ansvar och risker och slutligen uppnå global hegemoni.”
Det är uppenbart att USA önskar att Norge, Sverige, Finland och Danmark deltar i övningar och övervakning av Arktis. Från norsk sida har man också kommit med förslaget om gemensamt kommando för Sverige, Finland och Norge för Nordkalotten. Om en sådan samordning kan leda till större självständighet för de nordiska länderna är högst osäkert och istället kan det resultera i att USA mer direkt kommer att styra ländernas militära operationer.
Sverige borde se till att bevara egen handlingsmöjlighet och undvika att styras in i stormaktskonfrontationer som vi inte kan påverka men vars konsekvenser vi får känna av.
Vi bör liksom Norge har gjort i flera fall neka till att delta i USA-ledda övningar och övervakningsflygningar alltför nära ryska gränsen.