Nordkalotten och Arktis har sedan kalla krigets slut varit en region där stormakterna sökt hålla spänningar och rustningar nere. ”High North – Low Tension” har varit en slogan.
En militär konfrontation i området skulle kunna leda till en global konflikt mellan USA och Ryssland där kärnvapen är inblandade då Ryssland har sina baser för kärnvapenbestyckade ubåtar på Kolahalvön och USA har ett strategiskt intresse att kunna behärska havsområdet mellan Storbritannien, Island och Grönland (GIUK-gapet) för att vid en kris kunna möta ryska ubåtar innan de når längre ut i Nordatlanten.
Riskerna för ett direkt krig mellan de två stormakterna har gjort att man haft en underförstådd men inte formaliserad överenskommelse att hålla spänningarna i regionen nere.
Nu är det slut med den epoken.
Sedan några år tillbaka har båda sidor genomfört omfattande militärövningar i norr där ryska Nordflottan kommit nära norskt territorium och där USA och Nato uppträtt med styrkor i Barentshav och i några fall har amerikanska bombflyg närgånget flugit mot Kolahalvön.
Med Nato-beslutet nyligen om att skapa en framskjuten bas i norra Finland och upprätta ett Nato-kommando där är risken stor att spänningarna ökar ytterligare.
Sverige har deltagit i flera av militärövningarna på Nordkalotten främst med JAS-plan och amerikanskt bombflyg har haft Kallax som bas vid några av övningarna.
Sverige kommer nu att få en mer framträdande roll i upprustningen av Natos försvar på Nordkalotten genom ledningen för den nya basen och Nato-kommandot i norra Finland.
Försvarsminister Pål Jonson ser positivt på förslaget och säger till Dagens Nyheter att det kommer att stärka banden med USA och öka USA:s närvaro i norr:
”Det bygger på det nordiska försvarssamarbetet, men som jag också har sagt är det viktigt att alla länder i Norden har undertecknat DCA-avtal och kan stärka den transatlantiska länken – så det finns både en militär och en politisk dimension på det.”
Tidningen kommenterar att de DCA-avtal som han nämner ger USA möjligheten att placera militära styrkor och att lagra vapen i de nordiska länderna. ”Med en FLF-bas (Forward land forces) i Finland är Nato och USA ett steg närmare de strategiskt viktiga baserna på Kolahalvön.”
Det har varit ett tydligt intresse från USA:s sida att få flera baser långt upp i norr genom DCA-avtal med Norge, Sverige och Finland och därmed få de ryska baserna på Kolahalvön inom räckhåll.
Frågan om närheten till Ryssland har varit känslig både i Norge och Finland där man i sina DCA-avtal, tydligare än Sverige, understrukit att ländernas suveränitet måste respekteras bland annat vid genomförandet av militär flygverksamhet.
Norge har sedan medlemskapet i Nato 1949 satt en gräns för militära övningar till öster om Hammerfest i Finnmark för att inte i onödan provocera Ryssland.
Finland hävdar nu att det inte fråga om att permanent placera svenska styrkor på finskt territorium. Finland har redan tidigare sagt nej till sådan närvaro av Natotrupper.
Finlands försvarsminister Antti Häkkänen understryker i artikeln i Dagens Nyheter det nordiska samarbetet:
”Det här nordliga området, det arktiska området, är nytt för Nato. Därför är finska, svenska och norska ansträngningar för att öka säkerheten i norra Europa högst relevanta.”
Pål Jonson ser inte någon risk med amerikansk militär närvaro:
”Vi i de nordiska länderna är överens om att det är bra med en stark amerikansk närvaro i vår region. Det är stabiliserande.”
Den norske militäranalytikern Tormod Heier menar att en Nato-bas i norra Finland tjänar både Norge och Sverige. Den kan komma att bidra till försvaret av Finnmark, och Sverige har enligt honom ett egenintresse av att bygga upp lantförsvar i finska Lappmarken (Norska TV2).
Det är en riskabel tankegång och illusionsmakeri att Norge och Sverige som nästan helt saknar eget territorialförsvar skulle komma att skyddas genom att en Nato-bas i Finland tar ansvar för försvaret.
Finland är med sin långa östra gräns en frontstat mot Ryssland. Det är inte Sverige. Finland utgör en svensk buffertzon mot Ryssland. Det ligger inte i Sveriges intresse att ändra på detta gynnsamma läge. Men det är vad de tänkta planerna att involvera Sverige direkt i grannlandets frontstatsproblematik skulle innebära. Att detta ligger i Finlands intresse är begripligt. Men det ligger inte i vårt intresse.
Ingen kan säga hur USA kommer att använda sina DCA-baser uppe i norr och några garantier för försvar av Sverige finns inte vare sig från USAs eller Natos sida.
En uppenbar risk är att vid en säkerhetspolitisk kris eller krig så kan Sverige dras in på ett tidigt stadium då den nya basen kan bli ett förstahandsmål.