Allmän värnplikt – ett folkförankrat försvar för hela territoriet, Lars-Gunnar Liljestrand

Värnpliktsutredningen kom 28 september med sitt slutbetänkande  där  det inte föreslås allmän värnplikt utan fortsatt yrkesarmé med  lite  komplettering av pliktinkallade. Även den utredningen har vi kommenterat.

 

Vi publicerar åter det här inlägget från 18 juni i år.

Värnplikten har åter blivit aktuell då försvaret inte lyckas fylla leden med yrkessoldater. Trots ett starkt folkligt stöd för allmän värnplikt verkar regeringen dock inställd på att endast komplettera med värnpliktiga. Den sittande Värnpliktsutredningen skall ”föreslå lämplig balans mellan plikt och frivillighet” men allmän värnplikt är alternativet till ett yrkesförsvar. Värnplikten är inte som utrikesminister Margot Wallström ville få det till ett sätt att sysselsätta ungdomar med allt från hemtjänst till att kratta löv. Syftet med allmänna värnplikten är ett folkförankrat totalförsvar vilket inte är samma sak som att alla måste genomgå vapenutbildning, även civilförsvaret ingår. Här är fem punkter av Lars Gunnar Liljestrand om varför en allmän värnplikt vore en bra idé:

1. Försvar av hela landet
Allmän värnplikt krävs om hela territoriet skall försvaras. Idag finns endast några hemvärnsbataljoner mellan Stockholm och Boden. Gotland är nästan helt utan försvar. Med allmän värnplikt där utbildningen sker i det egna länet skapas ett rikstäckande försvar där de värnpliktiga snabbt kan mobiliseras och där varje värnpliktig känner att försvaret gäller hembygden. Det är inte detsamma som att vi skall bygga nya kaserner. Här handlar det om en modern flexibel decentraliserad utbildningsverksamhet.

2. Minskad risken för konflikter
Ett värnpliktsförsvar bidrar till att sänka spänningarna i Östersjöområdet. Det kan bara användas för det egna landets skydd och ingen stat i vår omgivning behöver känna sig hotad. Med ett yttäckande försvar frestas inte andra att fylla ett vakuum och besätta delar av vårt territorium. Risken minskar att vi blir en tummelplats för rivaliserande stormakter.

3. Försvarsviljan ökar
Försvarsviljan stärks av allmän värnplikt. Då det är en plikt gällande för alla (kvinnor som män) finns ingen annan drivkraft för försvarsstyrkorna än landets skydd. Det finns inga särskilda karriärvägar, pengar att tjäna eller meriter från deltagande i utlandsoperationer att locka med i motsats till vad som gäller för yrkesförsvaret. Risken bortfaller helt att endast de som är intresserade av det militära som sådant rekryteras. Förre finske försvarschefen Gustav Hägglund är emot Nato-medlemskap då militärallianser och yrkesförsvar är det ”nationella försvarets svanesång”.

4. Mest försvar för pengarna
Försvaret måste få kosta. Men det insatsförsvar vi har idag ger lite för pengarna. Ny JAS, ny ubåt och andra dyra vapensystem håller på att tränga ut truppförbanden. De vapensystemen behövs också men ger oss inte territorialskydd. Det är försvar anpassat till Nato. Ett värnpliktförsvar kräver viss ökning av försvarsanslagen men inga orimliga nivåer och är ändå billigare än ett yrkesförsvar. Finland kan mobilisera mer än 200 000 värnpliktiga och har lägre försvarskostnader än vi.

5. Det är en demokratifråga
Den allmänna värnplikten drevs fram i vårt land under senare delen av 1800-talet av folkliga krafter som motvikt mot militarism och aktivism som frodats i reaktionära kretsar. Den allmänna värnplikten var en medborgerlig skyldighet men också en medborgerlig rättighet att få delta i landets försvar. Därmed blev allmänna värnplikten ett led i demokratiseringen av samhället. De som idag varit med och avskaffat värnplikten är samma politiker som vill ha oss med i Nato. De skyr ett folkförankrat försvar.

 

Anm: artikeln också publicerad i Folket i Bild/Kulturfont 6-7 2016