I Officerstidningen intervjuas några officerare om förberedelser i Halland att ta emot trupper från Nato inom ramen för värdlandsavtalet och amerikanska soldater enligt DCA-avtalet mellan USA och Sverige.
Brigadgeneral Anders Svensson slår fast vad som är huvuduppgiften:
”Den största utmaningen ligger i att infrastrukturellt kunna försörja Natos strid längs norra flanken. Därför är det viktigt att bygga upp de 17 orter som nämns i DCA-avtalet, men också att satsa på infrastrukturen.”
Om det blir som han säger vet inte. USA är inte förpliktigat genom DCA-avtalet att försvara vare sig Sverige eller andra Nato-stater.
Vad gäller den egna Försvarsmakten är han tydlig. Det handlar inte om ett svenskt territorialförsvar utan svenska styrkor skall inriktas på försvar av Baltikum:
”Vi måste kunna vara en del av Natos försvar, vilket innebär att vi ska verka utanför svenskt territorium, längs Natos östra gräns mot Ryssland, i Finland och i de baltiska länderna. Det är ett helt nytt mindset”.
I den mån svenskt territorium skall försvaras är det inte för att möta och slå en angripare som vill besätta någon del av vårt land:
”Samtidigt måste vi på svensk mark kunna försvara och skydda den infrastruktur och de förband och förmågor som lyfts in i Sverige.”
Den nya försvarsdoktrinen innebär således att inriktningen är att skydda utländska trupper som stationeras eller transporteras genom Sverige:
”Vi måste satsa på territorialförsvarsförband eller liknande för att kunna försvara och skydda dessa platser och transporterna”.
Skydd för baser och transporter har historiskt tilldelats hemvärnet. Hemvärnet kan i bästa fall uppehålla en angripare men har inte förmågan att slå en angripare på svensk mark.
I den senaste försvarsuppgörelsen säger man att det som kommer att finnas av eget territorialförsvar blir hemvärn och något som benämns territorialförsvarsförband. Idag finns dock inga sådana förband och om de i framtiden kommer att sättas upp blir de snarast ett slags förstärkta hemvärnsförband. Dessa skall bemannas med utbildade värnpliktiga som blivit för gamla att delta i fältförbanden som istället skall kunna sättas in i östra Finland och i Baltikum.
Med det perspektivet har man från början bestämt att svenskt territorium inte kommer att vara huvuduppgiften för Försvarsmakten.
I en annan artikel i Officerstidningen intervjuas försvarsminister Pål Jonson. På frågan om hur snabbt de nya territorialförbanden kommer att etableras hänvisar han till totalförsvarspropositionen där det står att tio kompanier skall finnas 2030 och trettio 2035 och uppgiften är:
”… att kunna skydda konvojer och transportnoder inom ramen för värdlandsstöd.”
Dessa territorialförband skall dock inte kallas in förrän vid mobilisering.
På frågan om hur man löser skyddet ifall Nato i avskräckande syfte vill flytta större förband genom Sverige i ett skede där vi inte har mobiliserat ger försvarsministern ett vagt svar:
”I fredstid har vi inte tillgång till krigsorganisationen – utan då är det grundorganisationen vi använder.”
Vidare säger han:
”Jag föreställer mig att vi kan nyttja 13:e säkerhetsbataljonen och de stående K-förbanden som vi har på ett antal områden.”
Hela den nya doktrinen bygger på uppfattningen att Sverige inte kommer att angripas och dras vi in i krig skall det utkämpas i öst vid Rysslands gräns mot Finland och Baltikum.
Försvarsledningen hävdar att detta är ett smart drag som gör att vi inte kommer att behöva utkämpa ett krig på svensk mark utan det blir finnarna och balterna som fåt ta smällen medan vi slipper undan.
Anders Svensson medger på direkt fråga att vårt land kan bli angripet då vi har amerikanska baser här:
”I en krigssituation finns det en risk att orterna där det kommer in stort värdlandsstöd fjärrbekämpas:
Det kan således handla om att vi kan bli utsatta för ryska drönare, kryssningsmissiler och andra missiler. Svensson litar dock på att andra skall skydda oss:
”Men då kommer Nato att vidta motåtgärder, det är en förutsättning för att det ska funka. Det tar tolv dygn för ett ro-ro-fartyg att komma hit från USA, det kommer vi aldrig att kunna dölja. Vi kan heller inte dölja om de kör hit med fordon från Norge eller över Öresundsbron.”
Med utplacering av våra begränsade markstyrkor (brigaderna) utomlands blir svenskt territorium ett strategiskt tomrum och vi blir i händerna på andra stater för vårt försvar. Det är en naiv äventyrspolitik som utgår från att utländska baser i Sverige och transportvägar genom vårt land för utländska trupper inte kan bli förstahandsmål vid en militär konflikt i regionen.
Läs också kommentar tidigare på den här sajten till den nya doktrinen.