Nu sällar sig Wolfgang Ischinger, ordförande för Säkerhetskonferensen i München, till dem som manar Nato till moderation. Krigsrisken mellan Nato och Ryssland är större idag än på 80-talet, menar han. Detta är enligt honom en god anledning till att motverka den pågående militära eskaleringen.
Ischinger har tidigare varit statssekreterare i tyska utrikesministeriet samt sitt lands ambassadör i London och Washington. Han sitter med i styrelsen för SIPRI och är, bland mycket annat, medlem av the American Academy i Berlin, tillkommen i mitten av 90-talet på initiativ av USA:s dåvarande Berlin-ambassadör Richard Holbrooke, och av the Atlantic Council of the United States.
Han anser att Natos Rysslandsstrategi idag är endimensionell: den går endast ut på att demonstrera militär styrka. Men som Ischinger ser det måste strategin ha även en ”andra pelare”, nämligen dialog, avspänning och en återgång till rustningskontroller. Ett exempel på avspänning kunde vara att införa visumlättnader för ryssar, enligt modellen: ”Vi besvarar inte den förgiftande ryska propagandan med en motsvarande motpropaganda, utan vi avskaffar visumtvånget för ryska medborgare.”
Även pensionerade generalen i tyska Bundeswehr Harald Kujat, tidigare ordförande i Natos militärutskott, argumenterar för att alliansen måste ”återställa förtroendet” och ”avveckla misstroendet”. Det kan ske genom att blåsa liv i Ryssland-Nato-rådet, tillskapat 1997, såsom medel för att hantera kriser och åstadkomma ”deeskalation” – och detta på den allra högsta nivån. Men detta sker överhuvudtaget inte, tillfogar han med beklagande.
Förbundsregeringens särskilda Rysslandsexpert, socialdemokraten Gernot Erler, har tidigare varnat för en militär eskalation mellan Nato och Ryssland. Utstationering av trupper och militärövningar på ömse håll kan leda till ”okontrollerbara situationer” – och i slutändan till krig – säger Erler.
Och i en krönika i liberala veckomagasinet Die Zeit hävdar tidningens förre utgivare Theo Sommer att utrikesminister Frank-Walter Steinmeier hade rätt när han nyligen avrådde Nato-länderna från ökat ”vapenskrammel” i deras umgänge med Ryssland. Vi bör, skriver han, avstå från att lägga Polens och de tre baltiska staternas ”historiskt förklarliga, men i nuläget enormt överdrivna hotföreställningar till grund för en ny konfrontationspolitik”.
Sommer citerar också en artikel i senaste numret av Foreign Affairs, skriven av chefen för det oberoende Carnegie Moscow Center, Dmitrij Trenin:
”Ryssland kommer säkert att sätta ytterligare militära spår i den baltiska enklaven Kaliningrad”, skriver Trenin och fortsätter: ”Estland, Lettland, Litauen och Polen kan dock vara trygga, även om de inte känner sig trygga: Kreml är långt ifrån att riskera ett kärnvapenkrig genom ett angrepp på en Nato-stat, och den ryska kontrollsfär, som Putin eftersträvar, utesluter entydigt dessa länder.”