Tisdag den 13 december diskuterade riksdagen regeringens proposition om fortsatt svensk trupp i Afghanistan. Det gäller 30 militärer som skall verka som rådgivare, utbildare och stödjare till afghanska armén.
De svenska militärerna ingår i den Nato-ledda Resolute Support Mission (RSM). Insatsen var planerad av USA att pågå under 2015 för att sedan halveras under 2016 och i huvudsak avslutas helt 2017. Nu förlängs styrkan till slutet av 2017, och regeringen kan inte säga när insatsen kommer att avslutas.
Debatten i riksdagen speglade den otydlighet som finns kring uppdraget. Liberalernas Allan Widman efterlyste ”utvärderingsbara mål för insatsen. Hur solidarisk man är kan man inte fortsätta förnya en insats i det evinnerliga. Man måste skapa en bild av vart man är på väg, vilka kriterier som gäller för en så kallad exit och så vidare.”
Björn Söder från Sverigedemokraterna varnade för ett krig utan slut: ”Vi menar att ju längre vi stannar kvar i Afghanistan, desto mer riskerar vi att dras in i ett utdraget inbördeskrig som kan komma att vara i decennier och kosta det svenska försvaret åtskilliga medel som i stället skulle kunna användas till en uppbyggnad av försvaret i Sverige. Med anledning av detta yrkar vi avslag på propositionen och bifall till reservation 1.”
Sverige har varit i Afghanistan med militär styrka sedan 2002. Motiven har skiftat, enligt de regeringar som suttit: bekämpa terrorism, skolor för flickor, kvinnors rättigheter, bekämpa korruption och droghandel, bygga ett rättssamhälle och så vidare. Sammanfattningsvis brukar man kalla det ”statsuppbyggnad och utveckling”. USAs mål har dock från början varit enbart terroristbekämpning. (Se artikel på denna sajt om USAs mål för kriget.)
Stig Henriksson från Vänsterpartiet tog också upp detta: ”I det amerikanska uppdraget ingår det nämligen inte att bygga någon stat. Det sa Richard Holbrooke när han var USA:s speciella representant för Afghanistan och Pakistan: Att omvandla det afghanska samhället är inte vårt uppdrag. Flickors skolgång kan vara en viktig fråga på många håll. Vi är i Afghanistan utifrån våra egna nationella säkerhetsintressen.”
Men hos andra talare levde föreställningen kvar om att Sverige krigat i Afghanistan för att skapa ett bättre samhälle. Lena Asplund från Socialdemokraterna ansåg det viktigt med militär för att hjälpa och utbilda afghaner. Kalle Olsson, också från Socialdemokraterna, citerade en svensk överste vilken sammanfattade syftet med den militära insatsen som att ”ytterst förbättra afghanernas vardag och deras framtid i fred och i säkerhet”. Också Pernilla Stålhammar, Miljöpartiet, kopplade den militära insatsen till kampen mot korruption och laglöshet.
Även Daniel Bäckström, Centerpartiet, försäkrade att den militära närvaron hade uppbyggnad och utveckling som mål: ”Jag kan bara gå tillbaka till vad vårt mål är. Det är att hjälpa den afghanska befolkningen.”
Den svenska RSM-insatsen saknar FN-mandat, mål och tidplan. I riksdagen var bara Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet mot fortsatt trupp. Samtidigt visar diskussionen i riksdagen på en ökad osäkerhet om vad Sverige egentligen har i Afghanistan att göra.
Den 14 december röstades propositionen igenom med 257 mot 63. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna röstade mot.
*
På den här sajten har insatsens avsaknad av folkrättslig grund diskuterats.
Riksdagens protokoll från debatten om Sverige i Afghanistan finns att läsa här, sid 65