Försvarsfrågan förtjänar att tas på större allvar än att bli arena för plakat- och överbudspolitik. Att försvaret efter årtionden av nedmontering behöver nya resurser är tveklöst. Och så långt råder det i stort sett politisk enighet i Sverige.
Den skillnad som finns är snarast att regeringen, till skillnad från den borgerliga alliansen, har insikten att det inte är höjden på anslagen utan organisationens förmåga att ta hand om resurserna och sedan använda dem rätt. Det avgör kvaliteten på vårt försvar…
Ett av grundproblemen för dagens försvar är bristen på personal. Systemet med frivilliga i en yrkesarmé har inte klarat av att förse ens det kraftigt nedbantade försvaret med soldater. Med återinförd värnplikt kan delar av den bristen täckas. Men det skapar samtidigt nya problem.
Fler värnpliktiga ställer krav på fler befäl och utbildare. Redan i dag saknas det officerare. Med värnplikten måste utbildningen av officerare utökas. Till det kommer nya behov av utbildningsställen, lokaler och mer tillgång till nya militära övningsområden…
Den omställning försvaret står inför kräver en planering där utbyggnaden måste ske i genomtänkta steg. I det arbetet hör satsningar på överbud och extra miljarder inte hemma.
Att till exempel få medel för att kunna satsa stort på nya vapensystem innan det finns personal som kan hantera dem eller att kalla in fler till värnplikten än det finns vapen, övningsmateriel och instruktörer till ökar inte vare sig försvarsförmågan eller tilltron till försvaret. Snarare tvärtom. Läs artikel