Sveriges två högsta militärer – ÖB Micael Bydén och Högkvarterets chef Dennis Gyllensporre – pekar i ett underlag till regeringen inför nästa försvarsbeslut på fördelarna med ”traktatsbundna försvarsförpliktelser” – alltså det som finns i Nato, men som det militärt alliansfria Sverige helt saknar i dag.
I underlaget till regeringen som SvD nu kan avslöja redovisas bland annat för- och nackdelar med militära samarbeten på olika nivåer. Flertalet känns igen från Sveriges partnerskap med Nato och bilaterala försvarsavtal med till exempel USA och Storbritannien.
Men det förs också ett utförligt resonemang om operativa militära samarbeten inklusive ”gemensam försvarsplanering”.
Sveriges två högsta militärer – ÖB Micael Bydén och Högkvarterets chef Dennis Gyllensporre – konstaterar att ”traktatsbundna, ömsesidiga försvarsförpliktelser” ger tillgång till ”andra parters militära förmåga” samt ”en skyldighet att lämna stöd till andra parter”, alltså enligt samma principer som i Natos fördrag och artikel 5 om ömsesidiga kollektiva försvarsgarantier i krig.
Bydén och Gyllensporre sammanfattar:
”Den viktigaste faktorn för operativa samarbeten, oavsett om de är bi- eller multilaterala, är dock hur trovärdiga de är.
De avgörande frågorna för trovärdigheten är vilken faktisk militär förmåga som finns i samarbetet, hur troligt det är att denna ställs till förfogande, och hur snabbt detta sker. Endast ett samarbete som en potentiell angripare bedömer som trovärdigt bidrar till tröskeleffekten.
Osäkerheten i det internationella systemet gör att inga samarbeten med automatik bör ses som trovärdiga eller stabila. Samarbeten torde i allmänhet vara mer trovärdiga om de grundar sig på traktatsbundna försvarsförpliktelser”. Läs artikel