Det är ingen hemlighet att starka krafter inom EU och bland EU-länderna arbetar för att militarisera unionen. Det torde inte vara någon slump att när Paris blev utsatt för ett terrorattentat så begärde Frankrike stöd, inte via artikel 5 i Natofördraget, utan av övriga EU-länder enligt Lissabonfördragets paragraf 42:7…
EU-parlamentet beslutade i mars detta år om en mycket långgående resolution där man konstaterar att unionen har för avsikt att utarbeta en gemensam försvarspolitik som ska leda till ett gemensamt försvar och uppmanar kommissionen att utan dröjsmål gripa sig verket an med bildandet av en gemensam försvarsunion.Man uttalar vidare att EU:s försvarspolitik bör befästa partnerskapet med Nato i syfte att få en starkare militärallians…
När resolutionen antogs lade, med ett undantag, samtliga ledamöter från S, M, KD och C ner sina röster. L röstade ja. Vänstern, de gröna och SD röstade nej…
Just i dessa frågor är det särskilt olyckligt med allt som uppfattas som dubbla budskap. Här duger det inte med att svaja i ställningstagandena. Därför anser vi det befogat att fråga de här partierna som har en politik i Sverige och en annan i Bryssel; vad är det som gäller? Läs artikeln