Borgerliga och konservativa rättstänkare talar ofta om individuella rättigheter som heliga. Äganderätten, till exempel, är i det borgerliga rättsliga tänkandet närmast religiös. Piketty visar i boken ”Capital and Ideology” (2019) de historiska rötterna bakom det heliga äganderättsbegreppet, rötter i överhetens filosofiska argument för att berättiga det ojämlika samhället.
Långt före feodaltiden har filosofer och religiösa ledare försökt berättiga ojämlikheten med rättighetsargument. Mörka konservativa krafter kan också åberopa rättigheter för att föra fram obehagliga uppfattningar – minns pingstpastor Åke Green som 2003 i en predikan framförde att ”sexuella abnormiteter är en cancersvulst på hela samhällskroppen”. Han ansågs skyddad av rätten till religion och gick fri från straff.
Demokratiska socialister bör således med rätta se med misstänksamhet på argument som enbart grundas på den påstådda förekomsten av ”rättigheter”. Redan tidigt i den svenska arbetarrörelsens historia fanns stor medvetenhet om faran med rättighetsresonemanget. […]
Det dåtidens rättsvetare kraftigt opponerade sig emot var tanken om naturrätt – eviga rättigheter givna av gud eller annan odefinierad högre makt. I stället är det lagarna som människan i rationella och demokratiska former, i strävan efter samhällsnyttan, ställt upp som ska följas. Det är en mycket viktig demokratisk princip – det är inte domare, filosofer eller kungar som ska bestämma utan folket i demokratiska val.
De borgerliga partierna ser ständigt en möjlighet att framföra odemokratiska argument som går ut på att ge så kallade oberoende experter mer makt i samhället, makt att upprätthålla över- och underordningen i samhället. Det kan vara jurister i domstolarna eller ekonomer i riksbanken. Vi måste se vad det handlar om – försök att rulla tillbaka den demokratiska socialismens landvinningar. Läs artikel