”Man kan bara hoppas att folk läser och lär sig”. Så sade Ålands fredsinstituts avgående direktör Sia Spiliopoulou Åkermark om utredningen om Ålands folkrättsliga status som offentliggjordes förra veckan. Det är en from förhoppning, speciellt med tanke på den slagsida som demilitariseringsdebatten har tagit på fastlandet. Och varför bidrar public service till att sprida felaktigheter?
Utrikesministeriets slutsats i utredningen är att den åländska statusen som demilitariserat och neutraliserat område är oerhört svår att rubba och det är heller inte önskvärt. […]
Debatten om denåländska demilitariseringen och om värnplikten gick het inför offentliggörandet av rapporten. Också i Svenskfinland. Ett av de senaste exemplen är Yles program Slaget efter 12 som bjöd in två militärentusiaster, Charly Salonius-Pasternak och Kjell Törner, och avgående lantrådet Veronica Thörnroos (C), till debatt. Salonius-Pasternak var främst den som drog argumenten bortom all rimlighet i radiodebatten.
Lyssnarna fick bland annat höra att:
– Människor som har utbildat sig att försvara (Åland) inte får äga mark eller köpa bostad här.
– Natoländer som USA aldrig skulle acceptera att försvara ett område de inte får öva på.
– Sverige inte skulle blanda sig i nationella försvarsangelägenheter för Finland.
– Demilitariseringen enbart gynnar ryska intressen.
Ännu värre blev det när Salonius-Pasternak fick resonera om försvaret av Åland och istället gav sig in på ålänningarnas värnpliktsfrihet.
– Nu är det andra som ska dö på grund av att man ska kunna sitta i Mariehamn och tala om demilitarisering. […]
Och vad är syftet med att sprida felaktigheter, trots att man rimligtvis måste veta bättre? Att, som Salonius-Pasternak, titulera sig forskare i utrikes- och försvarspolitik ger legitimitet. Borde det inte då också följas av något ansvar att argumentera med ett ärligt uppsåt? Läs artikel