FN beslöt i måndags om ytterligare sanktioner mot Nordkorea. Men de senaste tio årens ”hårda tag” har underlättat utvecklingen av kärnvapen, genom att insynen minskat. En integrationsprocess riktad mot gräsrötter skulle på sikt kunna locka Nordkorea ur sin självpåtagna isolation, skriver tre forskare vid Utrikespolitiska institutet…
I en artikel som två av oss har publicerat i Washington Quarterly visar vi att befintliga, mycket omfattande, sanktioner visserligen har begränsat Nordkoreas valmöjligheter, men också att landet har hittat nya sätt att säkra de inkomster som krävs för regimöverlevnad. Sydkoreas Bank of Korea beräknar att Nordkorea 2016 hade en ekonomisk tillväxt på nästan 4 procent. Även om nya sanktioner drar åt tumskruvarna ytterligare är det högst osäkert om de lyckas påverka Nordkorea i avsedd riktning…
Liksom merparten Nordkoreakännare förstår vi Nordkoreas upptagenhet vid kärnvapen som ett uttryck för landets egen känsla av osäkerhet snarare än offensiva ambitioner. På samma sätt ska Nordkoreas hotfulla retorik inte ses som ett tecken på galenskap, utan som ett kalkylerat sätt att försäkra sig om att kärnvapenkapaciteten verkligen fungerar avskräckande.
Den nordkoreanska ledningen tror, säkert på goda grunder, att den hade störtats om landet inte haft kärnvapen. Det räcker för dem att titta på vad som hände med diktaturerna Irak, som inte hade kärnvapen, och Libyen, som gav upp sitt kärnvapenprogram…
Framförallt måste diplomatiska initiativ adressera den nordkoreanska känslan av osäkerhet. Ett sätt att göra det, och samtidigt bryta upp länken mellan kärnvapen och internationell status, är att sätta Nordkoreafrågan i större ramverk inriktat mot global nedrustning.
Tills detta sker är den mest realistiska ”lösningen” att vi lär oss leva med viss osäkerhet från Nordkorea, på samma sätt som vi lärt oss leva med mångdubbelt fler kärnvapen i USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Kina, Indien, Pakistan och Israel, och deras sammanlagt fler än tvåtusen kärnvapentester genom åren. En fundamental fråga som ledare runt om i världen bör ställa sig är: Vad är det som gör att vi upplever hotet från Nordkorea som så annorlunda och mycket större än det från andra kärnvapenstater?
Vi tror skillnaden är att det i princip saknas relationer med Nordkorea. I brist på relation är det lätt att tillskriva landet revisionistiska ambitioner. Vi håller därför med Nordkoreakännaren Andrei Lankov om att allt bör göras för att bygga relationer med Nordkorea – gärna på icke-officiella nivåer. Läs artikel