Den alliansfria rörelsen (NAM) har under hösten firat sitt 60-åriga jubileum vid ett toppmöte i Belgrad. Där deltog företrädare för över 100 stater. Mindre och medelstora länder dominerar rörelsen, men mäktiga stater som Indien och Sydafrika är medlemmar. Organisationen har 120 anslutna stater; till kretsen av stater som är listade som observatörer hör Brasilien, Kina, Mexiko och Ryssland.
Den alliansfria rörelsen är en sammanslutning med betydande tyngd.
Rörelsen formerades 1961. Grunden lades av stora statsmän som Indiens premiärminister Nehru, Jugoslaviens president Tito, Egyptens president Nasser, Ghanas president Nkrumah och Indonesiens president Sukarno.
Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Men Indien är alltjämt anslutet till NAM, vars ställningstaganden genomgående innebär stöd för FN och FN-stadgan; vid behov riktat mot återkommande försök från stater i väst att förvränga grundläggande principer i FN-systemet.
Jawaharlal Nehru (1889-1964) verkade under decennier tillsammans med Gandhi som en stark och stridbar ledare för Indiens självständighet. Han satt flera omgångar i fängelse, bland annat under det andra världskriget. Efter frigörelsen från det brittiska kolonialväldet blev han Indiens första statsminister. Nehrus ämbetsperiod varade från 1947 till 1964. Den präglades utrikespolitiskt av det kalla kriget. Utrikes- och säkerhetspolitiken var ett område som Nehru från början tog befälet över och höll greppet om.
Hans långa kamp för indiskt självbestämmande och indisk suveränitet gjorde honom luttrad och kallsinnig.
En av sina största insatser på utrikespolitikens område gjorde han som en initiativtagare till Bandungkonferensen. Den första ägde rum i Indonesien 1955 med deltagare från 29 asiatiska och afrikanska länder. Agendan var antikolonial och antiimperialistisk, för fred och samarbete. Även Kina hade bjudits in och deltog, vilket inte uppskattades av alla. Sovjetunionen var inte inbjuden.
Bandung lade grunden för den Alliansfria rörelsen, som etablerades på 60-talet och kom att omfatta ett mycket stort antal stater, numera över 120. Nehru tillsammans med andra stora nationella ledare, främst Jugoslaviens Tito och Egyptens Nasser, var samlande krafter. Rörelsen har än idag stor betydelse när det gäller försvaret av FN-stadgan och dess principer om icke-inblandning, territoriell integritet och förbud mot våld som inte sker i självförsvar.
Nehru gjorde även viktiga insatser som medlande kraft i flera av kalla krigets direkta och indirekta krockar mellan stormaktsblocken.
Han försökte positionera Indien mellan de två stridande supermakterna, som var rika och mäktiga. Indien var svagt militärt och det var inte rikt. Den sovjetiska ledningen och den amerikanska ledningen uppvaktade Indien. Nehrus linje var att kryssa mellan dem, vara återhållsam när så var påkallat samt utöva inflytande genom diplomati, internationella publika utspel och egna interna beslut.
Hans erfarenheter och insikter går igen i följande principiella överväganden och tankar, vilka inte minst en klok svensk statsledning alltjämt har mycket att lära av.
I anslutning till Berlinkrisen 1957–1962, då Indien sattes under tryck från USA att ansluta sig till dess sida i det kalla kriget:
“It would have been absurd and impolitic for the Indian delegation to avoid the Soviet bloc for fear of irritating the Americans. A time may come when we may say clearly and definitely to the Americans or others that if their attitude continues to be unfriendly we shall necessarily seek friends elsewhere.”
I en förklaring 1947 beträffande den indiska linjen mellan stormaktsblocken:
“We propose to avoid entanglement in any blocs or groups of Powers realizing that only thus can we serve not only the cause of India but of world peace. This policy sometimes leads partisans of one group to imagine that we are supporting the other group. Every nation places its own interests first in developing foreign policy. Fortunately India´s interests coincide with peaceful foreign policy and co-operation with all progressive nations. Inevitably India will be drawn closer to those countries which are friendly and cooperative to her.”
I ett tal 1947, kort efter Indiens självständighet, och för övrigt i Machiavellis och Kautilyas anda:
“Whatever policy you may lay down, the art of conducting the foreign affairs of a country lies in finding out what is most advantageous to the country. We may talk about international goodwill and mean what we say. But in the ultimate analysis, a government functions for the good of the country it governs and no government dare to do anything which in the short or long run is manifestly to the disadvantage of that country.”
På Bandungkonferensen 1955 i Indonesien, där en alliansfri rörelse började formas:
“Are we, the countries of Asia and Africa, devoid of any positive position except being pro-communist or anti-communist? Has it come to this, that the leaders of thought who have given religions and all other kinds of things to the world have to tag on to this kind of group or that and be hangers-on of this party or the other carrying out their wishes and occasionally giving an idea? It is most degrading and humiliating to any self-respecting people or nation. It is an intolerable thought to me that the great countries of Asia and Africa should come out of bondage into freedom only to degrade themselves or humiliate themselves in this way.”
Nehru formulerade fem alltjämt ytters hållbara principer för fredlig samexistens mellan stater:
- mutual respect for each other´s territorial integrity and sovereignty,
- mutual non-aggression,
- mutual non-interference in each other´s internal affairs,
- equality and mutual benefit, and
- peaceful co-existence.
En bister Nehru i ytterligare ett inlägg på Bandung-konferensen 1955 om att hålla sig utanför stormaktsblocken:
“…the distinguished leader of the Turkish Delegation…gave us an able statement of what I might call one side representing the views of one of the major blocs existing at the present time in the world. I have no doubt that an equally able disposition could be made on the part of the other bloc. I belong to neither and I propose to belong to neither whatever happens in the world. If we have to stand alone, we will stand by ourselves, whatever happens (and India has stood alone without any aid against a mighty Empire, the British Empire and we propose to face all consequences. . . .
We do not agree with the communist teachings, we do not agree with the anti-communist teachings, because they are both based on wrong principles. I never challenged the right of my country to defend itself; it has too. We will defend ourselves with whatever arms and strength we have, and if we have no arms we will defend ourselves without arms. I am dead certain that no country can conquer India. Even the two great power blocs together cannot conquer India; not even the atom or the hydrogen bomb. I know what my people are. But I know also that if we rely on others, whatever great powers they might be if we look to them for sustenance, then we are weak indeed. . . .
Nehru och Mao i samtal 1954:
“Nehru: …Big countries can also be the countries with fear. A person with fear is a person likely to commit mistakes in action.
Mao: Are they really afraid?
Nehru: Yes. Several big powers in Europe have been greatly weakened than in the past. They cannot see what they will have in the future. European imperialist countries are still playing a role, but they are getting weaker day after day and cannot sustain [themselves] for very long. In comparison, the United States is more powerful. However, anyone who has been to the United States knows how much the United States is afraid. Although the United States is very powerful militarily and financially, it fears losing its position.
Mao: It is inconceivable that any country would march its troops into the United States. It is alleged that the United States fears losing the places it has occupied in various parts of the world. However, I seem to have heard that the United States is against British and French colonialism.
Nehru: The United States is a big country as far as its territorial size and population are concerned. Therefore, it is difficult to say that the whole [of] America will have an identical idea. Some Americans are against British and French colonialism, and it is still like this today. The United States fears that its vested interests will be harmed. Like all people with vested interests, the United States is nervous and afraid. Therefore, it wants to defend its vested interests.
Mao: The alleged US fear is truly excessive. It has advanced its defense lines to South Korea, Taiwan, and Indochina, which are so far away from the United States and so close to us. This makes our sleep unsound.
Nehru: Yes.
Mao: This has made it difficult for us to have a sound sleep.
——
Det återstår att se åt vilket håll Indien rör sig, gränsande som det är till ett tungt Kina, med vilket landet har gamla och återkommande gränstvister, men också i högsta grad gemensamma intressen att bevaka. Indien uppvaktas intensivt av USA, och har anslutit sig till den lösliga Quadrilateral Security Dialogue, QUAD, som i övrigt omfattar USA, Japan och Australien. Med Ryssland har Indien av tradition och alltjämt utomordentliga förbindelser.
Det skulle förvåna om Indien inte håller en egen kurs för att balansera mot främmande makter och säkra den egna inriktningen och självbestämmandet. Såsom landet gjorde då det satt i FN:s säkerhetsråd och i likhet med Ryssland och Kina lade ner sin röst när västmakterna avancerade aggressivt och fick igenom en resolution som missbrukades å det värsta för att förstöra Libyens självständighet och integritet. Än lever nog den indiska erfarenheten av vådorna av främmande stormakters inflytande, såsom den formulerades av Nehru, i hög grad kvar.