Försvarspolitik är en fråga om hur Sverige skall försvaras. När Sovjetunionen föll samman, tappade Sveriges politiker fotfästet, och de rasade sedan allt längre utför. Militärerna var skyldiga att följa efter. Nu är det dags att alla tillsammans tar sig samman och enas om följande grunder i försvarsfrågan:
Krig och fred är varandras förutsättning och mänsklighetens fördärv.
Makt och Pengar (förvaltning) gynnar kriget och atombomber, personal är en logistisk belastning. Plikt och Ansvar (ledning) gäller medborgarna och gynnar freden och välfärden.
Sveriges försvarsmakt skall ansvarsfullt gynna freden. Sverige skall som alliansfri demokratisk nation utgöra en fredsbevarande zon. ”Si vis pacem – para bellum” säger romarna (den som vill fred – rusta för krig). Försvarsmakten skall rusta för uthålligt motstånd i hela landet och i fred skapa trygghet och välstånd.
Nordens länder bör som alliansfria demokratiska nationer, var och en för sig, utgöra fredsbevarande zoner i Europas norra flankområde.
FN bör arbeta med hela globen som fredszon.
Frid är förutsättning för mänskligt liv, även på månen.
Ett ovillkorligt krav är att allmänna värnplikten tillämpas ansvarsfullt och endast inom rikets gränser.
Ett krig med en svensk makt som förvaltar pengar, i stället för plikt och ansvar, leder till svält, hemlöshet och kapitulation. Vi skall inte tro att vi kan segra över den motståndare som vi i våra handböcker kallar ”Stormakten”.
Det finns skäl att betvivla den Allmänna Värnpliktens hållfasthet, och det finns risk att soldaternas strid misslyckas. Men trots detta har vi en plikt att ansvarsfullt försvara Sverige.
Vi ser med beundran på Finland, som gång på gång kämpade i hopplösa krig. Vi ser med avsky på invasionen i Normandie, något sådant skall en svensk försvarsmakt inte behöva medverka i.
Anmärkning. – Författaren är överste 1 gr. och ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien.