För över 15 år sedan drogs Sverige in sitt första krig i modern tid. Den brittiskledda Afghanistaninsatsen skulle enligt FN-mandatet skydda regeringen i Kabul under sex månader.
2003, samma år som president George W Bush anföll Irak, ställdes all militär under Natoflagg och USA-befäl. Samtidigt förvandlades den fredsbevarande operationen till ett fullskaligt krig över hela landet. Detta skedde utan att riksdagen informerades ordentligt, enligt fredsforskaren Wilhelm Agrell i boken Ett krig här och nu.
2013 uppdrog den socialdemokratiska partikongressen åt regeringen att tillsätta en oberoende granskningskommitté. Men försvarsministern utsåg sent omsider i stället en enmansutredare, Tone Tingsgård, som i riksdagen upprepat röstat för fortsatt deltagande i kriget.
I morgon presenteras rapporten. Ska vi nu äntligen få veta vad som hände med de ambitiösa målen, som också skulle rättfärdiga vårt militära engagemang, om att skapa demokrati och säkerhet, säkra kvinnors rättigheter, minska korruptionen och stoppa opiumproduktionen? Eller var syftet att Sverige skulle kvalificera sig för kommande internationella insatser tillsammans med Nato, som forskare på Försvarshögskolan förklarade? Läs artikel