Under rubriken ”Trump och Vance föraktar européerna” publicerar den tyska tidskriften Der Spiegel (nr 11/2025) en intervju med den välkände amerikanske statsvetarprofessorn John Mearsheimer. I intervjun utvecklar Mearsheimer sin syn på den nya tidens omvälvande vändningar. I detta referat återspeglas Mearsheimers tankegångar om den Zeitenwende som vi nu står inför:
Mearsheimer tror att inledningen på Trumps andra presidentperiod kommer att gå till historien som en vändpunkt, där bandet mellan USA och Europa slits isär. Trumpadministrationen kommer att i grunden förändra mellanhavandet med sina europeiska allierade och dra Förenta staterna ut ur Nato.
Konfrontationen mellan Trump, åtföljd av vicepresident Vance, och president Zelenskyj i Vita huset härförleden bevisar att den transatlantiska alliansen befinner sig i stora svårigheter. Den visar att Ukraina, Europa och USA har grundläggande olika uppfattningar om hur kriget i Ukraina kan avslutas och hur man ska förhålla sig till Ryssland. Trump vill ha goda förbindelser med Ryssland, Europa inte. Det är enligt Mearsheimer svårt att föreställa sig hur dessa åsikter ska kunna harmoniseras.
Artikel 5 i Natofördraget har aldrig de facto inneburit att USA automatiskt använder militära medel, när att annat Natoland blir angripet. Även om nästan alla utgår från det. Under det kalla kriget var det absolut grundläggande att framställa saken på det sättet. Då var Västtyskland frontstaten. Tyskarna hade inga kärnvapen och fruktade att USA inte skulle komma att sätta in några kärnvapen för att försvara landet. Alltså förmedlade USA intrycket att det skulle man göra i vilket fall som helst. I själva verket skulle man inte ha gjort det, förklarade tidigare utrikesministern Henry Kissinger och tidigare försvarsministern Robert McNamara, efter att de hade lämnat sina ämbeten. Så länge de var i tjänst sade de inte det.
För närvarande skulle USA förmodligen fortfarande komma en baltisk stat till hjälp i händelse av ett angrepp. Men denna beslutsamhet avtar snabbt. Och Mearsheimer är inte säker på om det om fem år kommer att finnas en alliansgaranti.
Trump och Vance föraktar enligt Mearsheimer européerna. När Trump första gången tillträdde ämbetet hade han två grundläggande utrikespolitiska mål: Det ena var en 180-gradersvändning gentemot Kina, han ville växla från samarbete till ”Eindämmerung” (containment). Det andra var att förbättra förhållandet till Ryssland och särskilt till Vladimir Putin. Trump har bara uppnått det första målet. I förhållande till Ryssland hade han ingen framgång utan fortsatte sin företrädares politik. Han kommer i sin andra ämbetsperiod att göra vad han inte lyckades med under den första.
Europa är en konstellation av stater, även om vi ofta talar om Europa som om det vore ett enda land. Europas toppolitiker drömde en gång om Europas förenta stater. Till det har det inte kommit. Nu, när USA verkar dra sig tillbaka, blir de centrifugala krafterna i Europa åter verksamma. Bara närvaron av USA, som genom Nato sörjde för säkerheten, har det möjliggjorts att Europa blomstrar. När EU 2012 erhöll Nobels fredspris, ansåg Mearsheimer det för ett stort missförstånd. Detta pris hade Nato förtjänat.
Europa kommer inte att bli någon verklig stormakt. EU:s stater har vid sidan av gemensamma många divergerande intressen. Så länge européerna samarbetar med USA och i grunden gör vad USA vill kan man överhuvudtaget tala om Europa som om en nationalstat. Men det är enligt Mearsheimer en illusion.
Trump skulle bli begeistrad om Tyskland lösgjorde sig från sin västbindning. Trump vill att stater som Tyskland övertar ansvaret för sin egen säkerhet. Han säger: Jag kommer att göra en ”deal” med Putin och göra slut på kriget i Ukraina. Om det inte passar européerna och ukrainarna, så går vi. Då kan Ni européer själva träffa en överenskommelse med Ryssland. Lycka till med det. Det står helt klart enligt Mearsheimer, att Trumpadministrationen vill ha skilsmässan. Den kommande tyska kanslern (Merz) har förstått det.
Denna separation kommer att ta sin tid. Européerna försöker ansikte mot ansikte finna ut vad Trump egentligen tänker om relationen till EU, förhållandet till Ryssland och lösningen på kriget i Ukraina. Detta är ur deras synvinkel förnuftigt. Men Mearsheimer slår vad om att de vet att det är omöjligt att ändra på Trumps uppfattning och att reparera dessa mellanhavanden.
Den 12 februari talade Trump med Putin och sedan höll försvarsminister Hegseth sitt mycket uppslagsrika tal i Bryssel. Två dagar senare följde talet av vicepresident Vance på säkerhetskonferensen i München. Därmed stod det enligt Mearsheimer fast att Trump gentemot Europa hade genomfört en radikal vändning. Det hela var mycket genomtänkt och upplagt för att förödmjuka européerna. Vance är sedan länge besluten att avsluta kriget i Ukraina och att massivt reducera USA:s närvaro i Europa.
Om tyskarna bör skaffa sig atomvapen beror på hur de bedömer det ryska hotet. Uppenbarligen utgår de från – vilket jag finner vara ett misstag – att Ryssland är på väg att ta över hela Europa. Om detta är tyskarnas övertygelse, då är det sannolikt att Tyskland kommer att förvärva nukleära vapen. Den som kyligt kalkylerar den ryska förmågan ser emellertid att Ryssland inte är något allvarligt hot för Tyskland. Av denna anledning finns det goda argument för att Tyskland kortsiktigt och på medellång sikt inte behöver några atomvapen.
Om tyskarna har intrycket att de behöver nukleär avskräckning – kan de då lita på britterna och fransmännen? Vore jag tysk kansler och stod inför ett allvarligt hot, skulle jag anskaffa egna atomvapen. Inte emedan jag är aggressiv utan därför att atomvapen är den ultimativa avskräckningen.
När det gäller Putin måste man ställa sig två frågor. För det första: Vilka är hans avsikter? För det andra: Till vad är han kapabel? Vad angår hans avsikter har vi inga bevis för att han är en imperialist som vill erövra hela Ukraina, än mindre då ytterligare territorium i Östeuropa.
Grunden för kriget i Ukraina var utsträckningen av Nato – inte Putins påstådda imperialism. Putin är dessutom inte i läge att erövra hela Ukraina, och inte heller andra länder i Östeuropa. Hans armé har sedan tre år lyckats med att erövra den östliga femtedelen av Ukraina.
Mearsheimer har förståelse för ukrainarnas önskan att bli medlem i EU och Nato. Men Ryssland är en stormakt och den har klargjort att den hellre kommer att förstöra Ukraina än att tillåta det. Ukraina är viktigt för Mearsheimer. Han vill inte att landet blir förstört.
Trump är inte en politiker i Mearsheimers smak. Realister gillar institutioner. USA har skapat en rad av institutioner, från Nato över Internationella valutafonden till Världsbanken. När Förenta staterna för ett kallt krig och vill styra världen, då kan inte USA det utan regler. Trump gör ett fel när han undertrycker institutioner och straffar förbundna med förakt.
När det gäller uppdelningen av världen i sfärer så stämmer det enligt Mearsheimer beträffande det amerikansk-ryska förhållandet. Trump har inget problem med att Ryssland kontrollerar en stor del av det ukrainska territoriet. Med Kina ser det dock annorlunda ut. Kina är en mer jämlik konkurrent som vill dominera Ostasien. Utöver det så befinner sig USA i en intensiv konkurrens med kineserna om utvecklingen av konstgjord intelligens, superdatorer och mikrochips. Under de förgångna åren har USA inte varit i läge att ägna Kina den nödvändiga uppmärksamheten. När USA drar sig tillbaka från Europa och kriget i Ukraina är avslutat, talar mycket för att intensiteten i den militära konkurrensen tilltar.
Trump vill enligt Mearsheimer dra tillbaka USA:s stridskrafter från Europa för att svänga om i riktning mot Asien. Och Trump kommer att ha ryssarna på den amerikanska sidan och inte på den kinesiska sidan. Med östutvidgningen av Nato och det därav följande kriget i Ukraina har USA dumt nog drivit Ryssland i armarna på Kina. Nu försöker Trump att åtminstone manövrera ryssarna in i en neutral position – eller i bästa fall dra dem över på USA:s sida.
Europa borde och kommer sannolikt att göra vad som ligger i Europas intresse. Amerikanerna har gjort klart för européerna att det finns bestämda saker som de gentemot Kina inte ska göra – framför allt, att de inte utbyter någon högutvecklad teknologi. Ifall USA drar sig tillbaka från Europa förlorar USA de påtryckningsmedel med vilka USA kunnat genomdriva detta.
Det klokaste skulle vara om Trump sa till européerna: Så länge Ni inte driver någon handel med Kina som skadar oss så förblir våra trupper i Europa. Vi vill inte att Ni hjälper kineserna att bygga ut sin spetsteknologi. Under kalla kriget hade vi liknande problem. Tyskland var då mycket intresserat av att driva handel med sovjeterna, vi ville det inte alls. På den tiden hade vi dock en massa inflytande, vi sörjde ytterst för Tysklands säkerhet.
Avslutningsvis säger Mearsheimer att han inte vill låta inbilsk. Men under det så kallade unipolära momentet, som varade ungefär från Sovjetunionens sammanbrott fram till Trumps första presidentperiod, gällde han som en dinosaurie. Hans realistiska idéer, hette det då, var föråldrade och tillhörde 1700-talet. I dag är det uppenbart att realismen är livskraftig.
Läs mer om Mearsheimer här:
Är det verkligen så stormakter tänker? – BEVARA ALLIANSFRIHETEN