Finlands sak är oftast vår. Det konstaterades undertecknad i september då debatten om NATO-medlemskap åter tagit fart i de politiska finrummen.
Den svåra frågan är huruvida det är en självklarhet att ett svenskt medlemskap i militäralliansen NATO de facto innebär en långsiktigt trygg stabilitet kring Östersjön och i Nordeuropa. Frågan är intimt kopplat till relationen Sverige – Finland. Båda staterna har under lång tid stått utanför varje militärallians. Det försvarspolitiska samarbetet mellan länderna har succesivt ökat. I en gemensam debattartikel skrev Sveriges statsminister Stefan Löfven (S) och hans centerpartistiska kollega i Finland, statsminister Juha Sipilä, om staternas gemensamma säkerhetspolitiska position /citat/:
”Finland och Sverige är båda utanför militära allianser. Vi anser att alliansfriheten tjänar oss väl och är en erfarenhet att beakta också då vi bedömer de aktuella utmaningarna. Den bidrar också till stabilitet och säkerhet i norra Europa som helhet.
Men vi har inte valt en isoleringslinje. Vi är aktiva medlemmar i den Europeiska unionen. Samarbete med de övriga nordiska och de baltiska länderna är av särskild vikt. Fastän vi inte är medlemmar i Nato har vi en nära samarbetslinje i förhållande till organisationen. Vi har också en stark transatlantisk länk.”
Samtidigt markerar de båda regeringarna att Sverige och Finland står enade i kampen för respekt för folkrätten, och för varje lands rätt att göra sitt eget säkerhetspolitiska val. Läs ledaren