USA:s specialstyrkor samverkade under två veckor i november med det svenska försvaret i en rad samtidiga övningar på svenskt territorium till lands, till sjöss och i luftrummet.
Försvarsmaktens personaltidning Försvarets Forum 6:2020 beskriver övningarna under rubriken ”Sve + USA: Tillsammans på östfronten”. Det är således ingen tvekan om vem som är fiende och vem som är vän, och här öppnas för att svenskt territorium och svenska styrkor ska utnyttjas för militär aggression mot annan stat.
Övningarna genomfördes av svenska och amerikanska specialförband och var de mest omfattande gemensamma övningarna någonsin. Utöver specialförbanden inbegrep den även styrkor från alla svenska stridskrafter.
De amerikanska styrkorna har getts en unik kunskap om den svenska skärgården och lärt sig navigera och operera i den med hjälp av den svenska Försvarsmakten. Tydligen var övningen inte den första i sitt slag. Tidningen skriver att de ”amerikanska operatörerna har varit här i Gryts skärgård på den svenska östkusten förr, och lärt sig högfartsnavigering i svensk skärgård, med stöd av svenska specialoperativa enheter.”
Utöver operatörerna deltar från amerikanskt håll även stridsflygledare (JTAC), gröna baskrar, Navy SEAL’s, US Navy Europe och US Air Force Europe.
Syftet var att ta fram underlag för att kunna genomföra långräckviddig bekämpning av en tänkt fiende. Var fienden befann sig, på svensk mark eller utanför svenskt territorium, uppgav inte Försvarsmakten. Övningsledaren säger att det handlar om ”ett större tänkt händelseförlopp, som vi diskuterat och utvecklat tillsammans med USA inför den här övningen”. Uppenbarligen kunde övningarna gälla insatser även från svenskt territorium mot annan stat, då övningsledaren fortsatte att förklara att scenariot byggde på ”en möjlig händelseutveckling i regionen” och att det gällde att ”fördjupa vårt strategiska partnerskap [med USA, vår anm.] till stöd för gemensamma intressen i Östersjöområdet”. Det handlar om ett mycket nära samarbete på alla nivåer, säger övningsledaren:
”I staberna satt svenska och amerikanska befäl skuldra mot skuldra och arbetade i samma system, med samma protokoll och på samma sätt.”
Intrycket att övningarna förutom försvar av Sverige utifrån värdlandsavtalet också avsåg insatser utanför vårt territorium förstärks av upplägget för en av de större flygoperationerna under samövningen med USA den 13 november. Två JAS 39 Gripen eskorterade tre stridsflygplan av typen F15E Strike Eagle, två MC130J – militärt lastflygplan – samt två något udda trupptransportplan av modell CV22 Osprey, från Sverige till den estländska gränsen. Där slutade JAS-planen eskorten och de amerikanska flygen fortsatte, hela vägen in i Estland för att genomföra flyganfall mot mål på marken.
Försvarsmakten har således under övningarna satt in USA:s militär i våra system, protokoll och vårt stabsarbete, visat upp delar av vår skärgård i detalj för amerikanerna och genomfört flygeskort för amerikanska bombplan som övat för att från svenskt territorium angripa mål i Baltikum.
Övningar av det här slaget kan rimligen inte uppfattas av ryssarna som annat än förberedelser för att låta amerikanska styrkor använda vårt territorium också för insatser utanför våra gränser. De ökar risken att vi blir förstahandsmål vid ett krig i vårt närområde.
Försvarsminister Peter Hultqvist brukar hävda att värdlandsavtalet och samförståndsavtalet med USA inte skall användas för angrepp på andra stater. Det blir inte trovärdigt då Sverige genomför den här typen övningar.
Det finns inga garantier för att en stormakt, som bjuds in med militära styrkor till svenskt territorium, kommer att respektera förbud mot att från Sverige angripa andra länder.
När USA deltagit med militära styrkor i andra länder på inbjudan har man i flera fall drivit militära operationer utifrån egna intressen.
I Afghanistan ignorerade USA kritiken från Kabul när det gällde nattliga räder i afghanska hem och bombningar av civila.
I Irak utnyttjar USA territoriet för sitt eget krig mot Syrien och på tvärs mot regeringen i Bagdad söker man inrikta sina styrkor på att bekämpa Irans inflytande i regionen. Flera gånger har Iraks parlament krävt att de utländska styrkorna skall lämna landet, vilket ignorerats av USA.
Sverige skulle kunna hamna i det läget att vi först har bjudit in amerikanska styrkor för övningar eller försvar inför en uppseglande säkerhetspolitisk kris i regionen och att USA sedan istället ser till sina strategiska intressen och vill gå vidare i offensiva operationer mot Ryssland eller andra insatser i Baltikum.
Om regeringen då beslutar att USA skall lämna landet blir det ytterst Försvarsmakten som måste tvinga ut de främmande styrkorna såvida de inte lämnar frivilligt. Med den mycket nära samverkan och fraterniseringen på alla plan mellan svenska militärer och amerikanska kan man ställa frågan om Försvarsmakten i ett sådant läge är att lita på.
Under det långa kriget i Afghanistan har nästan 10 000 svenska soldater och officerare stridit med amerikanska styrkor som sina vapenbröder. Medan kritik mot kriget förts fram i några fall från militärer i andra länder som deltagit har från svenskt militärt håll aldrig hörts några kritiska röster. Det handlar här om nästan en generation svenska officerare och soldater som tycks känna en stark ideologisk identifikation med USA och har anammat den amerikanska synen på kriget.
I Försvarets Forum intervjuas och avporträtteras svenska officerare med amerikanska i en till synes problemfri relation.
Det ger inget förtroende för Försvarsmakten vars uppgift måste vara att i alla lägen försvara Sverige mot vem det än vara månde.
Vi har nu snarare en krigsmakt med främst yrkessoldater där man, som i det aktuella tidskriftsnumret, visar upp en okritisk beundran för amerikanerna och deras till synes överlägsna vapenteknologi.
Det är ett fenomen som kan uppkomma mellan yrkesgrupper men som är skadligt om det gäller två olika länders försvarsmakter och som bäst kunde undvikas genom att Sverige återtar den allmänna värnplikten och skapar ett folkförsvar.
Hultqvist samförståndsavtal och det ökade närmandet till USA medför inget jämlikt förhållande mellan två oberoende parter. Vi försätts i en situation där USA blir vår skyddsherre och relationen mellan USA:s krigsmakt och Försvarsmakten istället blir som mellan patron och klient. Den som vi låter ”beskydda” oss blir den som bestämmer.