[…] Har då Finland ingen rörelsefrihet längre i sin utrikespolitik, är vi bundna att fortsätta att skruva upp spänningen i Nordeuropa genom att intensifiera det militära samarbetet med Nato och USA och köpa dyra vapen med offensiv kapacitet och så vidare? Vi argumenterar här med tyngdpunkt på kärnvapenförbudsavtalet att Finland kan bedriva en aktiv avspännings- och nedrustningspolitik bevarande Natooptionen. […]
Från Utrikesministeriets sida har det framförts åt oss att Natooptionen utgör ett hinder för att Finland skulle ansluta sig till TPNW. Men varför bör vi anamma den negativaste inställningen till avtalet? Betyder det i klartext att Finland vill krypa in under det kärnvapenparaply de västliga länderna förmodas upprätthålla men som de inte ger några garantier för?
Att liera oss med kärnvapenmakter innebär i själva verket att vår säkerhetssituation försämras, vi blir en spelbricka i stormakternas spel. Nedrustning och avspänning ligger i alla små staters intresse, också Finlands. Natooptionen får inte utgöra ett hinder för att Finland återigen blir en aktiv aktör för avspänning och nedrustning. Det innebär bland annat att vi ansluter oss till kärnvapenförbudsavtalet och att vi aktivt verkar för ett förbud av robotvapen.
Av finländarna stöder 82 procent en signering av TPNW. Helsingfors stad har skrivit under Icans stadsappell. Finland bör nu göra upp en vägkarta för hur och när en anslutning till förbudsavtalet skall ske. Finland kommer också att delta i TPNW:s partsmöte som observatör, men vi bör inte stanna halvvägs. Läs artikel