Ryssland är knappast ett hot mot andra stater i Arktis därför att det redan är den dominerande makten vid Ishavet i kraft av sin långa kust och ekonomiska verksamhet där, vilket inga andra ifrågasätter. Ryssland har behov av samarbete för att utvinna de förmodat rika naturresurserna och utveckla regionen, men dess anspråk i Ishavet kan leda till problem.
Medan Nato knappt har några militära styrkor vid Ishavet och är upptaget av kriser på andra håll, har Ryssland sin största flotta där, främst de strategiska kärnvapenbärande ubåtarna på Kolahalvön. Trots sin ekonomiska kris på grund av sjunkande energiexportpriser och västliga sanktioner med anledning av kriget mot Ukraina satsar Ryssland nu stora resurser på militär upprustning även i Arktis mot Nato, som påstås eftertrakta de ryska naturresurserna där…
Trots ökad spänning har Ryssland fortsatt samarbetet med väst inom arktiska organisationer, som inte behandlar militära frågor. Hösten 2015 blev Ryssland åter ordförandeland för två år i Barentsrådet (BEAC) med de fem nordiska länderna (och EU). I enlighet med sina egna behov ville Ryssland i rådet satsa på social och ekonomisk utveckling, infrastruktur och investeringar, medan hänsyn skulle tas till miljönormer och urbefolkningarnas intressen. Huvudprinciperna för samarbetet skulle vara förtroende, inklusive ”odelbar och inkluderande säkerhet”, transparens inklusive öppenhet (!), samt tradition. Genom Barentsrådet har Ryssland kunnat upprätthålla vissa officiella kontakter med de nordiska länderna och fått visst bistånd på det sociala och ekonomiska området, och man tackar för att flera hotspots på miljöområdet eliminerats.Läs artikel