[…] Om Trump väljs om är det ett tydligt besked till Europa. Han var inte ett misstag eller ett utslag av Clintonhat. Efter fyra år vill USA fortsatt ha en president som helst vill att grundpelarna i europeisk säkerhet, EU och Nato, försvinner. Det bör få mycket stora konsekvenser för framför allt det tyska säkerhetspolitiska tänkandet. Frankrike har sin uppfattning klar sedan decennier. En tysk revidering av USA är mer dramatisk och frågorna skarpa: Är USA en allierad eller inte? Har Tyskland de amerikanska kärnvapnen i ryggen eller inte? Finns de amerikanska säkerhetsgarantierna i Baltikum och Nordeuropa? Om man för ett ögonblick skulle tänka bort USA:s närvaro i Europa under de senaste 25 åren förstår man skillnaden för framtiden. […]
En president Biden kommer att försöka reparera relationerna med Europa men han verkar i Trumps skugga och USA:s skiftande fokus från Atlanten till Stilla havet kommer att fortsätta. Och en republikansk presidentkandidat som möter Kamala Harris 2024 kan återigen skapa stor osäkerhet om var USA egentligen står och vilka relationer som håller över tid.
Dessa frågor är akuta för Sverige som investerat maximalt i amerikanska garantier under just den tid då USA tydligt signalerat att man inte är att lita på. Istället för ett Natomedlemskap har Sverige satsat på exklusiva relationer till Washington och nyligen beslutat att utforma sitt växande försvar för att ta hand om amerikansk trupp vid händelse av kris och krig.
Sverige är policysvagt i sitt säkerhetstänkande, men en tysk omläggning kommer att tvinga fram en förändring även här och ställa ett antal mycket svåra frågor. Om USA inte kommer i en säkerhetskris i Östersjöregionen, vem har då huvudansvaret? Ska Sverige ta ansvar för finsk säkerhet? Baltisk? Hur och med vem?
Det enda som är riktigt säkert är att vi inte kan räkna med att USA hjälper oss med svaren. Europa måste tänka själv. Läs ledaren