Pressen är hård både från oppositionen och från USA att Sverige skall stödja Ukraina genom att skicka vapen. Regeringen har delvis tillmötesgått kraven och har nu beslutat om det sjunde paketet som innehåller artilleriammunition som kan användas för det självgående artillerisystemet Archer.
Tidigare har Sverige skickat pansarskott, minröjningsutrustning, pansarvärnsvapen, kulsprutor och sjömålsrobot 17; och nu skall svenska instruktörer utbilda ukrainska soldater i Storbritannien.
Regeringen kan själv besluta om vapensändningar upp till 500 miljoner och för högre belopp begära beslut av riksdagen. Sverige har 48 Archer-pjäser och Moderaterna och Kristdemokraterna vill skicka 12 av dessa till Ukraina.
Regeringen säger nej till det och enligt Magdalena Andersson måste varje sådant beslut ”vara mycket noga övervägt”.
”Man kan tycka olika saker i opposition, men det är jag som statsminister och Peter Hultqvist som försvarsminister som har det yttersta ansvaret för Sveriges och svenska folkets säkerhet, då måste vi noga överväga effekterna på lång och kort sikt, även för Sveriges försvarsförmåga”, säger statsministern (Svenska Dagbladet 31 augusti)
Försvarsminister Peter Hultqvist hänvisar till att man måste se över hela stödet tillsammans med Försvarsmakten och Försvarets Materielverk först och vill inte att ytterligare beslut tas nu.
Statsministerns hållning att det först och främst gäller att se till Sveriges och svenska folkets säkerhet och att man måste bedöma försvarsförmågan och säkerhetsriskerna för vårt land på lång sikt är riktig.
Ukraina har angripits av Ryssland och har rätt till självförsvar enligt FN-stadgans artikel 51. Ukraina har också rätt till kollektivt självförsvar, det vill säga rätt att begära militärt stöd av andra länder.
Det är dock inte samma sak som att andra länder är skyldiga att ge militärt stöd.
För vår del avgörs den frågan suveränt av Sverige i enlighet med vår självbestämmanderätt, och svenskt militärt stöd måste i varje läge bedömas utifrån vårt eget nationella intresse, vilket vi kommenterat i samband med det första beslutet om vapen till Ukraina.
Kriget i Ukraina antar alltmer karaktären av ett krig mellan Ryssland och USA genom ombud. USA har hittills skickat vapen för 25 miljarder dollar enligt BBC den 24 augusti.
Det finns ingen samstämmighet mellan staterna i väst om vad målet för kriget är och vad man vill uppnå med vapenleveranserna. President Biden har sagt att målet är att försvaga Ryssland, vilket kan betyda ett krig utan slut. Tyskland och Frankrike är uppenbart oroade av vart kriget är på väg. Tyskland har bidragit med 1.2 miljarder dollar, medan Frankrike hittills begränsat sig till att skicka 18 fransktillverkade artilleripjäser av typen Caesar.
För Sverige är det viktigt att vi inte dras med ytterligare i det alltmer upptrappade stormaktspelet om Ukraina, som vi inte kan påverka och som kan få konsekvenser för vår säkerhet som inte går att överblicka. Det talas från båda sidor om ”röda linjer”, som inte får överträdas. Ingen vet hur dessa dras, men man vet att de löpande testas i våghalsiga operationer och utspel som kan accelerera utom kontroll. Vi ska bara hålla oss så långt bort som möjligt från detta.
Att bidra med vapen och utbildning av soldater i en militär konflikt innebär att man inte är neutral utan blir deltagare i kriget även om man inte skickar egna soldater.
Vårt läge som en småstat uppe i norr med Ryssland som granne kommer inte att ändras med ett Nato-medlemskap.
För vår egen säkerhet måste vi fortsatt hävda svenskt självbestämmande och stödja den linje som statsministern i alla fall i ord står för, nämligen att det främst handlar om vad som är bäst för Sverige.
Archer behövs för Sveriges försvar. De instruktörer som är på väg till Storbritannien för utländska utbildningsinsatser behövs för att utbilda värnpliktiga här i landet. Bäst för vårt Sverige är att hålla avstånd till stormakternas konfronterande direkta och indirekta stridsplatser.