Under Aurora 17 behövdes långa transporter till övningsområdena i Mellansverige av förband från Norrbotten i norr och Skåne i söder. I krig kan man inte räkna med intakt infrastruktur och att man inte utsätts för bekämpning.
Det torde inte heller finnas tid för så här långa transporter. Brigaderna måste redan i fredstid ha sina ingående förbandskomponenter inom respektive närområde, antingen det gäller pansarförband, ingenjör- och trängförband eller understödsförband som artilleri, luftvärn med mera. Krigshistorien visar att mekaniserade förband sällan klarat sina anfallsuppgifter utan god tillgång på artilleri med lång skottvidd. Detta gäller säkert även i dag. Artilleriets betydelse glöms lätt bort under långa fredsperioder…
För uthållig strid torde en svensk brigad av idag behöva minst 2-3 artilleribataljoner som understöd utöver egna granatkastare. Och de bör alltså finnas tillgängliga nära brigaden före ett krigsutbrott. Det är hög tid att återupprätta artilleriregementen i mellersta och södra Sverige (Småland/Skåne), en nog så viktig uppgift för försvarsberedningen.
Aurora 17 visade att Hemvärnet (40 bataljoner finns fördelade över hela landet) är en mycket värdefull skyddsresurs för vårt land. Modern utrustning och god utbildning har gjort att man numera kan klara krävande stridsuppgifter. Läs artikel