[…] Folkrättsligt krävs det tre saker för att en politisk enhet ska kunna erkännas som stat:
● ett fixerat territorium,
● en befolkning på detta territorium,
● samt en regering som förmår utöva effektiv kontroll över hela territoriet.
Beträffande Palestina har naturligtvis kravet på regeringskontroll hela tiden varit problematiskt. Även om det finns ett palestinskt självstyre medför den israeliska ockupationen av Västbanken en inskränkande mur, vägspärrar och militär kontroll på olika områden som urholkar den tänkta palestinska suveräniteten. Samtidigt kontrollerar man inte Gaza, utan det gör Hamas. Ett erkännande förefaller stupa på dessa inskränkande förhållanden, men svensk utrikespolitik har tidigare funnit ett folkrättsligt sätt att komma runt problemet.
Det var under den borgerliga regeringen 1992, med Margareta af Ugglas (M) som utrikesminister, som Jugoslavien föll sönder och frågan om erkännande av Kroatien blev aktuell. Cirka en tredjedel av territoriet behärskades då av den jugoslaviska armén som förvägrade det kroatiska folket dess rätt till självbestämmande. I Belgrad ville man hålla ihop den gamla statsbildningen och förde en aggressionspolitik mot utbrytarstaten.
Den svenska regeringen förlitade sig då på en traditionell folkrättslig princip, ”inga rättigheter på grund av orättshandlingar” (ex injuria jus non oritur). Belgrad skulle inte dra någon fördel av sitt eget lagstridiga agerande. Det var inte Kroatiens fel att man inte kontrollerade sitt eget territorium. Sverige erkände Kroatien den 16 januari 1992.
Med samma logik erkände Sverige Palestina den 30 oktober 2014. Det var inte palestiniernas fel att de inte kontrollerade hela sitt territorium. Det var en konsekvens av den olagliga israeliska ockupationen. […]
För det tredje har Sverige följt en allmän praxis att inte dra tillbaka erkännandet av en redan erkänd stat. Vi kan visserligen inleda en ny praxis, men skulle då stå närmast totalt isolerade. Mer konstruktivt vore att bibehålla, tillsammans med andra stater, hittillsvarande praxis och gemensamt utöva inflytande på de som vi önskar påverka. Läs artikel