Den svenska anslutningen till Nato i kombination med DCA-avtalet med USA har fått statsmakterna att förbereda, planera och vidta åtgärder för svensk anpassning till den nya, experimentellt inriktade säkerhetsmiljö som man ser fram emot. Det är mycket som är i antågande. Det gäller ny lagstiftning anpassad till Natos och USA:s krav och standarder. Det gäller vidare den konkreta utformningen av värdlandsstödet; fördjupade förhandlingar med USA om den närmare inriktningen av dess destinerade baser här i landet och exklusiva utbyggnader av dessa; överläggningar med Nato om hur svenska styrkor ska inordnas under alliansens militära planer och befälsstruktur; och mycket annat. I de svenska övervägandena ingår att se över hur man i dessa tider av planerade militära insatser i främmande länder ska hantera vad som återstår av den stympade svenska värnplikten.
Hittills har värnpliktiga (inklusive värnpliktiga som ingår i reserven) inte på pliktmässig grund beordrats eller kunnat beordras att deltaga i sådana insatser i utlandet. Det är framför allt yrkessoldater som skickats till länder som Afghanistan, Mali och Libyen. I den mån värnpliktiga ingått i sådana operationer, har det skett på frivillig basis. De har skrivit under särskilda kontrakt att delta i stridigheter utomlands.
De svenska bestämmelserna i frågan har vi redovisat i en artikel: Sommarrepris: Värnpliktiga är inte skyldiga att delta i militära insatser utomlands! – BEVARA ALLIANSFRIHETEN. Rättsläget är enligt vår uppfattning alltså att värnpliktiga inte får skickas i väg för militära insatser utomlands.
Flera, bland andra försvarsminister Pål Jonson (10/7 2023), har börjat glida på vad som gäller:
”Det där återstår att se. Så som lagstiftningen är formulerad nu ska värnpliktiga användas för försvar av Sverige. Men det är klart att man kan diskutera var det börjar och slutar när vi är med i en försvarsallians. Men vi har en utredning som tittar på det.”
Och på regeringens hemsida (10/7 2023) anges följande:
”I vilken utsträckning värnpliktiga är skyldiga att tjänstgöra, även utanför Sveriges gränser, är en fråga som kommer att analyseras närmare med anledning av ett medlemskap i Nato.”
Enligt Göteborgs-Posten (8/1 2024) kommenterade överbefälhavaren saken på följande sätt:
”En fråga är om svenska värnpliktiga i framtiden kan komma att användas i skarpa insatser utomlands. Det har utretts och bereds nu i Regeringskansliet. Överbefälhavaren Micael Bydén säger att det kan bli så på sikt. – Så småningom kanske. Men i dag kan vi bara ta med oss värnpliktiga på övningar utomlands, säger ÖB.”
Överbefälhavaren har rätt i att det finns lagbestämmelser som medger att värnpliktiga kan sändas för att delta i utbildningar och övningar i utlandet inom ramen för internationellt samarbete (till exempel med Nato). Längre än så går emellertid inte den lagstiftningen.
Med anledning av informationen om den pågående beredningen i Regeringskansliet vände vi oss dit för att få del av den dokumentation som föreligger i ärendet. Vi erhöll följande svar (10/1 2024):
”En särskilt utsedd utredare inom Försvarsdepartementet, en s.k. bokstavsutredare, har haft i uppgift att se över vissa rättsliga frågor och behovet av författningsåtgärder med anledning av ett Natomedlemskap. Utredaren redovisade sitt uppdrag den 15 december 2023. En av de frågor som utredaren tittat på är förutsättningarna för att låta värnpliktiga tjänstgöra inom ramen för Nato, bl.a. vilka behov som finns utifrån ett medlemskap i Nato och vilka de rättsliga förutsättningarna är utifrån tjänstgöringspliktens ändamål och omfattning. Eftersom det rör sig om en rapport av en utredare inom Försvarsdepartementet blir inte rapporten offentlig när den redovisas utan först då en färdig produkt, en departementspromemoria, remitteras. Rapporten har alltså inte publicerats ännu utan är fortfarande ett internt arbetsdokument. Rapportens slutsatser och förslag kommer nu behandlas vidare inom departementet och övriga Regeringskansliet för att därefter omvandlas till en departementspromemoria som remitteras. Det är för tidigt att lämna närmare information om vilka slutsatserna och förslagen blir.”
Vi kan således konstatera att något är på gång och ligger i stöpsleven. Ett utspel är att vänta, men vilken inriktning det kommer att få är en öppen fråga. Betydande osäkerhet från statsledningens sida borde rimligen vara förknippad med att ålägga värnpliktiga en skyldighet att medverka i insatser i främmande länder. Ett sådant steg skulle inte göra den förvrängda värnplikt vi för närvarande har särskilt attraktiv. En sådan skyldighet skulle framför allt utgöra ett allvarligt hinder mot det nödvändiga steget att införa allmän värnplikt här i landet så att ett folkförsvar kan återupprättas.
Hur som helst, den armé vi vid var tidpunkt har behövs under alla omständigheter för att försvara Sverige och ska inte skickas för mer eller mindre äventyrliga krigsinsatser i utlandet.