Gruppen av kollektivdebattörer för ett svenskt Nato-medlemskap hörde nyligen av sig igen. De skrev att svensk isolationism ”idag är helt förlegad”: ”Med dagens integrerade och globaliserade värld kommer alla konflikter i vår närhet att dra in oss. Det är naivt att tro att vi skulle kunna stå utanför en konflikt som drabbar våra grannar; av politiska, ekonomiska och militärgeografiska skäl kommer vi aldrig att kunna isolera oss.” (Svenska Dagbladet/Brännpunkt 10/6; http://www.svd.se/avtalen-med-usa-och-nato-ar-inte-tillrackliga/om/svenska-natodebatten)
Anders Björnsson
En nationaldagshelgsbetraktelse
”Det finns en plats på jorden,/där solen aldrig ler./Det platsen heter Boden,/och dit vill jag aldrig mer.” Men förvånansvärt många återvänder någon gång till den gamla garnisonsstaden där de gjorde lumpen. Förändringarna är påtagliga. Anders Björnsson, en av sajtens utgivare, gjorde en resa ditupp den gångna helgen.
Det får vara slut nu!
Vissa krafter inom de politiska eliterna i Finland och Sverige förbereder sig för att lägga Nato-kortet; andra i denna begränsade men aktivistiska krets tvekar eller vill avvakta. Det folkliga stödet är ju ett uppenbart problem. I Finland leker några politiker med den utsiktslösa tanken att saken skulle avgöras utan folkomröstning!
Sakfrågan splittrar länderna och även de politiska partierna. Starka modererande krafter finns. Frågan under debatt gäller inte blott dessa bägge länders nationella intressen. Den gäller säkerhetssituationen i hela Östersjöområdet, i Nordeuropa. För denna bär de styrande i Finland och Sverige ett mycket stort ansvar. De kan inte skylla ifrån sig.
I norska och svenska vatten
Ubåtsfrågor i Norge och Sverige var temat för ett samtal mellan flaggkommendör (motsvarar flottiljamiral i Sverige) Jacob Børresen och ambassadör Mathias Mossberg (huvudsekreterare i 2001 års ubåtsutredning och författare till boken I mörka vatten; 2:a uppl., Karneval förlag, 2016) på ABF-huset i Stockholm den 31 maj. Vi återger här deras inledande konversation.
Lek inte med elden!
Kravet på en folkomröstning om svenskt Natomedlemskap som har rests från vänsterhåll är minst sagt äventyrligt. Vad skulle man rösta om – att behålla status quo, den militära alliansfriheten? Den existerar ju redan och är inskriven i Stefan Löfvens regeringsförklaring. Det skulle vara konstitutionellt enastående att be om någonting som man redan har. Politiskt vore det en dumhet.