Värnplikten – ett finländskt val, puolustusvoimat.fi/

Finlands militära säkerhet garanteras genom allmän värnplikt. Värnplikten gäller 18–60-åriga män. Också kvinnor kan ansöka till militärtjänst som frivilliga. Den som är värnpliktig måste fullgöra beväringstjänst eller civiltjänst.

Finland står utanför militärallianser och måste därför bereda sig på att försvara sitt territorium självständigt. Den allmänna värnplikten producerar tillräckliga resurser åt armén, marinen och flygvapnet, så att de kan agera effektivt i konflikt- och krigssituationer.

Värnplikten är ett kostnadseffektivt sätt att producera en stor och prestationsduglig reserv. Den kompetens som beväringarna ger reserven under sin beväringstjänstgöring och i det civila kan utnyttjas för landets försvar. Läs artikel

Wallströms lösmynthet

Utrikesminister Margot Wallström retar upp sig på ryska pekpinnar. Det gör hon rätt i. ”Vi bestämmer själva vår politik…”, har blivit en slagdänga från Rosenbad och Gustav Adolfs torg. Men är fru Wallström konsekvent?

I en intervju i Dagens Nyheter (9/5) varnar hon Storbritannien för ett nej i den förestående folkomröstningen om EU- medlemskap. ”Storbritannien ska inte tro att det bara är att hoppa på det avtal som redan finns för EES-länderna”, säger hon. ”Det krävs en ny förhandling och det kan bli en enormt lång procedur.” Själva utträdesprocessen kan ta upp till nio år, sägs det.

Läs mer

SWEFINEX 2018, Försvarsmakten

SWEFINEX är en årligen återkommande marin samövning med den finländska Försvarsmakten. Huvudsyftet med övningen är att samträna Swedish Finish Naval Task Group, SFNTG, för att kunna står redo nästa år med en gemensam marin stridsgrupp i händelse av kris eller krig. Övningen fokuserar bland annat på att genomföra sjöfartsskydd samtidigt som man utövar försvar mot hot från luften, ytan och under ytan.
Den marina övningen leds vartannat år av Sverige och vartannat år av Finland. 2016 har Sverige ansvaret för övningen som kommer genomföras under perioden 16-26 maj i Östersjön och framför allt i vattnet kring Gotland.

Totalt deltar Sverige med ca 600 och Finland med ca 250 personer. Ubåtar, ytstrids-, minröj- och stödfartyg samt helikoptrar, spanings- och jaktflyg från flertalet av marinens och flygvapnets förband deltar i övningen. Läs artikel

Landshövdingen sköt, sjöng och mönstrade, Norra Skånes Tidningar

Landshövdingen sköt och sjöng, klippte band och mönstrade – och så var årets specialutställning ”Värnpliktens historia – Folkets Försvar” invigd.

…I sitt tal pratade Margareta Pålsson om fördelarna med värnplikten – fostran, gemenskap, ansvarstagande – och påpekade att världsläget har förändrats radikalt sedan 2010, då allmän värnplikt i Sverige gick i graven…
Museichefen Leif Mårtensson konstaterade att det vackra vårvädret nästan var för bra. Läget i världen är helt annat i dag, det svenska närområdet är inte lika säkert. Det finns flera hot och vi bör ta hoten på allvar…– Vi försöker ha aktuella ämnen. Vi bjuder på historiken, men vi har också med tankegångarna som nu finns. Var det så klokt att lägga ner värnplikten?
I sitt tal i samband med bandklippningen sa Mårtensson:
– Värnplikten, detta fantastiska, dog 2010. Eller nåja, det är bara uppskjutet sägs det. Läs artikel

Snorhalt formulerat om Nato, Jan G Andersson i Östra Småland

Svar på Åsa Lindestams och Kenneth G Forslunds inlägg om Nato den 3 maj.

De båda socialdemokratiska toppolitikerna ska hållas räkning för att de inte tiger ihjäl den alltför sent uppkomna debatten om värdlandsavtalet med Nato utan går i offentligt svaromål. Men därmed är det slut med de erkännsamma orden. Jag har aldrig påstått att värdlandsavtalet är en smygväg in i Nato. Men det är ett billigt debattknep att tillskriva en debattmotståndare en åsikt som denne inte har anfört för att sedan dementera den. Däremot ställde jag en fråga om det är så.

Hela deras inlägg är en tvärsäker försäkran om att alla frågetecken kring avtalet är onödiga, eftersom vi lever i den bästa av världar. En sådan attityd gör en starkt misstänksam att det är något lurt med avtalet, särskilt som det i avtalets artikel 3 står att Nato får föra in krigsmateriel och soldater genom svenskt territorium i händelse av konflikt i vårt närområde. Detta aktualiserades nyligen i ett krigsspel i Washington, där svenska experter deltog och man kom fram till att för att skydda Gotland från rysk ockupation i en militär konflikt i Baltikum behövdes ett värdlandsavtal. Det var inte fällknivar eller tennisbollar man övade med, för att sänka sig till politikernas argumentationsnivå.

Nu försöker dessa två politiker beskriva värdlandsavtalet som någon slags oskyldig teknikalitet precis som en moderat försvarsexpert gjorde. I en socialdemokratisk formulering, som inte kan beskrivas som annat än snorhal, heter det att ”avtalet handlar om regleringar som ska gälla i det fall beslut tas om att genomföra en övning eller en insats”.

Vems beslut? Det framgår inte ens. Läs artikel

 

Om anfall med mera, Anders Björnsson

”Nato har förstås aldrig planerat ett anfall österut”, deklarerar ledarskribenten Erik Helmerson i en uppgörelse med den försvarsnihilistiska Fi-politikern Gudrun Schyman. Men Helmerson är inte ironisk. Han menar på fullt allvar att Nato inte har några offensiva ambitioner. Hur kan han veta det?

Helmerson grundar inte sitt påstående i en värdering av den viktigaste Nato-maktens inledda tillbakagång. Att USA kommer att förlora sitt speciella intresse för det nordatlantiska området, kunde tolkas som tecken på en amerikansk reträtt. Men ännu har vi bara sett retoriska förbud om en sådan utveckling, från såväl Obama som Trump, dock inga konkreta manifestationer. Vad vi vet är att Förenta staterna är en djupt skuldsatt imperialistisk nation, som inte kan visa obegränsad militär givmildhet.

Läs mer

Natoopinionen går isär i Finland och Sverige, Hufvudstadsbladet

…Förklaringen till varför opinionsutvecklingen ser olika ut i Finland och Sverige hänger ihop med att den säkerhetspolitiska debatten är annorlunda i de två länderna. Det säger Teija Tiilikainen, direktör för Utrikespolitiska institutet och en av utredarna bakom Natorapporten. En orsak till att Natoförespråkarnas andel på kort tid har vuxit i Sverige hänger ihop med svenskarnas missnöje över hur landet har skött sitt försvar. Men i Finland som hållit kvar sin värnpliktsarmé finns inte samma engagemang i frågan.

Är risken nu att Sverige och Finland går olika vägar så att det ena landet ansluter sig och det andra stannar utanför?

– För Finland vore det fatalt ur strategisk synvinkel om vi skulle stanna utanför ifall Sverige fattar ett motsatt beslut. Men demokratin måste få ha sin gång och det handlar om två separata nationella vägval.             Artikeln finns på hbl.fi

Ett tydligt nej till medlemskap i Nato

I en artikel i GP argumenterar Maj-Britt Theorin, Pierre Schori, Rolf Ekéus och andra mot svenskt Nato-medlemskap. De varnar för att låta Sverige dras in i krigsspel och övningar som inte har försvaret av det egna landet som mål. Det är bra. Författarna borde också tydligt ha avvisat värdlandsavtalet som riksdagen inom kort ska ta ställning till. Istället är fokus i artikeln på frågan om kärnvapenfrizon i norden. Den frågan kan man naturligtvis debattera. Även om vi för vår del ser den diskussionen som ett stickspår, som riskerar att avleda intresset från det akuta, nämligen de risker för landets säkerhet som är förenade med ett antagande av värdlandsavtalet.

Vi bedriver inte rysspropaganda

Att angripa meningsmotståndaren för ohederliga avsikter är nästan aldrig någon lyckad taktik. Det brukar anses vara tecken på att man saknar goda argument. Att utmåla honom som korkad slår också oftast fel. Det finns inga tillförlitliga studier som visar hur dumhet är fördelad över ett åsiktsspektrum. Bäst är att hålla sig till saken. Allra bäst är att slå på motståndaren där han är starkast. Då kan man beröva honom ett viktigt vapen.

Detta gäller inte nödvändigtvis inom krigskonsten. Vi talar om debattkonsten. I den fria åsiktsbildningen är seger och nederlag inga givna ändamål. De kunde i värsta fall innebära att debatten upphörde. I den demokratiska staten har man däremot talat om önskvärdheten av en opposition, ett debattmotstånd, ett slags grus i maskineriet. Det anses leda till ökad klarhet och genomskinlighet i beslutsprocessen. Man eftersträvar många – även motstridiga – perspektiv.

Läs mer

”Ingen seriös person tror att Ryssland ska anfalla Sverige.” Sören Sommelius m fl i Helsingborgs Dagblad

Redaktionell kommentar:  Opinionen för bevarad alliansfrihet och ett nej till värdlandsavtalet är bred. Den rymmer både pacifister och försvarsvänner. Undertecknarna av artikeln i Helsingborgs Dagblad trycker hårt på risken att värdlandsavtalet kan medföra kärnvapen på svenskt territorium och att ”Värdlandsavtalet är sista steget före en anslutning till Nato, det definitiva slutet för den svenska alliansfriheten.” På den här sajten har vi gått emot uppfattningen som förts fram på några håll bland Nato-motståndare att alliansfriheten upphör med värdlandsavtalet. Det stämmer inte. Alliansfriheten kvarstår men värdlandsavtalet sätter alliansfrihetens trovärdighet ifråga. Vi menar att värdlandsavtalet ökar spänningarna i Östersjöområdet och kan försvåra uppbyggnaden av ett eget svenskt försvar.Det är en farlig defaitism att dödförklara alliansfriheten om värdlandsavtalet går igenom. Alliansfriheten måste fortsatt försvaras även efter ett riksdagsbeslut om värdlandsavtal.

Artikel i HD: Den 25 maj ska riksdagen besluta om det så kallade värdlandsavtalet. Det innebär att Nato kan stationera sina militära styrkor i särskilda basområden på svensk mark med baser, vapen, krigsfartyg och flyg. Missiler och bomber ska kunna lagras i Sverige. Trupperna lyder under Natos högkvarter och kan användas inte bara vid hot mot Sverige utan även i krig mot tredje land. I avtalet sägs inget om att kärnvapen är undantagna. Det kan alltså inte uteslutas att även kärnvapen utplaceras på svenskt territorium. Läs artikel

Solidariteten ligger i vår krigsavhållande förmåga. Per Blomquist

Sveriges utrikesminister Margot Wallström har, enligt Claes Arvidsson (Svenska Dagbladet 2/5), twittrat om att Sverige kan gå sin egen väg. Den egna vägen är en mycket god väg, menar jag, med tanke på Sveriges betydelsefulla militärstrategiska läge i Norden.

Den ryske utrikesministern Sergej Lavrovs uttalande ”om motåtgärder om Sverige blir medlem i Nato” är en naturlig reaktion från rysk sida. Om Ryssland mister ett militärt neutralt Sverige på 160 mils bredd som skydd mot huvudantagonisten USA/Nato, finns väl all anledning för Ryssland att vidta motåtgärder. Skulle USA/Nato dessutom kunna tillföra flygstridskrafter att verka från svenska flygbaser, så får Ryssland ett verkligt utsatt läge. Det är till dels om detta som värdlandsavtalet handlar. Hoppas fria riksdagsledamöter inser det.

Läs mer

Vi måste tala om försvaret, Tobias Lindberg i Sydsvenskan

Det är fler svenskar som anser att Sverige bör ansöka om medlemskap i försvarsalliansen, 38 procent, än det är som anser att landet inte bör göra det, 31 procent. Men samtidigt tycker de flesta – även vissa Natoförespråkare – att Sverige ska fortsätta vara militärt alliansfritt. Det går förstås inte ihop. Som lektor Jacob Westerberg vid Försvarhögskolan säger till TT verkar det finnas grumliga föreställningar om vad alliansfrihet innebär. Delvis lär det bero på bristande politisk debatt.

”Från partiernas sida är man ganska rädd för den här frågan”, konstaterar Westerberg.

Kontrasten är tydlig mot Finland där det nyligen presenterades en utredning om för- och nackdelar med Natomedlemskap. Sverige borde låta sig inspireras av grannlandet och ta ett stort grepp om frågorna som rör framtidens försvar. Det skulle behövas fakta som grund för diskussioner – inte bara om Natofrågan. Läs artikel