USA har ambitioner att markant öka sin militära­ närvaro i Norden. Dels ska Finland och USA som bekant genom­föra gemensamma ­miltära ­övningarna på finländsk mark senare i vår. Dels vill nu befäl­havaren för USA:s styrkor i Europa,­ ­generallöjtnant Ben Hodges, öva att flytta ett ­Patriot-missilsystem från amerikanska baser i ­Europa till Sverige och tillbaka över havet.

Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist, som på tisdagen besökte Finland, avböjde dock att kommentera förslaget med hänvisning till att ingen ­beredning i ärendet ännu föreligger. Hultqvist vill heller inte spekulera i möjligheten att Finlands och Sveriges försvarssamarbete, som också gäller i kristider, kunde övergå i en försvarsallians. Det är en fråga för framtiden. Som icke-Natoland håller Sverige åter på att förbättra sin försvarsförmåga. Man satsar bland ­annat på att förstärka territorialförsvaret, åter­införa värnplikten och fördjupa samarbetet med USA. Läs artikel

Finland och Sveriges försvarsministrar har klart olika uppfattning om man ska komma Baltikum till undsättning i en krissituation. Sveriges upprustning på Gotland handlar delvis om att kunna bidra till Baltikums försvar, medan beskedet från Finland lyder: Ty er till Nato, vi sköter enbart oss själva. Det allt intensivare finsk-svenska försvarssamarbetet märks genom att det är tätt mellan de finsk-svenska försvarsministerträffarna.  Läs artikel

Krister Andrén talar lugnande om värdlandsavtalet i UNT den 5 mars. Men för att läsarna ska bli riktigt lugnade utelämnar han en del. Det viktigaste han utelämnar är vad som händer om Sverige vill aktivera avtalet, det vill säga inbjuder Nato att bedriva verksamhet på svenskt territorium. Nato har ingen skyldighet att acceptera en på avtalet grundad begäran från Sverige att inleda operationer på svenskt territorium utan har full frihet att tacka nej. Om sådan verksamhet som Sverige önskar inte passar in i Natos planer i stort kan man anta att Nato kommer att ställa sig kallsinnigt.

Men om Nato går med på en begäran om gemensamma aktiviteter – som kan äga rum även i fredstid – framgår det av avtalets tredje kapitel att dessa kommer att vara Nato-ledda.Då tar Nato helt enkelt över. Natos policy och rutiner kommer att gälla. Det slutliga målet för en inledd operation bestäms inte heller av Sverige. Det fastställs i ett särskilt tilläggsdokument som ska grundas på ”operationsplaner”. Hur dessa planer ska upprättas framgår inte av den avtalstext som föreligger. En ”styrkommitté” för operationen ska inrättas men hur stort det svenska inflytandet blir i denna är oklart. Sveriges möjligheter att påverka är avgjort mindre med avtalet på plats än de annars skulle vara. Läs artikel

Nu har signal- och avskräckningstaktiken mellan USA, Nato och Ryssland nått en ny nivå. Den amerikanske befälhavaren över USA:s arméstyrkor i Europa vill gärna placera de amerikanska luftvärnsrobotarna Patriot i Sverige. Och kanske på Gotland. För att kunna skydda Natoländerna Estland, Lettland och Litauen mot rysk aggression.

Patriotrobotarna blev kända under Irakkriget 2003, då de i princip sköt ner alla irakiska Scudmissiler som avfyrades mot amerikanska mål. Patriotroboten är ett luftvärnsförsvar som är mycket avancerat och tillsammans med radar och andra digitala tillbehör kan robotar pricka det flesta av fientliga robotarna.

Även om Sverige har ett övningsavtal med Nato, så är det frågan om det är tillåtet och politiskt och militärt klokt att flytta Patriotrobotar till Gotland och öva med dem i ett tänkt mottangrepp mot en rysk aggression mot de baltiska Nato-länderna. Bara att denne amerikanske general uttrycker en sådan åsikt, är ett led i den psykologiska signalkrigföring som förs mellan Ryssland och USA-Nato. Läs artikel

Örlogskaptenen Niklas Wiklund bloggar under signaturen Skipper. Han kommenterade i ett inlägg 2011 på sin sajt vissa frågeställningar som rör internationella insatser och övningar. Vi länkar här till detta initierade och sakliga inlägg med rubriken ”Försvarsminister Tolgfors har nog inte allt klart för sig”. Konkret analys av detta slag är vad som behövs i dessa tider.

För att nästan citera Försvarsministern själv – Tolgfors har HELT FEL i sin beskrivning av svenska militära förbands förmåga.
I ett inlägg på sin blogg så svarar ministern på Wilhelm Agrells mycket läsvärda inlägg i debatten angående försvaret av konungariket Sverige. Han skriver bland annat följande”Försvarsförmåga styrs av användbara, tillgängliga och rörliga förband av hög kvalitet.” ”Det finns inte längre en uppdelning mellan en nationell insatsorganisation för Sverige och en särskild utlandsstyrka för internationella insatser, eller någon uppdelning mellan nationell och internationell förmåga. Reformen syftar till att stärka förmågan i båda perspektiven.” ”Detta illustreras av att de tunga systemen och förbanden för försvaret av Sverige som Gripen, korvetter och markförband också används i insatser internationellt. De gör stor nytta och de utvecklar sin kvalitet.” 

Det är framförallt Tolgfors budskap i det sista fetmarkerade stycket här ovan som jag vänder mig mot. Här verkar Tolgfors inte ha saker och ting klara för sig. Det finns nämligen inget som är så förödande för svenska enheters förmåga att hantera kvalificerad väpnad strid , som att under en längre tid deltaga i en internationell insats. Till och med större internationella övningar har liknande påverkan på förbanden. Läs blogginlägget