Redaktionen

I ett inlägg på sin blogspot driver generalmajor Karlis Neretnieks vidare sin tes om att Nato bör få tillgång till svenskt territorium för att vid behov kunna ingripa militärt i Baltikum. (Vi har tidigare kommenterat det i olika inlägg på den här sajten, Sverige som bas för Nato och   De som vill kriga i österled). Neretnieks skriver: ”Ur svensk synvinkel är en Natoanslutning en tämligen uppenbar lösning för att öka såväl Sveriges som grannländernas säkerhet och för att bidra till ökad stabilitet i regionen. Såväl Nato som Ryssland har klara behov av att kunna utnyttja svenskt territorium vid en eventuell konflikt i Östersjöområdet. Nato behöver utnyttja svenskt luftrum och sjöterritorium för att kunna försvara Baltikum.”

Utgångspunkten för Neretnieks är inte Sveriges försvar och Sveriges säkerhet. Istället är det hur Sverige skall pusslas in som en bricka i stormaktspelet mellan Ryssland och Nato i Östersjöområdet. ”Ett svenskt medlemskap i alliansen skulle bidra till att minska Rysslands möjligheter att billigt och enkelt ’låna’ svenskt territorium och också öka Natos möjligheter att ingripa till stöd för sina baltiska medlemmar. Rysslands möjligheter, och därmed också förhoppningsvis vilja, att använda, eller hota med, militära maktmedel gentemot de baltiska staterna skulle minska.”

Läs mer

Både förre kommendören för Finlands försvarsmakt, general Gustav Hägglund, och Finlands förutvarande statsminister Matti Vanhanen, Centern, har uttalat sig mot ett finskt Nato-medlemskap i dagsläget – Hägglund efter att tidigare ha varit inne på tanken men sedemera förkastat den, Vanhanen med tillägget att ett förändrat säkerhetsläge kan öppna för medlemskap. ( se artikel om  Vanhanen nedan)

Hägglund har utvecklat sitt resonemang i antologin Försvaret främst (Celanders 2015). Vanhanens försvar för den militära alliansfriheten är tyvärr något förvanskat genom skruvad rubriksättning – såväl i Finland som i Sverige driver pressen politik på nyhetsplats. Vad båda rekommenderar för Finlands och Sveriges del är bevarad handlingsfrihet och ett försvarsförbund mellan länderna.

Vanhanen pläderar för förutsägbarheten och tålamod. Hägglund varnar för alarmism.

Läs mer

Finlands förra överbefälhavare av försvarsmakten, general Gustav Hägglund varnar Sverige för nedkörning av försvaret. Frågan om värnplikt borde enligt honom tänkas om.

Sverige reagerade starkt senaste vecka till det dystra utlåtandet om den globala politiska situationen som gavs av befälhavaren för den svenska armén . I sitt inlägg som läcktes för allmänheten jämför arméchefen nuläget med 1930-talet och varnade att Sverige kan vara i krig inom två år. Den numera pensionerade Gustav Hägglund som var länge överbefälhavare för den finska försvarsmakten anser svenska arméchefen ha rätt.

– Jag tror inte på ett världskrig men det är klart att det säkerhetspolitiska läget har ändrats. Inget kan uteslutas. Kosacken tar det som inte är fast. Om Sverige helt negligerar sitt försvar, kan det bli lockande att t.ex. nappa Gotland åt sig, bara för att demonstrera sin makt.

Läs mer

Hans Lindblad, tidigare mångårig fp-riksdagsman och ledarskribent i Gefle Dagblad, anser att den ensidigt utfärdade svenska solidaritetsförklaringen är viktig för Nato vid insatser i Baltikum:

”Vid en allvarlig händelseutveckling kring Baltikum kunde vi göra ganska mycket till följd av den geografiska närheten. Vi kunde bidra med signalspaning (där vi hade utbyte med Natostater redan på 50-talet), radar- och flygspaning, havsövervakning och insatser från svenska ubåtar. Redan tillgång till svenskt luftrum, sjö- och landterritorium, då inte minst Gotland, skulle rejält underlätta för Nato att tillföra resurser. Vi kunde erbjuda jaktskydd vid passage genom svenskt område. Kanske vore det a av värde att bistå med bränsle vid svenska flyg- och marinbaser. Naturligtvis kunde sådant leda till hot mot Sverige. För att minska riskerna vore det därför önskvärt att den allvarliga svenska bristen på långräckviddigt luftvärn kunde kompenseras så att sådana system på marken eller på fartyg placerades så att de kunde bidra till skyddet också av svenskt område.”

Den solidaritetsförklaring, som Lindblad hänvisar till, formulerades av regeringen Reinfeldt, närmast som en bakgrundsbeskrivning av säkerhetsläget, i en försvarsproposition (2008/2009:140). Propositionens huvudsakliga innehåll var annars avskaffandet av den allmänna värnplikten.

Läs mer

Arméchefen Anders Brännström lät sig  nyligen intervjuas. Hans budskap var alarmerande: Sverige kan inom några år vara i krig. Ett utdrag av intervjun sändes i STV den 26 januari. Försvarsminister Peter Hultqvist tog direkt, i tv, avstånd från arméchefens bedömning. Arméchefen har, enligt min mening, saboterat möjligheterna att inom rimlig tid skapa de starkt förbättrade markstridskrafter som erfordras för att det nationella försvaret skall få substans av betydelse.

Skadan ligger på tre plan.

1. Utspelet är av säkerhetspolitisk art och så illa underbyggt att det kan avfärdas av rent formella skäl, utan avseende till sakinnehåll – något som försvarsministern begagnat sig av. Detta minskar förtroendet för både den politiska och den militära ledningen av försvarsmakten. Arméchefen har vare sig uppdrag eller kompetens att göra trovärdiga säkerhetspolitiska bedömningar.

Läs mer

I Daniel Viklund, Neutralitetsdebatten, Tro, vetande och illusioner, 1989, citeras Carl Bildt på s. 239. Han skrev följande i SvD 7.8.1972:

”Det är få som i den offentliga debatten anfört tvivel om våra möjligheter att som medlemmar av EG värna vår neutralitet i enlighet med de krav som folkrätten ställer på oss…Tror man däremot på rationaliteten i den svenska neutralitetspolitiken, då blir den också i så gott som alla tänkbara lägen en synnerligen trovärdig politik, och det oavsett vilka utrikes- eller handelspolitiska piruetter som vårt land i övrigt har för sig.”
När nu krigshotet mot Norden är betydligt mindre än 1972, bör väl denna synnerligen trovärdiga politik försvaras!