Redaktionen

Sverige skall nu ansluta sig till NATO:s propagandaverkstad. Fram kliver polis- och försvarsministern, två politiker som är särskilt populära bland människor med auktoritära böjelser.

Vi utsätts för intensiv rysk propaganda meddelar försvarsministern, vi måste försvara oss. Det gör vi bäst genom NATO, självfallet, instämmer polismästaren, här på voffsingpallen.

Båda dessa herrar vet givetvis att också NATO håller på med liknande verksamhet, också riktad mot vårt land, precis som man alltid gjort. Men det anses inte vara något problem för vad som kommer därifrån är i princip sant och klokt. Läs artikel

Finland och Sverige fortsätter att utveckla sitt marina samarbete. Man håller dessutom på att utveckla en gemensam marin stridsgrupp, som går under namnet Swedish-Finnish Naval Task Group.

Övningsmässigt kommer länderna i år att samöva i bland annat övningen SWEFINEX16 i slutet av maj utanför Gotland, och vid övningen Baltops 16, som inleds i övningsområdet i Syndalen i Hangö i början av juni. Stabschefen för marinen, amiral Juha Vauhkonen, berättar att de gemensamma målen nu har blivit tydligare.

– Vi har ganska långa traditioner när det gäller att öva med Sverige, men nu har det blivit ännu viktigare att öva ihop och vi är också mer organiserade än tidigare. Inte minst när det handlar om den gemensamma marina stridsgruppen Swedish-Finnish Naval Task Group. Läs artikel

…En av hemvärnssoldaterna som hade kallats in var gruppchefen på 291:a insatskompaniet, Axel Lindstedt.

– Jag genomförde den grundläggande militära utbildningen för cirka 2,5 år sedan. Jag trivdes väldigt bra och ville fortsätta i någon form och jag tycker att Hemvärnet var ett bra alternativ. Jag har förstått att det har skett en stor förändring inom Hemvärnet, det har både skett en föryngring och utrustningen har blivit bättre. Visst har det funnits och finns säkert fortfarande fördomar om Hemvärnet. Innan jag själv blev aktiv hörde jag att det mest var gamla gubbar som lekte krig, jag vågar knappt säga det, men de kallades för ”prostatagerillan”, det kunde inte vara mer fel, sa Axel Lindstedt

De gamla fördomarna om Hemvärnet suddas ut allt mer och det uppfattas inte längre som ”skämmigt” att vara hemvärnssoldat. Hemvärnssoldaterna blir allt bättre på att lösa uppgifter och de personliga färdigheterna som hemvärnsoldater blir allt vassare. Läs artikel

”Neutralitet och alliansfrihet dömer oss icke därför till tystnad. Vi måste ha rätt att ut mot världen hävda idéerna om människors frihet och gemenskap, om solidaritet, samt verka för fred och försoning mellan folken, för demokrati och social rättvisa”.

Detta är några axplock ur Olof Palmes tal 1 maj 1968. För mig är dessa ord och tankar lika aktuella i dag, år 2016. Uppslutningen kring den svenska neutralitets- och alliansfriheten var då, 1968, stor såväl i riksdagen som bland folket. Naturligtvis morrade man från högersidan. Läs artikel

Den 25 maj ska Sveriges riksdag rösta om att regeringens förslag till ett värdlandsavtal med Nato, vilket det sent omsider blivit debatt om i Socialdemokraternas partitidskrift Aktuellt i politiken (AiP).

Det är förra statsrådet Pierre Schori som ställt sig i spetsen för några äldre partivänner som ser faror med avtalet. Men AiP når inte utanför den trängre partikretsen och den 90-procentigt dominerande borgarpressen har inget att invända mot avtalet.

Man har dock kunnat notera att några oroliga kvinnoklubbister reagerat och den ständigt roterande partiveteranen Thage G. Peterson, 82, på sina resor runt i landet höjt ett varningens finger. Det som oroar många är att kärnvapen inte är förbjudet i avtalet att bära in i Sverige. Läs artikel

Kärnvapen är ett otyg som borde ha avskaffats för länge sedan.

Sverige avvecklade den sista delen av det nationella kärnvapenprogrammet 1972. Då hade det pågått i decennier, men beslutet att avbryta kom under andra halvan av 60-talet. Inte osannolikt ingick svenskt skydd under det amerikanska kärnvapenparaplyet, som del av den topphemliga transatlantiska livlinan, mot att Sverige avbröt sitt egna program. Det sista kärnvapenplutoniumet lämnade dock inte Sverige förrän för några år sedan.

Storbritannien och Frankrike har fortfarande kärnvapen, om än i mycket begränsad mängd. De brittiska består av att en robotubåt ständigt är till sjöss i Atlanten. De franska är fördelade mellan flygvapnet, flottans robotubåtar och enda hangarfartyg.

Sedan New START har USA ytterligare reducerat sina kärnvapen. Markbaserade interkontinentala robotar har i hög grad ombeväpnats från flera till endast en stridsspets. Marina kärnvapen finns nu endast på robotubåtar. Läs artikel

Det hettar till i vår närmiljö. Ryssland uppträder aggressivt och NATO drar samman trupper i de baltiska staterna. I Sverige förs debatt om NATO-medlemskap. Som samhällsmedborgare har man ansvaret och plikten att ta en självständig ställning till frågan hur det svenska försvaret skall ordnas, vari ingår frågan om vi skall ingå i en försvarskoalition och i så fall, vilken. Utbudet av koalitioner är ganska magert. Vad jag förstår finns blott två tillgängliga, att ansluta sig till NATO eller till en koalition med Ryssland i centrum.

Vilken information får vi då till livs?

Om du läser nedanstående länk, till en artikel i Svenska Dagbladet, kan du notera vilket perspektiv artikeln har. http://www.svd.se/iskallt-toppmote-mellan-nato-och-ryssland

Vi får veta vad NATO-företrädaren ser och anser. Vi får däremot inte veta vad företrädaren för Ryssland ser och anser. Således är det en rapport med tonvikt på NATO.

När läste du en beskrivning som återger och försöker förklara den ryska positionen? Läs bloggen

…Det talas och skrivs mycket om att Ryssland bedriver ett propagandakrig. I så fall är det lågintensivt jämfört med det som bedrivs mot Ryssland.
Nyligen var en Peter Pomerantsev på Sverigebesök. Han har skrivit boken ”Inget är sant och allt är möjligt”, en bok som tecknar en dyster bild av dagens Ryssland. I Sverige har han blivit mycket hyllad. Men hur trovärdig är han? Den amerikanske journalisten Mark Ames som verkat i Moskva har granskat Pomerantsev. Hans påstådda roll som insider i en Moskvabaserad TV-kanal är enligt Ames överdriven. Ames själv och ryska journalister han känner i den kanalen hade inte hört talas om Pomerantsev. Däremot vet vi att han har starka band till oligarker, amerikanska finansintressen, nykonservativa makthavare från Bushtiden samt arabiska oljeintressen. Dessutom är han anställd vid Legatum, en tankesmedja finansierad av rövarkapitalister som gjorde sig rika i Ryssland under Jeltsintiden. Tro inte annat än att det pågår ett propagandakrig där de helt överlägsna resurserna finns hos en ohelig allians mellan stater, Nato och en stor grupp rövarkapitalister som är ute efter hämnd sedan Putin drev ut månglarna från Ryssland. Läs ledarartikel