Redaktionen

Ett tätare militärt samarbete på EU-nivå och med Nato kan kräva flera grundlagsändringar eller undantagslagar. Det säger författningsexperten, professor emeritus, Antero Jyränki som anser att grundlagen har åsidosatts i försvarsdebatten.

Efter Frankrikes färska begäran om militärhjälp av andra EU-länder har diskussionen om Finlands plikt att bistå andra länder militärt gått het. Regeringen meddelade i slutet av veckan att den påskyndar arbetet med att förnya lagstiftningen så att Finland kan rycka in och vid behov komma andra EU-länder till undsättning. Samlingspartiets ordförande, finansminister Alexander Stubb meddelade att Finland kunde bistå till exempel Baltikum militärt. Frågan om militärt bistånd till andra länder aktualiserades redan tidigare då Sverige i fjol jagade en misstänkt undervattensfarkost. Politiker grämdes över att Finland inte kunde delta i ubåtsjakten eftersom lagstiftningen satte käppar i hjulet. Läs artikel

FN:s säkerhetsråd antog strax före midnatt en resolution som ger FN medlemsländer rätt att vidta ”alla nödvändiga åtgärder” för att bekämpa terrorism, och framförallt den så kallade Islamiska staten, IS. I resolutionen står bland annat att IS utgör ett aldrig tidigare skådat globalt hot mot internationell säkerhet och stabilitet. För en gångs skull talade det vanligen så splittrade säkerhetsrådet med en röst, och antog i total enighet resolution nummer 2249, som uppmanar FN:s samtliga 193 medlemsländer att göra allt som står i deras makt för att sätta stopp för den internationella terrorism som just nu skakar världen.

– Den enigheten är en enormt stark signal, sa Matthew Rycroft, nuvarande ordförandelandet Storbritanniens FN-ambassadör.

Oftast är ju rådets fem permanenta medlemmar, med USA och Ryssland i spetsen för varsin falang, på ständig och handlingsförlamande kollisionskurs med varandra, men inte den här gången. Läs nyhetsinslag

Pressmeddelande: Republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott behandlade i skriftligt förfarande tisdagen den 17 november Frankrikes begäran enligt bestämmelsen om ömsesidigt bistånd mellan EU-länderna (FEU 42.7) om solidaritet gentemot Frankrike mot hela Europas fiende.

Republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott konstaterade att EU är en säkerhetsgemenskap, vars betydelse framhävs i hotfulla situationer mot Europa. Klausulen om ömsesidigt bistånd har en stark politisk och principiell betydelse och den är ett uttryck för solidariteten mellan medlemsländerna.

Republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott fastställde att Finland har beredskap och vilja att visa sin solidaritet gentemot Frankrike i enlighet med grundfördragen och deras anda. Finland agerar på det sätt som vi önskar att andra agerar gentemot oss. Finland stöder Frankrike med till buds stående medel. Ärendet behandlas på nytt när Frankrike har framfört en mer konkret begäran.

Ytterligare information: Timo Kantola, biträdande avdelningschef, utrikesministeriet

Under sitt Stockholmsbesök i början av november påpekade Natos generalsekreterare, Jens Stoltenberg, att Rysslands utplacering av långräckviddigt, markbaserat luftvärn i enklaven Kaliningrad påverkar alliansens möjligheter att vid en kris tillföra militära resurser till de baltiska länderna. Sverige har ensidigt proklamerat solidaritet med EU:s samtliga medlemsstater och de nordiska länder som står utanför. Därtill har Sverige ställt sig bakom den solidaritetsklausul som är en del av Lissabonfördraget och som tillhåller medlemmar av EU att med alla till buds stående medel komma andra medlemsstater till undsättning i händelse av kris eller väpnat angrepp.

Redan i början av 1990-talet riktade Sverige ett så kallat suveränitetsstöd till de baltiska länderna. Utrustning och vapen för ett antal armébrigader skänktes av den svenska staten. Då var det avsett som en ersättning för det säkerhetspolitiska vakuum som uppstått till följd av Röda arméns uttåg från Baltikum. Vilka åtgärder är försvarsministern beredd att vidta för att Sverige, vid en militär kris i Baltikum, ska underlätta tillförseln av militär hjälp från Nato? Läs referat av debatten

19 November 2015 – Condemning in the strongest terms the ‘heinous and cowardly’ murder of Chinese citizen, Fan Jinghui, and Norwegian citizen, Ole Johan Grimsgaard-Ofstad, by the Islamic State of Iraq and Levant (ISIL), the members of the United Nations Security Council today emphasized that such continued acts of barbarism “do not intimidate them, but rather stiffen their resolve.”

“These crimes once again demonstrate the brutality of ISIL, which is responsible for thousands of crimes and abuses against people from all faiths, ethnicities and nationalities, and without regard to any basic value of humanity,” said a Council press statement in the wake of the murder of the two men, who had reportedly been held hostage by ISIL since September.

The members of the Council underlined the need to bring perpetrators of these reprehensible acts of terrorism to justice and stressed that those responsible for the murders will be held accountable. Läs hela säkerhetsrådets uttalande

Två resolutioner nämns i uttalandet: 2170 och 2161, båda från 2014

Den svenska säkerhetspolisen jagade en irakier som man trodde kunde vara i färd med att förbereda terroristbrott på svensk mark. I går greps mannen i Boliden. Trots det är risknivån, som i onsdags höjdes från en trea till en fyra på en femgradig skala, oförändrad. Det är bra att så sker och att vår vaksamhet ökar. De punkter i en terroriststrategi som Stefan Löfven presenterade på torsdagen är välkomna.

Samtidigt får vi inte ha några illusioner. Vi måste erkänna att vi är ytterst sårbara för lömska attacker av det slag som skett i Paris. Den omfattande kontroll och övervakning som finns i dag har – som alla kunnat se – inte förmått förebygga målmedvetna självmordsbombare. Så det är svårt att tro att ännu mer övervakning ska kunna ge oss något nämnvärt ökat skydd. Läs artikel

I uttalandet från G20-gruppen nedan understryks bland annat att folkrätten och FN-stadgan måste följas då man beslutar om åtgärder mot terrorism:

1. We condemn, in the strongest possible terms, the heinous terrorist attacks in Paris on 13 November and in Ankara on 10 October. They are an unacceptable affront to all humanity. We extend our deepest condolences to the victims of terrorist attacks and their families. We reaffirm our solidarity and resolve in the fight against terrorism in all its forms and wherever it occurs.
2. We remain united in combatting terrorism. The spread of terrorist organizations and significant rise globally in acts of terrorism directly undermine the maintenance of international peace and security and endangers our ongoing efforts to strengthen the global economy and ensure sustainable growth and development. Läs hela uttalandet

Efter det fasansfulla terrordådet i Paris har Frankrike begärt militär hjälp av EU enligt artikel 42:7 i Lissabonfördraget. Innebär förfrågan att Sverige nu är förpliktigat att militärt bistå Frankrike och att den militära alliansfriheten är överspelad? Svaret är nej.

Artikel 42:7 stadgar att om en medlemsstat utsätts för ett väpnat angrepp på sitt territorium så är ”de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga”. Men denna starka formulering följs omedelbart av en reservation: ”Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik”. Reservationen avser bland annat de militärt alliansfria staterna i EU, däribland Sverige. Läs blogginlägget

Huvudbudskapet i mitt inlägg (Dagen 4/11) var att om Sverige ska ändra sin försvars- och s­äkerhetspolitik – och ingå i en militärallians med kärnvapen och bryta den alliansfrihet som bidragit till fred i mer än 200 år – måste det självfallet föregås av en djupgående konsekvensanalys där både för- och nack­delar offentligt prövas av samtliga riksdagspartier.En sådan analys har inte gjorts. Henrik Lindberg, ordförande KD Enköping, tycks mena i en replik (Dagen 13/11) att eftersom socialdemokraterna hittills sagt nej till en utredning bortfaller behovet av en sådan prövning och alternativet är snabbanslutning till Nato.

Så är det naturligtvis inte. B­ehovet kvarstår och är viktigar­e än någonsin. Men nu har KD låst sig vid en Nato-­anslutning och det var olyckligt och onödigt. KD:s medlemmar bör först få tillgång till en all­sidig utredning, som i god d­emokratisk ordning underställs intern och extern debatt. Ja, vi ska fortsätta att bygga goda relationer till Ryssland. Vi ska självfallet kraftigt protestera när Putin annekterar Krim och underhåller olagliga krigsoperationer i östra Ukraina. Och det har Sverige gjort på flera sätt, till exempel genom att kalla den ryske ambassadören till UD och EU:s sanktioner är viktiga – det ska göra ont när övergrepp i strid mot folkrätten sker. Läs slutreplik