Två insatser utan folkrättsligt stöd, Lars-Gunnar Liljestrand

Regeringen tog den 5 november beslut om att lägga propositioner till riksdagen för att förlänga de svenska styrkorna i Irak och Afghanistan. Ingen av dessa insatser vilar på folkrättslig grund.

I båda fallen saknas mandat från FN:s säkerhetsråd. Regeringen hänvisar istället till att man är där på inbjudan av regeringen i Bagdad respektive Kabul.

Då det första beslutet om svensk militär styrka till Irak togs i somras invände tre partier, M, C och KD, och pekade på bristen i det folkrättsliga underlaget: ”Vi anser inte att den angivna folkrättsliga grunden för insatsen är entydig.”

Läs mer

Svensk insats i Irak förlängs Pressträff med Margot Wallström (S) och Peter Hultqvist (S) -SVT.se

Regeringen vill förlänga den svenska insats som finns i Irak till december i nästa år och kommer lägga en proposition redan i morgon som riksdagen sedan måste ta ställning till. Det framkom på en presskonferens som utrikesminister Margot Wallström (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S) höll på onsdagen.Utvecklingen i Irak med IS är oroande, reformerna genomförs inte tillräckligt snabbt och situationen med över en miljon flyktingar i landet är påfrestande. Det menar både utrikesministern och försvarsministern som nyligen besökt landet.– Utvecklingen är oroande och utmaningarna är enorma. IS har pressats tillbaka något men det går sakta och det går inte att skönja någon framgång, sa Margot Wallström (S), utrikesminister. Läs artikel

Nato är bättre, ledare i Norrköpings Tidning

Förr handlade det om stora svenska FN-styrkor under relativt lugna förhållanden. Numera handlar internationella insatser snarare om små specialförband, ofta i extremt farliga miljöer. Den hemlighetsfulla kontingenten på 35 personer i kurdiska Irak är ett bra exempel.

Regeringen har beslutat att ge styrkan, som utbildar kurdiska peshmergakrigare, förnyat förtroende. Det är ett sakligt sett bra beslut, fast samtidigt anmärkningsvärt. För hur effektiv den svenska hjälpen än är, handlar det om en marginalinsats under ett stort krig – dessutom med betydande risker. I betydelse kan den knappast heller jämföras med den tidigare markant större insatsen i Afghanistan. Läs ledaren

Björn von Sydow utses att utreda forsknings- och utvecklingsverksamhet på försvarsområdet

Regeringen beslutade den 29 oktober att närmare utreda forsknings- och utvecklingsverksamhet på försvarsområdet. Till särskild utredare utses förre talmannen och försvarsministern Björn von Sydow. Björn von Sydow är riksdagsledamot och vice ordförande i konstitutionsutskottet. Uppdraget ska redovisas senast den 16 december 2016. Pressmeddelande

Utdrag ur boken ”Ryssland och svensk säkerhetspolitik” av Sven Hirdman

www.alliansfriheten.se har fått möjligheten att publicera  två utdrag ur Sven Hirdmans nya bok ”Ryssland och svensk säkerhetspolitik” ,(www.hohforlag.se)

Ur kapitlet ”Den ryska självbilden”:

Dagens Nyheters förre chefredaktör Herbert Tingsten påvisade för många år sedan att några genetiskt grundade nationalkaraktärer inte finns. Det är riktigt. Däremot kan man tala om olika kulturmönster som uppstått i olika regioner under många sekel, betingat av rådande levnadsbetingelser och familje- och andra traditioner. Man kan konstatera att det finns
skilda västerländska, arabiska, kinesiska och japanska kulturmönster, för att ta några exempel. Människan påverkas av sin omgivning och dess olika stimuli, vilket skapar olika beteendemönster, alla i och för sig rationella. Läs på: Hirdman.InlagaSid20-25

Ur kapitlet : ”Svensk och internationell säkerhetspolitik”:

Sedan flera decennier har jag varit djupt engagerad i flera
för Sverige viktiga säkerhetspolitiska frågor, förutom
Ryssland. Det gäller främst:
• Den svenska alliansfriheten och frågan om medlemskap
i NATO
• Vårt EU-medlemskap
• Synen på USA efter 1998
• Internationell migration
Läget i världen är för närvarande mycket spänt med konflikter
i Mellersta Östern, rörande Ukraina och beträffande
Kinas politik i Sydkinesiska sjön förutom de många etniska
konflikterna i Afrika och Asien. Läs på:  Hirdman.InlagaSid209-216

 

Närområdenas stabilitet, EU som säkerhetsgemenskap och Finlands internationella ställning, Finska Utrikesministeriet

Finland arbetar för att främja Nordens och Östersjöregionens stabilitet. Det är av stor vikt för Finland att stärka det säkerhetspolitiska samarbetet med de nordiska länderna och särskilt med Sverige. Estland och de övriga Baltiska länderna är viktiga partner för Finland både i EU, internationellt och i det regionala samarbetet kring Östersjön.

Finland nyttjar aktivt den arktiska regionen och driver på att det arktiska samarbetet ska blir en tyngdpunkt inom EU:s yttre förbindelser.

Den skärpta säkerhetssituationen till följd av Rysslands agerande samt konflikten mellan Ryssland och Ukraina har långtgående konsekvenser för relationerna mellan EU och Ryssland och för Europas säkerhet. Finland verkar för att finna en lösning på krisen i Ukraina. Finland stöder också en stabilisering av Ukraina och de reformer som landet behöver. Läs meddelandet

Inte alla argument mot Nato-medlemskap är bra, Lars-Gunnar Liljestrand

Åsa Linderborg skriver på Aftonbladet (1/11) att med medlemskap i Nato tvingas vi ”bli kompisar med Erdogan” och måste delta med stöd till Turkiet. Nato har uttalat sitt ”fulla stöd” till Turkiet i kampen mot terrorismen, skriver hon.

Men artikel 5 gäller bara om en medlemsstat blir utsatt för ett angrepp av en annan stat, det vill säga kollektivt självförsvar, inte om medlemsstat på eget bevåg hamnar i strid med annan stat eller icke-stat som IS. Natos utfästelser om ”fullt stöd” skall man dessutom inte ta för allvarligt. USA, som ytterst bestämmer vad Nato skall göra, kommer alltid att utgå från vad som bäst tjänar de egna intressena i Mellanösternregionen. Dessutom visar historien att Nato-staterna ofta är långt ifrån eniga när det kommer till att sätta kraft bakom orden. Vid interventionen i Libyen var Nato djupt splittrat liksom vid USAs angrepp på Irak.

Bra argument mot svenskt Nato-medlemskap saknas inte; just därför behövs inga dåliga. Det är först och främst vad som gagnar Sveriges säkerhet som skall avgöra medlemskapsfrågan. Fortsatt alliansfrihet tjänar oss bäst och bidrar till att spänningarna inte höjs ytterligare i vårt närområde.

The Security Council vs Weapon of Mass Destruction, föreläsning av Hans Blix, 16 november

Second Hilding Eek Memorial Lecture
Stockholm Center for International Law and Justice
has the honour of welcoming you to a lecture by
Hans Blix
on the topic of The Security Council vs Weapon of Mass Destruction
Monday 16 november 17.00 (reception) 18.00 (lecture)
Venue: Reinholdsalen, Juristernas hus Stockholm University (Frescati)

Registration: scilj@juridicum.su.se by 9 November

Den långa linjen, Anders Björnsson

När man säger att det råder en tilltagande spänning i Sveriges säkerhetspolitiska närområde – ett påstående som är svårt att bevisa och därför lika svårt om inte svårare att motbevisa – framstår vårt land nästan alltid som ett offer, det vill säga en part som är utsatt för andras handlande men själv icke handlar, som inte agerar men på sin höjd reagerar.

Detta skulle kunna tolkas som småstatens speciella dilemma: att inte vara den som bestämmer utan den som alltid måste ta hänsyn till, och oftast finna sig i, andras diktat.

Läs mer

TT: Natochefen till Sverige

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg är på ingång till Sverige för träffar med bland andra statsminister Stefan Löfven, utrikesminister Margot Wallström (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S).

Stoltenberg, vars besök är planerat till 10-11 november, ska också besöka riksdagen och närvara vid ett möte inom Nordefco, det nordiska försvarssamarbetet. Där kommer det, förutom nordiska försvarsministrar, denna gång även att finnas baltiska försvarsministrar och företrädare för Tyskland, Polen och Storbritannien med.

Förhastat Natobeslut av KD, Sune Olofsson , Dagen 4 november

När ett land överväger att ändra sin försvars- och säkerhetspolitik – och ingå i en militär allians med kärnvapen och bryta den alliansfrihet som bidragit till fred i mer än 200 år – måste det självfallet föregås av en seriös konsekvensanalys.

Den uppfattningen hade Kristdemokraterna vid rikstinget 2013 då det beslutades om en parlamentarisk utredning och först därefter beslut. Den linjen drev även Göran Hägglund när han mot slutet av sin partiledartid lyfte frågan om det är dags att överväga ett svenskt medlemskap i Nato.

Inför rikstinget 2015 var frågan uppe i partistyrelsen. Sex ledamöter vidhöll då behovet av en utredning: Emma Henriksson, Jakob Forssmed, Anders Sellström, Lars Thunberg, Per Landgren och Soledad Henriquez. Att på så kort tid och utan bred intern debatt överge kravet på utredning ansåg de sex ledamöterna vara oklokt och strida mot tidigare beslut. Läs artikel