NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
Redaktionen – Vi ser ett mer aggressivt Ryssland som brukar militär makt i Ukraina och på Krim. Men vi ser också våld och osäkerhet i Irak, Syrien och Nordafrika, som har lett fram till den enorma flyktingkatastrofen, som håller på att ändra de utrikespolitiska förutsättningarna kring våra länder, säger Jens Stoltenberg. Läs intervjun
Ärade talman, bästa parlamentariker, mina damer och herrar,
Tack för inbjudan och möjligheten att tala här idag som ordförande för det nordiska försvarssamarbetet, Nordefco. Ett samarbete som ligger rätt i tiden.
Det glädjer mig att det finns ett brett intresse för det nordiska försvarssamarbetet. Samarbetet engagerar allt fler. Många goda idéer om hur och på vilket sätt det nordiska samarbetet kan utvecklas diskuteras: Vart är samarbetet på väg? Hur kan det utvecklas vidare? Hur djupt kan det bli? Goda diskussioner förs i huvudstäderna, vid olika seminarier, intresseföreningar och parlament. Samarbetets utveckling intresserar inte bara oss nordbor utan uppmärksammas och inspirerar även andra regionala samarbeten, både inom och utanför Europas gränser. Vi har på kort tid utvecklat ett konkret och positivt samarbetsformat på försvarssidan. Detta är något vi gemensamt ska fortsätta vårda och utveckla i sin nuvarande.
Låt oss tala klarspråk. Vi befinner oss i en utmanande säkerhetspolitisk situation. Läs talet
I september kom en svensk opinionsmätning där 41 procent av de tillfrågade sade ja till medlemskap i försvarsorganisationen Nato, medan 39 procent sade nej. 20 procent var tveksamma. Det är en remarkabel förändring av den svenska Nato-opinionen som skett i skuggan av de ryska attackerna mot Ukraina. En pikant detalj är att majoriteten av SD-väljarna (54 procent) sade ja till Nato, men partiets officiella linje är att vi ska stå utanför.
Här om dagen kom en ny opinionmätning i Finland. Där var det bara 22 procent som sade ja till Nato-medlemskap, 55 procent nej och 23 procent är tveksamma. Läs ledaren
Sveriges nye överbefälhavare Micael Bydén besökte Helsingfors den 25-26 oktober. Bydén, som tillträdde som överbefälhavare i början av oktober, träffade bland annat sin finländske kollega, Försvarsmaktens kommendör Jarmo Lindberg, samt president Sauli Niinistö och försvarsminister Jussi Niinistö.Bydén höll också ett anförande vid Försvarskursföreningens möte på Helsingfors universitet. Läs OBs tal
I dag skriver Expressens ledarsida att Socialdemokraterna ”bör sluta fega om Nato” och att de socialdemokrater som ”inser” att Sverige ”måste” gå med i Nato borde börja driva opinion i frågan.
”Sluta fega”. ”Inser”. ”Måste”. Jag blir lite trött av en självbelåten och auktoritär debattstil där meningsmotståndare kritiseras för att vara fega och handla mot bättre vetande. Självbelåtenheten är ett uttryck för att man ser den egna uppfattningen som Sanningen, som en opolitisk förnuftighet som alla egentligen ansluter sig till, i alla fall om man har tillräcklig information i frågan. Åsiktsskillnaderna i den svenska Nato-opinionen beror inte på att den ena sidan är ”feg” och den andra ”modig”. Inte heller beror åsiktsskillnaderna på att den ena sidan är ”förnuftig” och den andra ”oförnuftig”. Nej, liksom i andra politiska sakfrågor beror åsiktsskillnaderna på att medborgarna har olika uppfattningar om vilken politik som bäst gynnar de värden man vill prioritera. Politik har sin grund i värdekonflikter och i intressekonflikter. Politik handlar inte om att några har skådat ljuset, medan andra inte har det. Läs artikel
Statsminister Juha Sipilä (C) ställdes överraskande hårt mot väggen av de andra nordiska ländernas parlamentariker vid Nordiska rådets session i Reykjavik.
Juha Sipilä< måste bland annat försvara vårt sänkta ubistånd och Finlands syn på den nordiska välfärdsmodellen. De svenska moderaternas Lena Asplund stod dock för en fråga som visar att mantrat om ”den nordiska familjen” inte omfattas fullt ut av alla.
– Ni har en lång gemensam gräns med Ryssland. Efter annekteringen av Krim har Ryssland ordnat flera stora manövrar bakom er gräns. Hur känns det? Ni hör inte till Nato, är ni fortfarande en del av väst? Sipilä svarade att vi visst är en del av väst och EU och att vi till och med står med i den frontlinje inom EU som förespråkar sanktioner mot Ryssland. Läs artikel
Konsten att lägga ned försvaret utan att någon bryr sig.
Denna bok berättar om hur Sverige förlorade sitt folkförsvar och övergick till att försvaras av en liten expeditionskår, ett yrkesförsvar.
Sverige hade en gång ett invasionsförsvar. Det varade i århundraden men är nu blott ett minne. Idag har det till 90 procent försvunnit. Det är den största svenska nedrustningen genom tiderna. Sveriges försvar är idag en miniatyr och det nya säkerhetstänkandet har vänt allt upp och ned. Om man får tro statsmakterna försvaras nu vår säkerhet bäst genom internationella insatser i andra världsdelar. Sveriges säkerhet på hemmaplan har i sin tur tagits över av en multinationell koncern, kallad ”Gemensam säkerhet”, som välvilliga uttyder som EU och NATO i förening. Denna diffusa skärm skall skydda Sverige, inte det svaga svenska försvaret. Sverige har förlorat sitt folkförsvar och har övergått till en liten expeditionskår, ett yrkesförsvar. Hur denna märkliga resa gick till handlar denna bok om.
Förord av professor Kent Zetterberg.
Boken trycks på beställning. Leveranstid 5–7 arbetsdagar. Pris 219 kr Santérus Förlag
Birkagatan 23
113 39 Stockholm Tel: 08-30 34 62 E-post: info@santerus.se
På årets FN-dag den 24 oktober, då det var 70 år sedan Förenta Nationerna bildades, höll förre talmannen och försvarsministern Thage G Peterson detta tal på Uppsala slott.
Bästa fredsvänner!
Vi har förmånen att leva i ett fritt och fredligt land. Ett land, där var och en får göra sin röst hörd. Där var och en kan engagera sig i det svenska samhället.
Vi lever i ett land i ekonomisk välmåga. Vår välfärd har gett oss materiell och social trygghet. En trygghet som ger oss möjlighet att leva ett rikt liv, att ta del av naturen och kulturen, att ha en god hälsa, få utbildning och arbete.
Hur brutal är då inte klyftan till de länder där människor lever under förtryck, i fattigdom och svält, där det pågår krig och väpnade konflikter. Där man jagas och dödas för sin religiösa övertygelse. Där barnen far illa, är rädda och saknar trygghet. Där inte något rättssamhälle existerar.
Sverige under andra världskriget hette ett forskningsprogram som inleddes på 60-talet och drog in ett stort antal yngre historiker. Ett par av forskarna som ingick där, Alf W. Johansson och Klas Åmark, har gjort egna försök att utifrån de många avhandlingar som skrevs där och senare undersökningar skapa en syntes av det vi har fått reda på om den svenska politiken och det svenska samhället under dessa år. Dessa två historiker har även i sen tid polemiserat med varandra om hur småstatens Sveriges uppträdande då bäst bör förstås och tolkas.
Diplomaten Axel Moberg har gjort en självständig presshistorisk studie om hur åren under och närmast kring världskriget tedde sig i svenska dagstidningars rapportering om krigshändelserna, vad som blev resultatet av kriget och hur ledande aktörer och opinionsbildare förhöll sig till det samtida skeendet. Boken Ekot av kriget. Hur andra världskriget skildrades i dåtida svenska tidningar (Instant Book) är ett imponerande arbete som bör läsas av alla som vill skaffa sig en allsidig belysning av Sveriges roll i den tidens dramatik. Tio tidningar har han följt under sju års tid.
Med benäget tillstånd av författaren återger vi här hans resonerande slutkapitel.
Alliansfriheten.se förmedlar beställningar av boken som har fått fina recensioner i ett par av de större svenska dagstidningarna. Det rör sig om en pionjärinsats.
Sverige överväger att gå med i Natos center för strategisk kommunikation. Det är ett center som både analyserar propaganda och osanna kampanjer i sociala medier och ser hur Nato borde driva sin information till allmänheten.
– Vi behöver mer kompetens och det här är en ny miljö som finns, en ny arena, där det sker väldigt mycket saker med desinformation med olika typer av kampanjer. Man använder det här i olika syften för att påverka opinioner i andra länder. Därför är det så att vi behöver stärka vår kompetens men också delta i en miljö med andra länder, säger försvarsminister Peter Hultqvist.
I dag pågår ett slags informationskrig genom vanliga medier och inte minst genom sociala medier. Vridna sanningar, frågor som försvårar för dem som letar efter sanningen och rena lögner förekommer. Läs artikel
I dag för 70 år sedan bildades Förenta Nationerna. Förberedelserna för den nya världsorganisationen gjordes under andra världskriget med syftet att försöka undvika framtida krig.
FN 1945 präglades naturligtvis av det just avslutade kriget. Jaltakonferensen mellan de dåvarande stormakterna styrde maktförhållandena inom den nya organisationen, Särskilt de fem storas omdiskuterade vetorätt. Samtidigt har vetorätten hållit ihop FN genom att stormakterna har kunnat hindra beslut som gått dem emot i avgörande frågor.
Vid bildandet fanns 51 medlemsstater. Förlorarna i kriget kom till exempel inte med förrän senare, och de flesta länder i tredje världen var fortfarande inte fria utan kolonier. I dag har FN 193 medlemsstater. Alla är med.
Det viktigaste arbetet görs i de olika fackorganen som världshälsoorganisationen WHO, flyktingorgan UNHCR och barnorganisationen Unicef. Läs artikel
Sverige tillåter inte att någon annan lägger sig i hur vårt land styrs – och detta på goda grunder. Betydande inskränkningar i statssuveräniteten har gjorts genom överlåtelser av lagstiftning och annan maktutövning till mellanstatliga organisationer, främst EU. Men dessa överlåtelser kan i princip tas tillbaka; också EU-medlemskapet som sådant kan tas tillbaka, även om en sådan procedur har tillkrånglas genom att detta är grundlagsfäst. Men när det gäller styresskicket som sådant är Sverige suveränt.
Denna princip om icke-inblandning har icke blott att göra med skyddet av statssuveränitet och nationellt oberoende. Den motverkar även spänningar mellan länder som styrs på olika vis, har skilda samhällssystem och intressen i världen. Den är en grundval för ömsesidighet. Särskilt små länder har all anledning att få garantier för non-intervention. Ett utmärkt sätt att säkra sig mot intervention är att själv inte intervenera, att respektera andra länders suveränitet och integritet. Detta borde vara kärnan i en realistisk utrikespolitik.